Krönika: Om tappade hakor, grymma insatser och en galen säsong som bara börjat
Publicerad: 2021-03-17
En krönika där BIK Karlskogas skribent Marie Angle summerar en annorlunda grundserie med toppar och dalar och blickar framåt mot ett spännande slutspel.

Grundserien säsongen 20/21 är färdigspelad och det är dags för en första summering.

Precis som varje år känns grundserien både som en hel evighet och snabb som en blinkning på en och samma gång. Precis som varje år har det varit toppar och dalar, ömsom eufori och ömsom frustration och så detta stigande hopp, en känsla av att vi har något stort på gång.

BIK Karlskoga har en förmåga att gäcka experter och diverse tyckare när man, trots en i sammanhanget modest budget, tenderar att vara med och slåss om toppositionerna år efter år.

En andraplats i ett, åtminstone på förhand, starkt startfält är imponerande. Det var inte många experter som tippade BIK i översta toppskiktet inför säsongen. Och, som ’Leo’ konstaterade när jag intervjuade honom efter Modo-matchen, ”en andraplats hade vi tagit alla dagar i veckan i början av säsongen när vi fått corona och allt blev struligt”.


För även om mycket är som vanligt denna vintriga marsmånad 2021 kan vi se tillbaka på en säsong som inte liknar någon tidigare säsong och vars motsvarighet vi antagligen (förhoppningsvis) aldrig kommer att se igen.

När säsongen 19/20 abrupt avslutades på grund av det där nya viruset var det nog ingen som ens i sina vildaste fantasier kunde tro att vi, ett helt år senare, fortfarande skulle stå mitt uppe i en pandemi som vägrar släppa taget. Covid 19 har inte bara sportsligt hängt som ett hotfullt spöke över HockeyAllsvenskan och klubbarna utan också har tvingat lagen att spela i princip utan publik med stora ekonomiska förluster som följd.

För BIK:s del slog smittan till under en känslig period när det nya laget skulle formas och spelet skulle nötas in. En spolierad försäsong innebar en skumpig och ganska tuff start på grundserien men ganska snart började kugghjulen kugga i. Givetvis inte utan hårt arbete, bra coachning och en grupp som kom samman och bestämde sig för att tro på laget och varandra.

En tajtare defensiv växte fram och har inte bara resulterat i totalt elva nollor så här långt utan också en trygg grund för en vass defensiv (ligans näst mest effektiva). Special teams, inte sällan avgörande i viktiga lägen, har också fin statistik – femma i powerplay och näst bäst i boxplay.

Rutinerade hemvändaren Henrik Björklund tog hem skytteligan genom sina 26 fullträffar på 52 matcher.

Tim Juel har klivit fram som en av ligans främsta målvakter, vilket manifesteras bland annat genom hela 9 hållna nollor. Flest i ligan. Eller 'årets nolla' som han kallades efter Modo-matchen.


Siffran 9 får för övrigt bli den sista siffran i den här tillbakablicken.

Jag är nämligen den där typen av hockeynörd som lever så intensivt i nuet att jag knappt minns hur många mål det blev totalt i senaste matchen. Det är med andra ord inte mig ni ska ringa om ni har frågor om vem som avgjorde matchen i sista omgången i november.

Statistik är helt enkelt inte min kopp te, och jag lämnar med varm hand den avdelningen åt andra mer hugade, trots att det säkert finns massor av gôttiga siffror att djupdyka i.

Här kommer istället några positiva saker som jag tar med mig från den här säsongen:

Juels andrasäsong

Jag är svag för hårt arbete och det är det häftigaste och mest välförtjänta jag vet när det ger utdelning så som det gjort i superseriöse Tims fall. Det är ingen slump att Tim stått för en så stark andra säsong i HockeyAllsvenskan.

Viking med vänner

Förstakedjans stabila produktion, även under skadeperioder med duktiga vikarier, har betytt mycket. Kombinationen av de båda erfarna och pålitliga ’Björka’ och ’Viking’ (lagkamraterna sjösatte truppens coolaste smeknamn när de upptäckte Gustafs Thorells andranamn) och unga och mycket lovande Linus Karlsson har varit mycket framgångsrik.

De är etta, trea och tvåa i lagets interna poängliga och alla inom topp tio i HA:s totala poängliga.

Tillsammans har de producerat totalt 154 poäng, varav 60 mål. Trions målskörd utgör därmed nära 40 % av lagets totalt 165 gjorda mål. (Attans, där slank det in några siffror i alla fall.)

Mina värsta minnen från säsongerna är alltid skadorna. BIK har haft sin beskärda del av skador, och jag lider alltid med killarna som drabbas. Nämnde Thorells vådliga smäll mot plexistången var tuff att bevittna och det var otroligt skönt när han kom tillbaka.

Lagbygget

Noteras bör dock att det ingalunda är tomt bakom den högproducerande förstakedjan. Vi har en gäng intressanta spelare och tänkbara konstellationer som kan komma att bli jokrar i slutspelet.

Detta för oss in på lagets bredd.

Personligen är jag väldigt nöjd med att BIK inte tog in någon NHL-förstärkning i höstas. Hade det funnits lokala sådana hade jag kanske omprövat min inställning, men min åsikt är att det lag som inleder säsongen tillsammans genom blod, svett och tårar i fysträsket så långt som möjligt ska vara samma lag som kämpar ihop i säsongens sista match.

Självklart kan man komma att behöva bredda och ta in förstärkning under säsong – till exempel vid skador – och Johan Larsson är ett klockrent exempel på hur rätt man i rätt ögonblick kan lyfta ett lag.

Men att ta in och ge speltid till NHL-spelare som man vet kommer att lämna på bekostnad av yngre, kämpande lirare i behov av speltid är i min bok helt fel väg att gå.

Jag tror helt säkert att de poäng som en del av spelarna bidrog med till sina lag i höstas kan göra skillnad i tabellen när vi nu summerar grundserien, men det är det lag föreningarna mönstrar nu som ska vara samspelta och redo att ta sig an säsongens viktigaste och svåraste matcher.

I årets upplaga av BIK har vi fått se unga, spännande lirare kliva fram och få speltid och därmed också ett ökat självförtroende.

Roos är ett exempel på lovande spelare som tagit ett rejält kliv i vinter, men det finns fler. En stärkt Leandersson tar allt fler initiativ och ännu blott 18-årige 'Stakke' liksom de båda juniorkontrakterade forwarderna Edwin och Joel har använt sin speltid till att ta för sig på ett bra sätt.

Grymt stöd från Stolta BIK:are

Det fantastiska stödet, såväl ekonomiskt som moraliskt, från såväl privatpersoner som företag detta galna år tar jag också med mig.

Alla sålda soffbiljetter som varit direkt avgörande under en säsong i princip utan matchintäkter. Alla som valt att avstå från att återkräva pengar för säsongskort har visat stor lojalitet.

Swishdonationer, restaurangbesök och samarbetspartners som stått kvar vid vår sida trots en säsong där det är svårt att ge den exponering och det mervärde de är vana vid.

Skönaste segern

När det gäller enstaka matcher håller jag vinsten mot Timrå i 2020-års sista hemmamatch extra högt, inte minst efter debaclet uppe i NHC Arena i början av säsongen.


Den sköna segern leder oss också in på det som väntar.

BIK har under grundserien visat att man kan besegra såväl den suveräna tabellettan som andra utpekade toppkonkurrenter, som till exempel Björklöven. Utgången i årets nya, spännande slutspelsform känns relativt öppen sett till en grundserie där i stor sett alla lag har kunnat slå alla.

Mer än en gång har jag tappat hakan när jag kollat resultaten.

Att gå långt i ett slutspel handlar om mer än grundläggande faktorer som talang och ett stabilt spel. Man måste även ha flyt, ett slags flow som är svårt att definiera men tydligt när man väl ser det.

Det har vi sett tidigare år, som till exempel säsongen 19/20 när Leksand slutade fyra i grundserien för att sedan glödande ta sig hela vägen till SHL.

Under 52 grundseriematcher har vi genomlevt (men också överlevt) svackor, skitperioder, räknefel, en och annan sumpad målchans och några fall av kategorin onödig utvisning.

Fattas bara annat.

Men det är bara en del av tjusningen med den här sporten. Små marginaler. Kamp före klass. Laget som vill mest, som är redo att slita hårdast och hålla fast vid sin gameplan vinner alltsomoftast.

BIK har inte bara en bred trupp med nödvändig spets. Killarna har även det mod, den sammanhållning och den tjurighet som krävs för att gå hela vägen.

Och jag tänker sitta klistrad varenda minut.

Marie Angle