Traditionsenligt ägnar vi semestern åt att presentera våra nyförvärv i varsin lite längre intervju.

Först ut i år är hemvändaren Henrik Larsson, som i våras till stort jubel både bland supportrar och lagkamrater kritade på ett kontrakt med moderklubben som sträcker sig över tre säsonger. Det känns aningen fånigt och lite överflödigt att presentera ’Kingen’ då han är född och uppvuxen i Karlskoga och en välkänd profil för de allra flesta som följer BIK. Men vi ska i alla fall sätta oss ned och prata om det som hänt sedan han lämnade BIK och höra hans tankar inför återkomsten.

Henrik, som fyller 27 i november, är back och leftskytt och återvänder alltså till BIK efter två säsonger i den finska högstaligan, Liiga. Där spelade han för TPS Åbo och så sent 11:e maj spelade laget om mästerskapsegern i SM-Liiga. Det blev ett silver och, för Henriks del, ett starkt slutspel med totalt 6 (1+5) poäng på 13 matcher.

”Det har varit ett väldigt roligt äventyr”, summerar han idag de båda säsongerna. ”Jag har rötter i Finland eftersom min mamma kommer därifrån, men jag pratade tyvärr ingen finska innan. Enstaka fraser har jag snappat upp så jag får väl försöka hålla språket levande med Rekonen.”

”Det första året gick väl bättre personligen än för laget (4+34 på 59 grundseriematcher) och det här året tog vi oss till final. Min egen poängproduktion var inte lika bra i fjol men det var kul att få gå till final med laget. Första halvan av säsongen gick lite trögt, men andra delen av säsongen och slutspelet är jag nöjd med.”

BIK har han dock följt på nära håll.

”Jag har följt laget hela tiden och kollade så många matcher jag kunde. Jag har hållit kontakten med dem i laget, spelare jag spelat med tidigare och folk här i stan som följer BIK. Det var häftigt när de tog sig till en sjunde och avgörande final mot Björklöven och jag tycker nog att de skulle ha vunnit. Men det tar vi i år i stället!”

När började tankarna på att återvända komma?

”Om jag ska vara helt ärlig gick det väldigt fort. Jag kom hem från Finland ganska sent, den 15:e maj, och hade då inte riktigt hunnit smälta den förra säsongen än. Jag visste jag inte riktigt vad jag ville. Men redan under första veckan hemma blev det intensivt med några anbud och intresseanmälningar som kom in, bland annat från den finska ligan.”

”Så kom ’Daggen’ hem till mig tillsammans med sin lilla dotter redan första helgen, vi åt pizza och hängde lite. När vi åt sa han: ’Henke, jag får gåshud när jag tänker på om du skulle skriva på för BIK!’. Jag började tänka på det, hur häftigt det skulle vara att få spela här igen. Torsten hörde av sig tidigt och berättade om satsningen mot SHL och jag vill vara med på den resan. Jag älskar att spela för BIK Karlskoga och när det väl kom till kritan var det inte något svårt val att skriva på. Att det blev tre år känns också väldigt inspirerande.”

Rekordkorta två veckor vila mellan säsongerna blev det bara för Henrik innan försäsongsträningen drog igång, men det är inget han grämer sig över.

Hur tycker du själv att du och ditt spel har förändrats, och kanske då även utvecklats, under de två år som gått sedan du spelade i klubben senast?

”Som spelare skulle jag säga att det är i offensiven som mina kvaliteter ligger och där vill jag förstås fortsätta att leverera. Men jag tycker att jag har blivit en stabilare defensiv spelare över lag under de här åren. Spelet i den finska ligan har passat mig väldigt bra – jag gillar ju att följa med upp i anfallen. Som person har jag ju blivit några år äldre och det är ju också en del av utvecklingen.”

Man behöver inte hänga runt laget länge för att inse att Henrik är en kulturbärare som, genom sin relativa ungdom (han fyller 27 i november) och kontraktet över tre år, kommer att vara en av dem som för BIK-andan vidare framgent. Även på isen kommer han att vara med och leda laget.

Hur vill du själv beskriva dig som spelare, Henrik?

”Mina styrkor ligger ju som sagt i det offensiva och jag ska ha ett bra förstapass och hänga med upp i anfallen. Jag måste vara involverad i spelet, då är jag som bäst. Så om det är någon på läktaren som ser mig slappna av och inte rör på fötterna är det bara att gapa, haha!”

Har du något du vill jobba med att utveckla hos dig själv?

”Jag vill leverera och vara delaktig men också fortsätta att utveckla en stabil defensiv. Jag vill hålla en hög lägstanivå genom hela säsongen och inte ha någon match där jag faller tillbaka.”

’Vi har en dröm’ är klubbens motto, vad tolkar du personligen in i det budskapet?

”Vi ska ta oss till SHL! Det är dit vi siktar och det är inget att hymla om. Alla i laget är med på det, inklusive jag. Jag vill vara en del av den här resan.”

Vi har en hel säsong i princip utan publik bakom oss, såväl hemma i Hockeyallsvenskan som i Liiga. Nu ser det ut som om vi kommer få ha publik i Nobelhallen i höst. Hur viktig är publiken för er prestation på isen?

”Det är helt fantastiskt att höra publiken. Jag har spelat en massa matcher i Nobelhallen och vet exakt hur ’blåögd’ och härlig publiken kan vara. Det är det man vill höra, det ger oss en viktig krydda och gör oss lika ’blåögda’."

"Jag älskar att spela i Nobelhallen!”, utbrister Henrik och erkänner att det är lite extra kul under heta duster när de så kallade derbylagen står för motståndet.

Det är många hockeyallsvenska lag som har gått ut med att man satsar i vinter. Tufft motstånd lär vänta. Hur ser du på det?

”Jag tror att det kommer skapa ett stort intresse för ligan inom svensk hockey. Hockeyallsvenskan kommer bli väldigt kul och intressant att följa i vinter, med många bra spelare och många lag som satsar.”

Till sist: Trots att du är ny i laget är du definitivt inte ny i staden. Vilka smultronställen här i stan vill du tipsa de andra nyförvärven om?

”Pizzeria Amadeus, finaste pizzerian som har världens godaste pizza. Sjön Möckeln, givetvis, där jag håller ’Kosi’a’ (Anm: Kosidan på rikssvenska) lite extra kärt. Fisksjön, där jag är uppvuxen, får man heller inte missa - här finns till exempel både Stråningstorpsskolan och KSK. Världsklass!”