Ny i laget: Möt Arvid Aronsson

'Ny i laget' heter artikelserien där vi presenterar våra nya lirare men i Arvids fall passar nog rubriken ”Nygammal” bättre. Som de flesta BIK:are säkert vet kom han nämligen till BIK Karlskoga på lån från Örebro redan säsongen 17/18 och stannade ytterligare en säsong innan han lämnade Karlskoga. Efter en säsong i Vita Hästen är han nu tillbaka i BIK med ett nysajnat tvåårskontrakt.

Den 22-årige backen är född i Kungsbacka och har Hanhals IF som moderklubb. Säsongen innan gymnasiet flyttade han till Frölundas juniorverksamhet, där han tog SM-guld med J18-laget under sitt andra år i laget (säsongen 15/16). Samma säsong fick han även göra SHL-debut för sitt Frölunda och noterades för totalt 3 matcher i den svenska högstaligan.

”Det var extremt stort att få göra SHL-debut med Frölunda”, minns han idag, fyra år senare. ”Frölunda har både jag och min far alltid hållit på och jag var bara 18 år gammal. Det var svårt att ta in, faktiskt. Jag tror att vi spelade mot Linköping. Trots att det bara blev typ två byten så var det stort med allt runtomkring - atmosfären, att få sitta där i omklädningsrummet med de här killarna och se deras förberedelser.”

Om vi ska backa bandet till början: Hur kom det sig att det blev hockey för dig?

”Jag tror att det är pappas förtjänst, faktiskt. Han tog ned mig till ishallen när jag var fyra, fem år gammal. Men de första två åren tyckte jag att det var sååå tråkigt. Jag gillade det verkligen inte! Men han gav sig inte trots att jag bara satt där i båset och lekte med snön. Men helt plötsligt vände det, och blev tvärtom och han som sa att ’nu måste vi verkligen åka hem, Arvid’, haha.”

Vad var det som fick dig att ändra dig?

”Jag vet inte säkert men tror att jag började känna att jag hade lärt mig det här. Det är samma sak idag som för femton år sedan, kan jag inte något tycker jag det inte att kul. När jag var fem trodde jag nog att jag skulle kunna åka skridskor direkt trots att jag aldrig gjort det förut.”

Hur hamnade du på backplatsen?

”Det tog faktiskt ett tag. Jag spelade center fram tills jag var 14–15 och var väldigt offensiv av mig. Men jag spelade med ett lag som var ett år äldre än mig som fick skador på backsidan och tränaren bad mig testa som back på träningen. Han tyckte att det såg bra ut och bestämde att jag skulle spela back nästa match. Jag gillade det så ett tag spelade jag back med de som var ett år äldre och center med mina jämnåriga. Till slut kom jag till ett läge där jag var tvungen att välja och då tyckte jag att back var roligast, faktiskt.”

Tror du att du i din roll som back idag kan ha fördel av en bakgrund som center? ”Ja, det tror jag absolut att man kan ha en stor fördel av. Även om jag var väldigt ung då vet jag ju hur en forward tänker i olika positioner.”

Under säsongen 16/17 gick Arvid från Frölunda till Örebro där han blev kapten för klubbens J20-lag innan han gick vidare till A-laget och spel i SHL.

”Det var tänkt att jag skulle vara kapten för J20-laget men när jag blev uppflyttad till A-laget bestämde jag och J20-tränaren att det var bättre att någon annan tog över. Det bör ju vara någon som sitter med i omklädningsrummet varje dag som är kapten.”

Trivs du i en ledarroll?

”Ja, men inte på något slags medvetet plan där jag ska gå in och vara ’en ledare’. Jag vill att det ska vara naturligt, jag pratar mycket och försöker se till att alla har skoj, känner sig välkomna och trivs men också att visa vägen genom att ge precis allt för laget ute på isen. Det är så jag själv tycker att det bra ledarskap ska vara.”

Säsongen 17/18 blev han alltså, som tidigare nämnts, utlånad till BIK under den turbulenta vårvintern när klubben in i grundseriens sista skälvande omgångar slogs för sin plats i Hockeyallsvenskan.

”Jag hade faktiskt inte så bra koll på BIK innan jag kom hit första gången”, erkänner han. ”Tränaren kom och sa att jag skulle bli utlånad hit och jag tyckte bara att det skulle bli roligt att få komma iväg och spela lite matcher. När jag kom hit låg BIK som de gjorde och det var lite tumult. Jag kom ju hit i samma veva som tränarbytet med Wessner och Czarnecki och jag kände att det var spänt. Alla de andra kände nog av den här kniven mot strupen medan jag kom in helt ovetande och utan förväntningar på mig själv.”

”Efter de två första matcherna vände det och jag insåg att det finns något stort här. Trots att jag bara var utlånad kände jag att jag hörde hemma här och vi gav precis allt tillsammans. Vi gjorde en otrolig resa tillsammans den våren och det blev en extremt rolig säsong till slut.”

Flera rutinerade BIK-spelare som pratar om avslutningen på den säsongen som en av de häftigaste ögonblicken i karriären, håller du med?

”Ja, JSM-guldet med Frölunda var häftigt men glädjen och lättnaden efter Västerviksmatchen var på något helt extra. Det var som att släppa en 200-kilos ryggsäck från axlarna och äntligen kunna andas igen.”

Och du blev kvar i BIK ännu en säsong.

”Ja, jag trivdes så väldigt bra här och eftersom många skulle stanna kvar valde jag också att skriva på för ett år till.”

Förra säsongen tillbringade han dock, som tidigare nämnts, i seriekonkurrenten Vita Hästen.

”Det var spännande att få till en ny klubb, min andra som senior. Ny stad, nytt lag och allt vad det innebär. Men visst kändes det lite konstigt att möta BIK. ’Oj, jag spelar inte där längre’, kändes det varje gång trots att vi möttes flera gånger.”

Utanför isen är Arvid en positiv och ödmjuk kille som med sin breda göteborgska bidrar till en skön stämning. På isen är det dock en annan femma…

Du är erkänt jobbig för motståndarna att möta och förra säsongen kunde vi se när du hade en del meningsutbyten med dina gamla polare i BIK. Hur var den upplevelsen?

”Just i stridens hetta tänker man inte på om det är en vän, det går så fort därute och man är så inne i det man gör. Efteråt kan man skratta åt det och till och med skämta om det, men just då tänker man inte på det för fem öre. Det är samma sak med lagkamraterna under träningarna, då är det blodigt allvar.”

Är det en medveten strategi det här med att reta upp motståndarna och få dem ur balans?

”Nja, medveten skulle jag la inte säga men jag är så väldigt inne i det jag gör så kommer någon i vägen så får de veta det. Då är det inte alltid så att man får veta vad de önskar sig i julklapp.”

Bästa knepet för att komma under skinnet på motspelarna?

”Man har mött många av dem tidigare och har koll på vad man ska säga och till vem och vilka som är lättare att komma in under skinnet. Man får vara lite snabbtänkt därute.”

Hur kom det sig att du vände tillbaka till BIK inför årets säsong?

”’Daggen’ hörde av sig, vi började snacka lite och han frågade om jag inte var sugen på att komma hem igen. ’Jo’, sa jag och trodde nog först att han skojade eftersom det kom från ingenstans. Men jag kände mig inte färdig med BIK så det var ganska självklart när frågan kom.”

Kontraktet gäller för två säsonger, hur resonerade du där?

”Jag vill gärna få lite trygghet och fokusera helt på hockeyn. Träna, äta och sova och spela så bra hockey som möjligt.”

Vad är det med BIK Karlskoga som lockar dig?

”Allt egentligen. Vi har en väldigt härlig kultur här, vi vill alltid bli bättre. I allt. Det spelar ingen roll om vi spelar badminton eller hockey, det är fullt ös hela tiden och man ger aldrig upp. Det hjälper dig extremt mycket som hockeyspelare, du tävlar mot andra men också mot dig själv varenda dag.”

Huvudtränaren Karl Helmersson om Arvid:

”En defensiv och stark back som har kommit tillbaka till BIK i år. Han ska vara obehaglig för motståndarna att möta.”