Matte kan ju vara ganska kul ibland och vi kan ju i alla fall konstatera att det väldigt lovande ut!

Det har gått ganska precis en tredjedel av serien så här långt. BIK parkerar på en fin tredjeplats och skuggar Björklöven och Modo i toppen. Som det känns har BIK de kvaliteter som krävs för att slåss om en hockeyallsvensk final. Inget snack om det.

Jag har varit inne på det tidigare – det som verkligen talar för BIK i år är bredden som finns i truppen. Nu står man inte och faller på att Viktor Ejdsell och Alex Lavoie ska leverera varje match. Det finns åtminstone tre formationer som kan göra poäng.

Raka motsatsen hittar vi i Timrå. De har en riktig superkedja med Jonathan Dahlén, Jens Lööke och Albin Lundin.

Denna trio har tillsammans svarat för 27 av Timrås 48 mål! Nu på slutet har det gått betydligt mer trögt för medelpadingarna och kanske är det så att motståndarna börjar att läsa dem lite…

Det får framtiden utvisa men efter en tredjedel spelad kan man ändå skönja en del mönster. Mönster som inte är lika roliga för vissa lag. AIK är jumbo i serien med bara 14 inspelade poäng, en poäng mindre än Södertälje. Det måste betraktas som ett riktigt fiasko!

Jag har ju fått något av en favorit i årets BIK. Nikola Pasic! Vilken jäkla lirare! Man blir ju ibland galen på honom när han dribblar i alla möjliga olika tillfällen men satan vilken teknik! Han har ju också gjort ett par riktigt drömmål där han fintat upp hela lag på läktaren.

Egna juniorer Karl Jonsson kan man ju heller inte få nog av. Snacka om att ha gått in och toklevererat från dag ett som förstaårssenior. Riktigt imponerande!

Men det är ju få, om ens någon, som faller ur ramen. Detta gör ju detta lagbygge enormt intressant! Hur långt kan det räcka frågar man sig ju. En sak vet vi – kan man behålla sitt fina poängsnitt kommer det krävas enormt mycket om inte BIK, för andra gången ska få spela den hockeyallsvenska finalen.

Då kommer det koka i Nobelhallen. Men först får laget börja med att försöka besegra Västerås borta på lördag. Hoppas många BIKare tar sig dit.

Tack för mig, på återseende!

Larsåke Wåhlén, Krönikör