Kapten Daggen svarar på lagkamraternas och fansens frågor

14 september 2019 08:00

Vi satte oss ned med kapten Mikael Daggen Eriksson inför den stundande seriepremiären och pratade om kaptensrollen, den långa, hårda vägen till att bli ett 'medicinskt fenomen' och hans förväntningar inför säsongen. Givetvis passade vi också på att ställa lagkamraters och fansens frågor.


Omklädningsrummet ligger så gott som öde. Bara materialarna pilar runt och förbereder det sista inför förmiddagens träningspass. Det är nästan en timme kvar till samling men en ensam spelare sitter dock, sin vana trogen, redan vid bordet i A-lagets egna lilla vardagsrum. Mikael ’Daggen’ Eriksson, lagets kapten, är alltid först på plats.

”Jag vet inte riktigt varför det blivit så", säger han själv. "Jag är morgonpigg som fasen och vaknar alltid tidigt. Efter frukost åker jag hit. Jag gillar att vara på plats i tid, ta det lite lugnt innan träningen och snacka lite med folk.”

”Fast frågar du någon annan, som till exempel Calle (Berglund), kommer han att säga att det är för att jag inte vill missa något, haha. Och det kan väl i och för sig stämma det också. Nobelhallen är mitt andra hem och jag älskar att vara i hallen.”

Lagets fystränare, Tobias Thunberg, kallar dig för ett medicinskt fenomen – år efter år ligger du med i toppen när det gäller fystesterna. Lätttränad eller jävlar anamma – eller kanske en kombo av båda?

”Det är nog en kombination, tror jag. Sedan tränade jag otroligt mycket under de första åren som jag spelade i BIK. Jag hade bestämt mig för att ta en plats och jag tränade fruktansvärt mycket för att nå mitt mål. Nästan för mycket, faktiskt, samtidigt som jag jobbade. Jag skulle nog säga att jag var träningsnarkoman. Men det lade en bra grund och gör att jag är mer lätttränad idag.”

”Jag förändrat träningen en hel del sedan dess - jag är lite äldre, vet vad jag behöver och kan inte heller träna på riktigt samma sätt som jag gjorde då. Men grunden som jag lade när jag var 18-22 har jag fortfarande med mig idag. Det går inte att träna så hårt när man är 32 annars. Jag älskar fortfarande att träna men tränar lite smartare numera, skulle jag vilja säga."

Du utmanades dock rejält under årets försäsongsfys, konstaterade Thunberg.

”Ja, det börjar bli tufft att hänga med de yngre, haha, men jag är glad att jag fortfarande kan göra det. Jag är bra på att springa, så konditionsmässigt hänger jag med. Men det var lite annorlunda tester förr i tiden. Alla som kommer nu är topptränade, det finns ingen spelare på den här nivån som är dåligt tränad idag. När jag kom upp i A-laget var det unikt att träna så mycket som jag gjorde så då stack jag nog kanske ut ännu mer. Idag ligger alla på en hög nivå."

Alla kan givetvis åka på en skada men att vara bra tränad är också en viktig förutsättning för att slippa en del skador.

”Så är det förstås. Alla kan ha otur med skador men grunden måste finnas där. Man ser på spelare som spelat i SHL att de har lagt ned ett jäkla jobb på att nå så här långt. Det är inte bara att komma hit och trivas och tro att allt går som på räls. Ta en spelare (Victor) Ejdsell till exempel, jag tror inte att många förstår hur otroligt mycket tid som han och många andra lägger ned både på och utanför isen.”

”Det är kanske inte så glamouröst alla gånger men en jäkligt viktig investering. Jag minns själv hur det var när jag var 21-22 år gammal och jobbade 6.00-16.00 vid sidan om hockeyn. Jag sprang till jobbet, tränade på lunchen, tränade när jag kom hem och tränade sedan på kvällen, haha. Det var tufft men jag har fortfarande nytta av det.”

Vad driver dig? Jag kan tänka mig att man är ganska sliten i slutet av en lång säsong - hur motiverar du dig till en ny säsong?

”Det är tufft ibland, absolut, men min drivkraft är att jag vill spela i SHL med BIK Karlskoga. Självklart vill man alltid att det ska gå bra personligen men det jag brinner för är att få vara med och bygga en stark grupp och driva den framåt. Sedan vill jag vinna, det bästa jag vet är att sitta i bussen efter en seger. Det är få grejer som slår det! Då är det inte svårt att vakna upp dagen efter och ha jävligt ont, man bryr sig inte om sånt i det läget.”

”Sedan var det förstås tungt under säsongen när vi torskade så mycket. Det kändes som om jag blev tio år äldre under den säsongen. Men vinsterna gör att man orkar fortsätta.”

När jag intervjuar alla spelare inför årets profilreportage får alla chansen att ställa en fråga till en lagkamrat. Du har fått överlägset flest och man anar några gliringar bland frågorna.

Daggen skrattar och Staffan Lundh, som stannat till för att ta sig en kopp kaffe, konstaterar skrockande att ”sticker man ut hakan får man räkna med en och annan smäll”.

”Alltså, jag tycker ju att det är väldigt skönt att de är på mig på det här sättet. Jag vill ha en sådan jargong i laget där alla känner att man vågar. Jag tar de där pikarna alla dagar i veckan.”

Då så: Flera spelare har frågor om din klubba. Jesper Kokkonen undrar: ’Vad är det för klubba du har egentligen, under den där Nexus:en?’

”Jag har hävdat att med en Easton gör man mål av sig själv och lovat att jag gör 15 mål om jag får en sådan. Nu säger de på Bauer att jag har fått en Easton-klubba. Men jag är inte så säker på det, haha… Det är en helt vanlig Nexus.”

Alexander Anderberg konstaterar att alla är på dig men att du troligen förtjänar det också. Han undrar varför du har en annan hjälm än alla andra.

”Jag hatar nya grejer! Jag har en gammal hjälm som är ganska rutten men jag vägrar byta. Den sitter ju så bra.”

David Lilja undrar: 'Varför fuskar du varje träning?’ Han hävdar att du gör vad som helst för att vinna, fuskar i allt och inte ens bryr dig om ifall de andra i laget märker det!

Daggen skrattar och frågar Lundh vad han tycker:

”Jo, det stämmer ju faktiskt ganska bra”, instämmer coachen.

”Äsch, det kan väl bli någon liten hakning då och då. Staffan får skälla ut mig ibland, haha. Men de andra är på mig minst lika mycket, jag får någon slashing utan att någon säger någonting om det. Man kan säga så här: Det är jag som börjar och så får jag tillbaka. Så jag förtjänar det kanske i slutändan...”

Apropå förtjänar: Du får också beröm av dina lagkamrater, bland annat av en av lagets nya spelare som tyckte att det var väldigt fint att du ringde och hälsade honom välkommen till laget.

”Jag brukar ringa alla nya spelare och hälsa dem välkomna. Det är bara en liten gest men jag tror att det gör mycket för någon som är ny och kanske inte känner någon i laget. Jag brukar fråga om de behöver hjälp med något, med flytten eller vad som helst. Det är nog lite extra viktigt för unga spelare som säkert är lite nervösa inför sin första säsong i en seniorklubb.”

”Jag tror att det är en jättebra sak att göra”, inflinkar Staffan. ”Det är viktigt att man som ny spelare känner sig sedd och får veta att det finns någon där för dem.”

Hur skulle du vilja summera din filosofi som kapten i BIK, Daggen?

”För att kunna prestera på isen måste man trivas. Alla måste hjälpas åt med den biten men vi som varit här länge ska göra det vi kan för att skapa en bra miljö. Vi har en väldigt öppen, kärleksfull miljö i omklädningsrummet och vi driver den framåt tillsammans.”

Ny säsong, nya lagkamrater och nya utmaningar. En del nytt men också en hel del som är som vanligt. Hur tänker du kring årets förändringar.

”Det kanske låter lite tråkigt att säga så men för oss innebär förändringar just att allt är som vanligt. Varje säsong lämnar ju en del spelare och andra tillkommer. Jag skulle snarare säga att det är lite nytt och ovanligt att vi faktiskt fått behålla så många spelare i år. Det ser jag som väldigt positivt! Ta (Henrik) Lundberg till exempel, som vi fick behålla trots att han gjorde en sådan kanonsäsong i fjol, eller killar som (Fredrik) Forsberg och (Jesper) Kokkonen. Vi tappade (Gustaf) Franzén, och det var så klart tråkigt, men har fått in flera nya, bra spelare som till exempel (Filip) Ahl som jag hatade att möta som motståndare."

Vilka målsättningar har ni pratat om i år?

”Vi ska sätta oss ned och ha ett målsättningsmöte idag, faktiskt. Men det vi sagt är att vi ska spela positivt kval.”

Vad behöver hända för att ni ska nå det övergripande målet?

”Vi måste gnugga lite på försvarsspelet. Jag tycker att vi har släppt in något lätt mål nu under försäsongen. Sedan är power- och boxplay avgörande faktorer för att vara bra under en hel säsong. Vi såg det i matchen mot Mora – när vi gjorde mål i powerplay vann vi matchen. När vi inte har gjort mål i de här lägena, trots många chanser, har vi förlorat.”

Då ska vi övergå till frågor som fansen skickat in via mail och våra sociala medie-kanaler. ’Vad tror du om laget denna säsong?’, undrar Ulf.

”Jag tycker att det ser väldigt bra ut. Först och främst har vi två bra målvakter, Henke (Lundberg) visade ju hur bra han är redan förra året och det är otroligt viktig grund med ett starkt målvaktspar. Vi har fått in många unga, riktigt lovande killar som kan få den här skjutsen framåt i år som BIK är känt för. Får de det kommer de sticka ut rejält och då tror jag att vi kan gå väldigt långt i vår. Sedan har vi många äldre som är med och drar också. Jag tror definitivt att vi kommer vara med i toppen i år!”

Det finns ju ett rejält fotbollsintresse i laget och några olika supporterfalanger. Det här nästa frågeställare – Sören - snappat upp, tror jag, för hans fråga lyder: ’Hur mycket bättre är Liverpool än alla andra lag, egentligen?’

”Haha, nja… Jag har ju svårt för Liverpool. Det finns en rivalitet här i laget sedan många år och jag är United-supporter. Jag tycker inte att Liverpool är bättre än alla andra, jag tycker att City är ganska överlägsna. Liverpool hade en del tur förra året när de vann Champions League. City är bättre än Liverpool, men om tre år är United bäst. Vi har en treårsplan på gång.”

’Blir det SHL i år?’, undrar Marcelo.

”Det är det vi strävar efter och det gör vi varje år. Sedan handlar det om väldigt små marginaler för att komma dit. Man måste träffa rätt, som vi gjorde för snart tre år sedan. Då finns det en det en riktigt god chans att vi hamnar i det läget i år igen.”

’Vad är det bästa med att spela i BIK?’, undrar en tjej.

”Det bästa är att få spela hockey och att få göra det på heltid. Det är få förunnat och det får man verkligen inte ta för givet. Att dessutom få spela för BIK, en klubb som jag vuxit upp i och håller så varmt om hjärtat, och få vara kapten för det här laget, är det största jag har varit med om i min hockeykarriär.”

Sedan vill en viss Henrik Larsson ställa en fråga som nog egentligen är riktad till Fredrik 'Högga' Höggren: ’Hur gör Högga för att vara så satans gubbsnygg? Vi vill veta hemligheterna!’ Har du någon kommentar till den frågan?

”Högga kollar på många ungdomliga serier och klipp på Youtube i bussen under resorna. Han kanske får en del bra tips den vägen? Sedan håller jag med Henke, han har helt rätt: Högga är jäkligt gubbsnygg!”

Instagramkontot zekevargkent undrar vem i laget som tejpar coolast.

”Den enda som tejpar lite annorlunda är (Victor) Berglind. Han har en jätteknopp och jag fattar inte hur han kan spela med den.”

Rasmus hälsar att ni ska träna mer på passningar och träna så ni blir snabbare. Det har ni gjort en hel del i sommar, misstänker jag.

”Jajamensan, det är nog det enda vi tränat på, haha.”

Annelie har lagt märke till att ni alltid kommer ut på isen i Nobelhallen i en viss ordning när ni ska spela match. Hon säger att målvakten som ska stå i mål kommer först och sedan Högga. Hur funkar det där egentligen?

”Ja, det stämmer. Förr åkte alltid Högga ut först men sedan ändrades det så att målvakten kommer ut först. Jag vet faktiskt inte varför de ska vara först men det vill de i alla fall. Sedan går vi efter en viss ordning där alla har sin plats i kön.”

Är det något som ni sätter er ned och bestämmer och i så fall hur?

”Nej, det bara blir så efter första matchen. De som går i mitten har nog inte någon bestämd plats, det är de som går i först och sist som har bestämda platser. Målvakten först, Högga sedan. Calle går alltid sist, Berglind är näst sist och jag kommer in som tredje sist.

Ligger det skrock bakom?

”Nej, det tror jag nog inte att det gör. Men man gör en massa grejer före matchen som man alltid gör, utan att man tänker på dem. Tittar man lite noggrannare på en uppvärmning kan man nog få se en massa konstiga grejer, haha.”

Hur får vi svensk hockey att bli bättre, undrar Christer.

”Utveckling börjar alltid i de nedre leden, det är där man ska lägga krutet. Bra ledare är grunden, liksom en bra plan för hur vi ska få våra unga killar och tjejer att utvecklas. Tittar man på BIK som klubb är det otroligt viktigt att fostra Karlskoga-killar som på sikt kan gå in i seniorlaget. Det är också kul att se att tjejhockeyn växer, en gammal hockeykompis till mig är ledare för hockeytjejer och gör ett jättejobb där.”

Jag vill träffa er. Hur gör jag då?, undrar Hampus.

”Då kommer han ned på en träning och hojtar till så får han träffa oss.”