Sommarkrönika: Ovissheten är den mest smärtsamma av alla känningar

26 juni 2020 10:00

En krönika om en försäsong där inget är som vanligt men där vissa saker ändå förblir desamma.


”Ovisshet är den mest plågsamma av alla känningar” konstaterade läkaren och författaren Paul Tournier redan tidigt under förra seklet men aldrig har väl citatet känts lika aktuellt som idag.

Sedan pandemin smög sig på oss under vårvintern för att sedan slå till med full kraft i mars har våra liv delats in i ett före och ett efter covid-19. Vi har kastats in i ett scenario som nog de flesta innan hade trott hörde hemma i science fiction-filmernas värld. Medan beslutsfattare och forskare under våren famlat efter svar har vi alla kastats mellan hopp och förtvivlan och ovissheten är fortfarande stor: Vilket är det bästa sättet att begränsa spridningen? När och var kommer den förväntade andra vågen? Hur länge måste vi vänta på ett vaccin?

Från högkonjunktur och alla de möten, upplevelser och resor som många börjat betrakta som vardag stannade plötsligt hela världen upp. Nästan över en natt, kändes det som. Gränser stängdes, restriktioner infördes och arbetsplatser bommades igen. Experterna spår att de negativa effekterna på ekonomin som åtgärderna fört med sig kan bestå långt efter att vi fått bukt med själva viruset. Detta både på ett globalt plan och i de företag och branscher som drabbats hårdast.

Hjältar inom vården och andra samhällsviktiga funktioner sliter hårt och målmedvetet trots bristande resurser och knapp kunskap om viruset.

I skrivande stund har, enligt officiell statistisk, över nio miljoner människor runt om i världen diagnosticerats med covid-19. Nästan lika många som antalet innevånare i Sverige. Perspektivet svindlar.

Här hemma känner nog de flesta av oss någon drabbad. Överlevare tvingas ibland till en lång, tuff konvalescens och alltför många människor har tvingats ta smärtsamma farväl – ibland på distans - till nära och kära som förlorat kampen mot viruset. Många med mig har nog undrat om den där segdragna förkylningen som höll oss isolerade i våras i själva verket var en mild variant och om det innebär att vi nu är immuna. Om det nu ens finns något sådant som immunitet - det är en av många frågor som de lärde tvistar om. Ingen vet. Ingen vet ens säkert när vi kommer att veta.

Sett ur det perspektivet kan det kännas futtigt att tala om sport och idrottens villkor.

Men samtidigt har pandemin och restriktionerna som den fört med sig tydliggjort hur viktigt det är för oss människor att möta andra och få förenas i våra intressen och hobbies. Ni vet, det där vardagliga som gör livet värt att leva, som sätter guldkant på gråkalla novemberkvällar och livar upp även den mest sega av jobbveckor. Sådana saker som vi, innan pandemin slog till, ofta tog för givna. Redan nu kan forskare se tendenser där depressioner, ångest och till och med våld och missbruk ökat under isoleringen och det vakuum det satt oss i.

För alla oss som älskar, lever och andas hockey har det varit en tung vår. Efter en minst sagt snöplig avslutning på den gångna säsongen, som förde med sig en del svåra sportsliga beslut, måste vi nu trots allt försöka att blicka framåt. Detta trots att situationen fortfarande i allra högsta grad är osäker och framtiden svår att sia om.

För ovissheten är stor även för svensk hockey i allmänhet och för klubbarna i synnerhet.

Precis som nästan alla elitklubbar drabbades BIK av ett rejält ekonomiskt avbräck i våras när säsongen avslutades i förtid och några av säsongens viktigaste och mest publikdragande matcher frös inne. Supportrarnas och våra samarbetspartners stöd betydde dock mycket, både ekonomiskt och moraliskt, när många valde att inte ta ut någon ersättning för outnyttjade biljetter och kort. Det här fantastiska stödet är förstås livsviktigt för oss även fortsättningsvis.

Förra veckan gick A-laget traditionsenligt på semester efter att ha lagt grunden inför säsongen med sedvanlig stenhård och funktionell försäsongsfys. Tiotusenkronorsfrågan i år är dock när säsongen kommer att dra igång och i så fall i vilken form? Det kan ingen i nuläget säkert svara på. Vi kan bara spekulera och göra allt vi kan för att vara redo när klartecknet väl kommer.

Under onsdagens ligamöte tog Hockeyallsvenskans klubbar gemensamt beslutet att höstens seriespel ska inledas som planerat den 11:e september. Detta dock endast om klartecken kommer att matcherna får spelas inför publik. Publiken är oerhört viktig för oss och därför har vi kommit överens om att sätta vårt hopp till ett positivt besked från experterna vad gäller smittspridning och virushantering. Men ovissheten innebär förstås att inget är skrivet i sten - frågan om årets säsongsstart kommer att tas upp igen på nästa möte 13/8.

Just säsongsstarten - oavsett när den blir - kommer att vara en extra intressant faktor i höst. Det gäller givetvis alltid att vara på tårna från start, både som enskild spelare och som lag. Men i år blir utmaningen desto större eftersom ingen helt säkert kan svara på när starten blir av.

Ytterligare en osäkerhetsfaktor är hur man ska hantera situationen om viruset får fäste i en klubb. Hur kommer det att påverka såväl det drabbade laget som övriga lag i tabellen rent sportsligt?

En annan unik situation som dessa pandemitider för med sig är den kring lagbygget. Så här års brukar de flesta trupper vara spikade, möjligtvis med undantag för någon enstaka pusselbit. Utan att ha någon statistik att luta mig mot är min känsla att ovanligt många spelare – varav flera riktigt heta namn – fortfarande med en dryg månad kvar till ispremiären 2020 står utan arbetsgivare.

Klubbar i olika ligor både i Sverige och utomlands har varit öppna med att de avvaktar händelseutvecklingen för att inte i onödan dra på sig dyra lönekostnader. Jag kan tänka mig att denna försiktighet har pressat ned lönerna, vilket i sin tur kan ge effekten att också en del spelare väljer att avvakta för att förhoppningsvis få ett bättre förhandlingsläge längre fram när situationen klarnat.

Allt detta innebär förstås en ovanligt delikat balansgång för hugade sportchefer. Försiktighet är ett måste samtidigt som man måste ha en slagkraftig trupp redo när pucken släpps.

Torsten hade redan tidigt i våras snickrat ihop stommen till det nya laget och fått klart med många nyckelspelare. Vi känner oss trygga i vår satsning, där vi byggt upp en trupp som vi tror på alldeles oavsett hur säsongen 20/21 kommer att se ut. Trots att de ekonomiska licenskraven tillfälligt är stoppade ser vi ingen anledning att sätta klubbens långsiktiga ekonomi på spel. Vårt motto är, som alltid, att bygga smart och med varmt hjärta och kallt huvud.

Några platser i truppen återstår dock att tillsätta, och där saknar knappast herr Yngveson bra kandidater, om nu någon trodde det.

Sedan får vi förstås inte glömma att SHL:s sportchefer har ytterligare ett par veckor på sig att plocka lirare från Hockeyallsvenskan innan deadline i mitten av juli. Med tanke på att många SHL-klubbar väntat in i det längsta med att fylla sina trupper kan det innebära lite extra turbulens i år. SHL meddelade häromdagen att man i nuläget står fast vid att dra igång säsongen 19:e september även om man tvingas spela inför tomma läktare. Detta beslut lär sätta fart även på ligans hittills mer försiktiga generaler.

Till sist vill vi tacka för den grymma respons vi fått, både från privatpersoner och företag, under den här våren och sommaren. Ni motiverar och hjälper oss att satsa vidare framåt trots all ovisshet. Vi ser ju att hockey och framgång för allas vårt BIK betyder lika mycket för er som för oss, även i dessa för världen dystra och oförutsägbara tider. Kanske är det till och med extra viktigt för oss alla att ha något välbekant att hålla fast vid och glädjas åt i dessa dagar?

Därför ber vi er att fortsätta hänga i och hänga på – vi lovar att hålla er uppdaterade och att vara redo när säsongen 20/21 drar igång. Fram till dess önskar vi er en fantastisk sommar!