Center-/ytterforwarden Sebastian Fakt, som skrev på ett tvåårskontrakt med BIK tidigt i våras, är född 1995 i Falun och har Bjursås IK som moderklubb.

Hur kom det sig att det blev hockey för dig, Sebastian?

”Det är var så länge sedan att jag kommer knappt ihåg”, skrattar han när han idag, sisådär 20 år senare, tänker tillbaka. ”Jag var fem, sex år gammal när min pappa skjutsade iväg mig på en träning och sedan var jag fast. Jag bestämde mig ganska tidigt för att satsa på hockeyn, även om jag även spelade fotboll, innebandy och gick på ridskola. Från det att jag var 13 har det bara varit hockey. Det var helt enkelt roligast!”

Hockeyspelare som rider är traditionellt ganska ovanligt, även om vi sett några exempel under det senaste året.

”Ja, det är nog hyfsat unikt. Jag är uppvuxen med hästar, min mamma har haft häst så länge jag kan minnas och vi har haft flera hästar på gården i Bjursås där jag är uppvuxen. Jag har fortfarande ett hästintresse men är inte så aktiv idag. Hästar är trevliga djur, tycker jag.”

Sebastian kom till Leksands ungdomsverksamhet redan när han var 11 år gammal, gick hockeygymnasiet i klubbens regi och har hunnit prova på spel i SHL med A-laget.

”Jag gick över när laget i Bjursås lades ned på grund av vi var för få spelare. Jag och min ett år äldre brorsa Jonathan valde mellan Falun eller Leksand och i Leksand fick vi möjlighet att spela i samma lag så att det blev mindre skjutsande för våra föräldrar. Leksand var därför det naturliga valet och jag blev kvar där i över tio år.”

Under mellandagarna mellan jul och nyår 2013 gick så en dröm i uppfyllelse när en 18-årig Sebastian fick spela två matcher med Leksands A-lag.

”Man har ju sprungit där och kollat på matcherna under alla år så det var verkligen en dröm som gick i uppfyllelse. Eftersom det var under mellandagarna var det en massa jippon och fullsatta läktare. I första matchen spelade vi mot Luleå och då var jag bara med på bänken, i den andra matchen mötte vi Färjestad och då fick jag lite speltid. Det är alltid roliga och intensiva matcher mot dem så det var riktigt kul. Jag minns fortfarande hur nervös jag var när vi stod där i spelargången och skulle gå ut, om än faktiskt främst för isvärmningen och introt inför all publik. Men det blev en häftig upplevelse!”

Inför säsongen 15/16 gjorde 20-åriga Sebastian ett val som, åtminstone på pappret, sticker ut – han valde att gå till Aalborg Pirates i den danska förstaligan.

Hur resonerade du när du valde danska ligan?

”Jag ville spela på seniornivå och hade varit nära att få ett kontrakt i Leksand och hade även några division 1-lag som var intresserade. Men inget som kändes riktigt rätt. Kopplingen till Aalborg var att (leksandslegendaren) Jens Nielsen blev tränare där och jag känner honom väl från tiden i Leksand. Han ville ha med mig dit så det kändes som ett bra val.”

Vägen dit skulle dock visa sig bli en lite skumpig resa.

”Det tog ganska lång tid innan det blev klart på grund av att föreningen genomgått en rekonstruktion och hade en väldigt osäker budget. När övergången äntligen blev klar i september hade jag hattat runt i olika klubbar, ifall det inte skulle lösa sig med Aalborg som tänkt. Försäsongen blev därmed väldigt speciell, jag tränade mycket på egen hand och körde några matcher med klubbar som Borlänge, Lindlöven och tränade lite med Leksands juniorer.”

Vad tar man med sig av en sådan upplevelse?

”Framför allt att man inte vill hamna i det läget igen, haha. Det är inte roligt att komma in i ett lag när gruppdynamiken är satt, typ samma dag som seriepremiären och dessutom i ett nytt land och med ett nytt språk. Men när jag väl hade kommit in i det blev det ganska bra."

"Sedan kanske jag inte var riktigt mogen för det då", konstaterar han idag, fem år senare. "Det var ett stort steg för en 20-åring som står inför sin första seniorsäsong. Jag hade velat göra fler poäng den här säsongen, men spelmässigt blev det ändå en bra säsong för mig eftersom jag fick spela mycket och även i power- och boxplay. Jag fick mycket bra saker med mig i ryggsäcken.”

Dansk hockey har ju tagit stora kliv under det senaste decenniet. Hur skulle du vilja beskriva den?

”Ja, man ser ju till exempel att de börjar hävda sig i de internationella mästerskapen. För mig, i den situationen som jag befann mig då där jag kom från J20 SuperElit som ju är högsta juniorligan i Sverige men inte riktigt var redo för ett allsvenskt kontrakt, var det ett jättebra steg. Jag skulle säga att hockeyn ligger kanske fem, tio år efter. Den är lite öppnare och är snäppet bättre än division 1 men inte i nivå med Hockeyallsvenskan. Men utvecklingen går snabbt framåt.”

Pratar du flytande danska numera?

”Nej, jag tycker själv att jag kan danska ganska bra men om du frågar någon av danskarna i laget vet jag inte riktigt om de håller med, haha. De första två månaderna var det hopplöst när man skulle prata med killarna i laget, man fick fråga på engelska och de skrattade åt en ibland, men mot slutet förstod man allt. Min familj påstod till och med att jag bröt på danska när jag kom hem, men det höll jag inte alls med om!” Han skrattar gott.

Däremot hör jag inte något särskilt utpråglat dalmål när du pratar…

”Nej, det stämmer. Vår käre vän Axel (Bergkvist) är lite värre än mig när det gäller den biten, haha. Jag har aldrig haft särskilt mycket dalmål men sedan har jag ju varit runt en del under de senaste åren så dialekten har kanske slipats av något.”

Ja, efter en säsong i Aalborg bar det alltså tillbaka hem till Sverige för spel i division 1-klubben Östersund IK. Där, med Tim Juel som lagkamrat, stannade Sebastian i två säsonger innan det under säsongen 18/19 blev fortsatt spel i division 1 men för Hudiksvall HC. Inför förra säsongen tog han steget upp till Hockeyallsvenskan när han skrev på för Almtuna IS.

”Jens blev inte kvar som tränare i Aalborg och jag ville hem till Sverige och helst då till Hockeyallsvenskan. Men det fanns inget konkret intresse så jag kollade in topplagen i ettan. Östersund kom in som ett jättebra alternativ och med facit i hand blev det ett riktigt bra val. Jag trivdes väldigt bra där och känner Tim väl sedan den tiden.”

I både Östersund och Hudiksvall har du haft en väldigt fin poängproduktion.

”Ja, framför allt i Östersund tog jag stora kliv i det offensiva spelet. Under mitt andra år tillät tränaren Kjell-Åke Andersson mig att spela väldigt offensivt och det utvecklades jag mycket av. Det här tog jag med mig när jag gick till Hudiksvall och vidareutvecklade där. Jag gick dit eftersom jag ville få chansen att spela i den östra serien istället för den norra, som blir lite isolerad. Säsongen i Hudiksvall är jag dock inte nöjd med alls egentligen förrän play-off och kvalserien. Jag åkte runt och var frustrerad hela tiden under grundserien, det gick verkligen skitdåligt.”

Vad var det som gjorde dig frustrerad?

”Nu i efterhand kan jag se att jag spelade helt okej men jag satte inte chanserna. Då blir det lätt så att man håller lite hårdare i klubban. Jag fick förtroende av tränarna, så det var inte det, utan jag fick helt enkelt inte till det. Men i play-off lossnade det plötsligt, det började med en bra match och sedan flöt det på. I kvalserien spelade jag min bästa hockey för hela den säsongen.”

Ja, 11 (6+5) poäng på 17 matcher är ett fint facit. Vad tar du med dig för lärdomar av den tunga grundserien och vårvinterns ketchupeffekt?

”Det var förstås kul och häftigt att få spela hockey så långt in under våren. Vi spelade ju ända in i slutet av april och det har jag inte gjort tidigare. Vi tog alla steg upp som man gör i ettan, play-off 1, play-off 2, play-off 3… Det är lite slutspelskänsla, man slår ut ett lag och så laddar man om för nästa. Slutspelserfarenheten är bra att få med sig."

"Sedan var jag med om lite samma sak under säsongen i Almtuna, där jag också en tuff start, och då visste jag ju att det bara är att knyta näven i fickan och köra på. Gör man det så lossnar det till slut!”

Ja, flytten gick alltså till Uppsala och allsvenska Almtuna IS inför förra säsongen. Hockeyallsvenskan har, som du tidigare nämnt, länge varit ett mål för dig. Hur var det att ta steget upp dit?

”Det hade jag ju kämpat för i några år och jag visste att jag hade det i mig att kunna ta steget upp. Säsongen började som sagt lite sådär, jag spelade lite för naivt och blev straffad för det och varken fick eller förtjänade väl så mycket förtroende. Men man lär sig allteftersom och när jag kom in i spelet och förstod vad som funkar och inte funkar blev det bättre. Det rullade på och gick riktigt bra när jag kommit dit. Personligen är jag nöjd med säsongen som helhet, jag utvecklades mycket.”

Sebastian noterades för fina 29 (16+13) poäng på 40 matcher under sin första säsong i Hockeyallvenskan.

BIK Karlskoga var en av motståndarna. Hur var det att möta BIK?

”Vi hade inga bra resultat mot BIK!" Han skrattar. "Jag tror att vi tog 2 poäng mot BIK på hela säsongen. Jag visste verkligen vad klubben står för sedan jag var liten och sprang på matcherna i Leksand. Det är inget roligt lag att möta, och det fick man snabbt bekräftat när man väl fick möta dem själv."

"Fjolårets BIK var ett väldigt skickligt lag, Tor Immo, ’Foppa’, (Gustaf) Thorell och Linus Karlsson, för att ta några exempel. Det var ett svårt lag att möta, de var både skickliga och arbetade hårt. Detta kommer vi förhoppningsvis ta med oss även under den här säsongen.”

Hur kom det sig att du hamnade i BIK Karlskoga inför den här säsongen?

”Jag hade absolut kunnat tänka mig att bli kvar i Almtuna men ville samtidigt ta nästa steg och få komma till ett topplag i serien. När BIK Karlskoga var intresserade var det inget att tveka på. Det fanns ytterligare några lag som var intresserade men när man tittar på Karlskogas historik, på spelare som varit här och fått en jättefin utveckling, talade det också för BIK."

"Det var väldigt positivt att klubben erbjöd ett tvåårskontrakt. Efter att ha flyttat en del på mig under de senaste åren kändes det rätt att stanna i två år, tryggheten som det för med sig ger också bra möjligheter för utveckling.”

Pratar man som spelare med varandra om erfarenheter av olika klubbar innan man väljer?

”Ja, absolut. Jag och ’Foppa’ (Fredrik Forsberg) känner varandra väl sedan barnsben så jag frågade honom och han pratade sig väldigt varm om Karlskoga och rekommenderade klubben. Sedan pratade jag med bland andra ’Daggen’ och fick en väldigt bra känsla. BIK kändes som ett bra val och jag har inte ångrat mig.”

”Mottagandet här har varit otroligt bra, både av spelarna i laget och på kansliet. Jag och min tjej har faktiskt köpt en lägenhet här i stan och flyttade hit redan i april. Vi har hunnit bo in oss bra. Med tanke på pandemin och all osäkerhet som den fört med sig känns det extra skönt att jag redan tidigt gjorde klart med BIK.”

Vad skulle du själv säga att du bidrar med i laget?

"Jag bidrar ganska mycket i omklädningsrummet. Jag vill att alla ska må bra och försöker vara mån om alla. På isen bidrar jag med energi till laget. Jag är en ganska hårt arbetande spelare, går man in med hårt jobb under ett byta brukar det smitta av sig.

Till sist: Du var en i laget som vann årets upplaga av BIK-golfen. Hur bra på golf är du?

”Haha, ja, det där är helt sjukt. Jag är nämligen inte alls särskilt bra. Det var mina lagkamrater som drog lasset, jag får tacka dem.”

Huvudtränaren Karl Helmersson om Sebastian:

”Sebastian kommer senast från Almtuna. Bra fart, bra skott och han gjorde en hel del mål där. Vi hoppas att han tar med sig allt detta till BIK. Vi kommer att använda honom som ytterforward.”