Fredagen den 10/1 klockan 11:07. Fast det fortfarande är drygt 20 minuter till den officiella samlingen sjuder det redan av aktivitet inne i A-lagets lokaler.
Idag ska laget på bortaresa till Scaniarinken i Södertälje, där ett SSK på jakt efter en slutspelsplats väntar. Matchstart är 19:00 och idag kommer ett större gäng från BIK Support finnas på plats för att stötta laget. Själv ska jag hänga med laget hela dagen, från förmiddagens samling till hemkomsten strax efter midnatt, för att rapportera om hur en dag på resande fot kan se ut.
{!A}
Med en så pass stor apparat som det innebär att resa med ett helt hockeylag, inklusive en massa utrustning och annat som behövs före, under och efter matchen, krävs god planering och strikta rutiner.
Materialarna Fredrik 'Sudden' Sundin och Janne Spector är spindlarna i nätet. De har i god tid förberett allt som kan förberedas och nu håller de på med det sista inför avfärden: skridskoslipning, packning och en sista tvättmaskin som ska köras.
För den som vill värma på is har laget tillgång till Nobelhallens is klockan 12:00-12:45. Drygt halva laget väljer att dra på sig utrustningen och köra på egen hand ute på isen, andra väljer att ladda i gymmet och kolla video och snacka ihop sig med kedjekamrater och special teams.
Valmöjligheten är en viktig del av lagets förberedelser - förutom de gemensamma rutinerna ska det också finnas utrymme för varje individs personliga behov. Någon har ont och får hjälp av rehabcoachen Håkan Persson med allt från råd till lindning. Andra pratar lite extra med coacherna om detaljer i spelet. Några skriver upp sig för en extra slipning av skridskorna. Ytterligare några debatterar dagens musikval - att 'slänga käft' och skoja med varandra är en viktig del av lagkänslan. Viktigt inte minst under perioder när det går lite tyngre.
{!B}
Medan allt detta pågår utanför sitter tränarduon Staffan Lundh & Johan Schoultz i tystnad inne i det lilla tränarrummet och jobbar med sina sista förberedelser. Laguppställningen ska spikas och de allra sista taktiska dragen läggs upp. Inför fredagens bortamatch mot Södertälje har man valt att vaska om en hel del i femmorna. Tim Juel fortsätter att vakta målet.
Onsdagens plattmatch, hemma mot Mora IK, är noggrant analyserad och ute i spelarnas lounge står datorer uppställda så att spelarna kan titta på olika matchsituationer, både egna i tidigare matcher samt hur kvällens motståndare, SSK, brukar spela i olika situationer.
Förutom långtidsskadade August Gunnarsson saknas för närvarande Jesper Alasaari i truppen och båda två är på plats för att köra individuell träning i gymmet medan resten av laget gör sig redo för avresa. När jag lägger ut laguppställningen i våra sociala mediekanaler kommer en fråga från en supporter om när Jesper beräknas vara tillbaka och jag passar på att fråga Håkan om en prognos.
"Förhoppningsvis tillbaka i full träning nästa vecka och i spel på onsdag, om vi inte stöter på något bakslag", rapporterar han och jag svarar supportern på Instagram.
För August del väntar en efterlängtad operation i slutet av månaden. "Det har varit tungt", konstaterar han där han står i gymmet och kör dagens övningar. Han ser ändå positivt på att bollen äntligen är satt i rullning efter all väntan och diverse bakslag. "Som tur är har jag ett härligt gäng här i BIK omkring mig och de gjort allt det här lite lättare. Jag ser verkligen fram emot nästa säsong!"
När klockan börjar närma sig 13:00 har lagets omtyckte chaufför, Daniel 'Kakken' Andersson, parkerat BIK:s 'egen' buss utanför och lastning pågår. Det är mycket bagage som ska med - förutom de klassiska hockeytrunkarna där utespelarna har en varsin och målvakterna två vardera - lastas allt från specialväskor med trippel uppsättning klubbor och en bärbar slipmaskin till en gigantisk koffert med allt från tejp till diverse verktyg samt en fikakorg. Vissa saker har dock klubbarna kommit överens om att hjälpas åt med - till exempel fika/frukt, sportdryck och handdukar. Istället för att gästande lag ska behöva släpa med sig detta står hemmalaget för den biten. Det innebär att killarna denna fredag duschar med handdukar med Södertäljes S-logga på.
Klockan 13:10 är bussen fullastad och spelarna ombytta till sina resekläder - privata byxor men samtliga i likadan pikétröja och hood-tröja med BIK-loggan på. Några dyra kostymer med matchande slipsar, a la NHL, bär inte spelarna i BIK, men tränarduon har nu bytt om till kostymer och samlar laget i omklädningsrummet för en sista, väldigt kort genomgång. Under matchdagarna, i samlingen inför avresan, pratar tränarna generellt inte några detaljer - allt sånt ska vara noga genomgånget och klart under träning.
{!H}
Det finns som sagt regler och rutiner för det allra mesta och platserna på bussen är inget undantag.
Tim Juel sitter långt fram i bussen, alldeles bakom ledarstaben. Bakom sig har han Willhelm Westlund. Han bekräftar att det finns en ordning bakom valet av platser.
"Man utgår från antal matcher i BIK:s A-lag. Den med flest styr ordningen. Om man inte spelat så många får man ta det som blir över, men jag fick den plats jag ville ha ändå. Det är ingen som vill sitta framme vid coacherna, haha, men det vill jag. Jag och 'Wille' (Wilhelm Westlund), vi som föredrar lite lugn och ro."
Rutinerna för bortaresorna varierar förstås en del beroende på till exempel avstånd - vissa långväga resor kräver till exempel övernattning - men dagsresorna följer i stort sett samma mönster:
"Alla dagsresor är ungefär likadana", säger Juel. "Skillnaden är att man får lite mer vilotid på de lite längre."
Hur orkar man slappna av och till och med sova i en buss full av människor? Hur hittar man en bekväm ställning?
"Det är lite olika. 'Wille' här är expert men jag brukar ha svårt att somna. Jag får lite 'buss-rygg' och 'buss-nacke' ibland när jag slumrat till i någon knepig ställning. Man var bättre på det där när man var tonåring, haha. Men med lite Bond-film efter matchen slappnar jag av på hemvägen i alla fall."
När alla tagit sin plats bär det iväg mot dagens första stopp: lunch på Hotell Alfred Nobel. När jag kommer in i restaurangen noterar jag hur Carl Berglund sitter och äter stuvade makaroner omgiven av lagets yngsta lirare - David Lilja, Nikola Pasic, Filip Roos och Max Wennlund - som tysta sitter bredvid, utan tallrikar.
När jag frågar ungdomarna varför de inte tar mat skruvar de på sig, ler lite och överlåter till 'Bulan' (Berglund) att förklara. Det visar sig nämligen att laget, sedan många år, har en strikt regel kring matkön: äldst tar först. Ingen vet exakt när det började, men regeln har funnits länge. Det ryktas till och med om att det tidigare förekommit gruff i matkön och att det låg bakom regelns tillkomst.
{!C}
"Det var ett problem att maten ibland inte räckte till för att folk tog mer än de sedan åt", minns 'Daggen' och de andra som varit med ett tag. Det berättas om en tidigare spelare som tog åtta pannbiffar på ett bräde. "Vem fan äter åtta pannbiffar?"
Nu är lagets yngsta en mycket ödmjuk skara som snällt finner sig i den kamratfostran som ett hockeylag står för. De serverar kaffe åt sina lagkamrater i bussen, samlar puckar efter träning och väntar på sin tur i matkön utan att klaga. De vet ju att deras tid kommer.
"Precis", konstaterar 'Daggen' och skrattar gott. "Det är ju så det funkar. Det är därför man inte byter utan stannar kvar i samma klubb. Men allt det där var så mycket hårdare när jag kom upp i A-laget, de unga har det så mycket lättare idag!"
Det har dock hänt tidigare år att någon försökt slinka in längre fram i kön. Sånt ses inte med blida ögon - då är det allra sist i sisådär fem matcher som gäller. Det finns regler och bötessystem för det mesta. Dessa sätts upp och döms ut av laget gemensamt. Under den här förmiddagen diskuteras en sen ankomst och en försvunnen (?) lagjacka.
Klockan 13:57. Mätta och belåtna sätter sig spelare, ledare och övrig personal i bussen. Ett sista stopp väntar innan bussen lämnar Karlskoga - depåstopp för att köpa vatten, dricka och kanske en godisbit för dit- och hemresan. När bussen så till slut rullar ut ur Karlskoga lägger sig de allra flesta tillrätta för att vila. En del sover, andra vilar genom att lyssna på musik eller titta på mobilen.
Det är inte helt lätt för långa ben och breda axlar att hitta en bekväm sovställning i en buss men spelarna är rutinerade och somliga har byggt upp snillrika sovanordningar med egna madrasser. Andra nöjer sig med nackkuddar. Snart är det alldeles tyst i bussen och var man än tittar ser man ben som sticker upp och spretar åt olika håll.
Klockan 16:48 kör bussen in framför Scaniarinkens spelaringång. Som på en given signal är gänget på bussen plötsligt klarvaket och redo. Som sagt - det här är inte killarnas första rodeo. Trunkar och lådor konkas in och bara några minuter senare är allt på plats. Även om bussen är på plats i god tid tickar klockan och spelarna påbörjar direkt sina individuella uppvärmningsrutiner.
Ett ganska stort gäng - bland andra 'Foppa' och 'Daggen' - väljer att börja med fotboll ute på parkeringen, Dennis Fröland och Max Wennlund jonglerar enligt ett noga upplagt schema. Tim jobbar med ett gummiband, några spelare cyklar och David Lilja går upp en sväng på ännu öde läktare för att i lugn och ro sitta och ladda.
{!D}
I de båda omklädningsrum som laget förfogar över i Scaniarinkens inre finns två klockor som hela tiden räknar ned tiden till matchstart. Klockorna finns på plats under hela matchen så att spelarna och ledarna till exempel vet när det är dags att gå ut i båset igen efter periodpaus.
På minuten 18:20 börjar isvärmningen. Som längst pågår den till 18:40, men det är inte alla spelare som kör hela värmningen. Som regel är de yngsta kvar till sist och skjuter på den målvakt som inte ska vakta målet.
In i det sista jobbar materialarna för att hjälpa spelarna med olika saker. I en specialsydd väska i båset finns nyslipade utbytesskenor till samtliga spelares skridskor. En smart och viktig lösning när det blir bråttom: Alexander Anderberg får problem med skridskorna under värmningen och Janne byter med ett snabbt klick ut skenorna och lämnar de utbytta till 'Sudden' för slipning.
Med 20 minuter kvar till matchstart samlas spelarna i omklädningsrummet en sista gång. Nu är stämningen en helt annan än tidigare under dagen. Nu hör man inga skämt eller långa diskussioner och man kan nästan ta på laddningen i rummet. Spelarnas blickar är inåtriktade, fokuserade och mörka. Staffan kommer in och håller ett kort snack med spelarna. Även kapten 'Daggen' peppar sitt gäng med ett kort snack.
{!I}
Med några minuter kvar till 19:00 går spelarna ut till en nedsläckt, kokande arena med två rivaliserande klackar som skapar ett rejält tryck. BIK Support är på plats på ståplatsläktaren och gör ett fantastiskt jobb, från start till mål.
Södertälje SK står för en fin gest när de innan matchstart uppvaktar både sin egen spelare, Hugo Gustafsson, och Nikola Pasic med en varsin blomma för deras JVM-brons. Jag tar emot blomman och ser till att den får vatten. Det blir mitt bidrag i båset. Bredvid mig jobbar materialarna ständigt med allt från putsning av visir till bryning av skridskor medan tränarna löpande ropar ut vilka formationer som ska ut i nästa byte och instruerar spelare efter uppkomna situationer.
Även spelarna själva pratar med varandra om händelser och förslag på lösningar. Mest av allt peppas det i båset - någon kommer in och har fått ont efter en smäll, någon annan är missnöjd med sitt byte och ytterligare någon förtjänar lite extra beröm för något. Alla får de en klapp på axeln eller benskyddet och några uppmuntrande ord av ledning och lagkamrater.
I själva matchen går det trögt. Laget har analyserat och pratat om de dåliga starterna i de senaste matcherna och kommer ut bättre mot ett ganska aggressivt hemmalag som spelar med självförtroende och jagar slutspelsplats efter att ha lämnat en ganska tuff inledning på säsongen bakom sig. Efter en mållös första period pratar tränarna snabbt ihop sig om det de sett under den första perioden och går sedan väldigt kort igenom detta med spelarna. Några situationer kollar man tillsammans med inblandade spelare som får råd om hur de ska hantera situationerna.
I andra perioden kommer så målen. Södertälje tar ledningen två gånger om medan BIK kvitterar och det står därmed 2-2 inför den tredje perioden.
Periodpaus och nytt paussnack och ny videogenomgång där Filip Ahl har några idéer som han vill ta upp med sina medspelare. Matchen känns helt öppen inför tredje perioden. "Nu ska det avgöras, boys!", peppar 'Daggen' när det är dags att bege sig ut till båset igen.
{!E}
Intensiteten har tilltagit och det är irriterat på isen. Södertälje har en spelare som är särskilt skicklig i att ta sig in under huden på BIK-spelarna och som ständigt leende kommenterar på andra sidan båsväggen. Det blir inte bättre när det grinar emot en del ute på planen.
Ett stenhårt backskott från Alexander Leandersson tar i ribban och efteråt pratar till och med Södertäljes folk om millimetrarna som det handlade om. Någon millimeter nedåt så hade pucken med största sannolikhet gått ribba-in, nu går den upp i luften och ut. Istället får SSK, strax efter och med drygt fem minuter kvar av ordinarie matchtid, ett powerplay. När SSK utnyttjar detta till att göra 4-3 exloderar arenan i ett öronbedövande vrål.
Marginalerna är små i hockeyn och även om detta faktum just den här dagen känns tungt är det trots allt en del av tjusningen med sporten. Trots bakslaget, och frustrationen som vi nog alla i båset känner, råder det dock fullt fokus och BIK gör in i det sista allt för att kvittera.
Trots timeout, en extra utespelare och ett sent powerplay lyckas man inte utan får se sig slaget med 4-3. Mest minnesvärt i slutminuterna, trots ett par lägen att kvittera, är 'Kokko:s' insats när han lyckas åka ikapp och i sista sekund slå undan pucken som motståndarna skickat mot den tomma BIK-kassen.
{!F}
Klockan 21:15. Direkt efter matchen är det precis så dystert som det brukar vara efter en förlust även hemma i Nobelhallen. Dödstyst, sammanbitet och svarta ögon. Någon enstaka svordom skär genom den kompakta tystnaden. Samtidigt vet alla att man som professionell idrottare inte får lägga för stor vikt vid det som varit, oavsett det handlar om en vinst eller en förlust. Det gäller att snabbt gå vidare.
"Det var väl ett steg upp, prestationsmässigt, jämfört med de senaste matcherna", summerar Tim Juel efteråt. "Men det känns inte som om vi riktigt tillräckligt med kamper ute på isen och tappar insidan ibland. Samtidigt studsar det mot oss lite grann. För egen del tycker jag att det blir en lite konstig match. Trots att det känns väldigt surt just nu får man tänka att det var en liten förbättring och det får vi jobba vidare ifrån på nästa träning och i kommande matcher."
Ombytet och packningen av grejerna går snabbt och effektivt. Några diskuterar tyst situationer som uppstått, fanns det kanske en annan, bättre lösning? Snart är bussen packad igen, redo för avfärd.
En del av klubbarna har samarbetsavtal även kring maten och SSK bjuder på hemlagad mat i sin egna restaurang. Den anses av spelarna som en av de bästa i ligan så maten smakar bra, trots att förlusten fortfarande svider och diskussionen runt bordet flyter på trögt. Köttbullar, brunsås och potatis serveras den här kvällen.
Väl på bussen hem mot Karlskoga börjar spelarna som alltid så sakteliga att lägga matchen bakom sig - detta oavsett resultat. Nu är det fokus på nästa match som gäller. Några somnar tämligen omgående, andra kollar på film, spelar COD eller deltar i det prestigefyllda kortspelande som pågår längst bak i bussen.
{!G}
Tim väljer filmerna i bussen och är nog, i ärlighetens namn, den enda som faktiskt tittar. Han håller, som tidigare nämnts, på att titta igenom James Bond-filmerna och den här resan får han se vår skakade men inte rörde vän ta sig an vattenskurkarna på Quantum.
Strax efter halv ett rullar bussen in på parkeringen vid spelaringången på Nobelhallens baksida. Alla hjälps åt att lasta ur bussen innan frostiga bilar startas upp och rutor skrapas inför vidare färd. Längst kvar har gänget från Karlstad - Gustaf Thorell, Victor Berglind och Wilhelm Westlund - som har ytterligare 40 minuter i bil framför sig.
"Jag brukar ofta köra", säger 'Wille', "eftersom jag är den enda av oss som brukar sova i bussen. Men idag tror jag att 'Berra' kommer att köra."
När de allra flesta som befunnit sig på bussen den här resan redan ligger i sina sänger jobbar fortfarande materialarna.
'Sudden' konstaterar:
"Tröjor och sådant ska tvättas och tumlas och resten ska packas upp så att allt är förberett inför träningen på måndag. Det är lika bra att ta det direkt, så jag blir nog kvar en timme eller så. Bättre det, min familj sover ändå nu och då får vi två lediga dagar tillsammans under helgen."
För tränarnas del väntar videos av matchen på granskning och analyser av såväl lagets som individernas insats. Ibland påbörjas det här arbetet redan på bussen hemåt - hockeytränare är inget jobb för åksjuka - och ibland får känslorna och intrycken lägga sig lite först. När laget ses igen, i det här fallet på måndag morgon då två lediga dagar väntar, ska matchen vara analyserad, lärdomarna vara dragna och uppföljningen med laget vara förberedd.
{!J}
Klockan 01:11 körs bussen in på parkeringen hos Vänerbuss hemma i Kristinehamn. Då har'Kacken' sett till att bussen är fulltankad, nytvättad och städad inför nästa äventyr. Redan på lördagen går bussen ned till Göteborg med BIK:s J18-gäng. Dock med en annan chaufför.
"Ja, det blir för tätt inpå sett till reglerna för chaufförernas vila", konstaterar Daniel som även han ska passa på att njuta av en ledig helg. Han har kört för BIK sedan säsongen 16/17 och trivs mycket bra med sitt uppdrag. Så till den milda grad att han, när han var tjänstledig för ett annat jobb förra vintern, ändå körde laget under de helgmatcher när det var möjligt.
"I början sökte jag mig upp på läktaren men så föreslog Janne att jag skulle stå med i båset och så har det blivit. Man blir som en i gänget, ibland hjälper jag till att fylla på vatten och sådana saker. Det är verkligen ett härligt gäng att få vara med i", konstaterar han innan vi skiljs åt.
Ännu en bortaresa är till ända. Nästa vecka väntar två hemmmatcher innan det, onsdagen den 22/1, bär iväg på en betydligt längre tripp till Örnsköldsvik och bortamatch mot Modo.
