Jag började att följa dem ordentligt säsongen 1998–1999. Dåvarande tränaren hette Petter Hägerbäck. En väldigt speciell bekantskap kan man säga.

Det gick inte speciellt bra för laget den säsongen och den gode Petter hanterade den situationen – så där. En klassiker var när jag skulle ringa honom före en match och möttes av en smått irriterad BIK-tränare i luren. ”Men för i helvete Larsa, ringer du en fredagskväll när jag har farsan på besök??”.

Min telepati hade dock inte utvecklats riktigt vid 18 års ålder så det visste jag inte.

Efter Hägerbäck kom ju allas vår Leif Strömberg. Det var aldrig tråkigt för oss journalister med ”Strumpan” i båset. Varje presskonferens var som en teaterföreställning där den ena efter den andra onelinern avlöste varandra. Han var osams med många tränare på presskonferenserna efter matcherna. Men han brann för BIK – det gjorde han verkligen! Under Leffes år i BIK nådde man bland annat kvalserien två gånger och gick från ett mediokert lag till ett topplag. Det var häftiga år, det var det.

Magnus Arvedssons tränarkarriär i BIK var betydligt kortare. Inte ens en halv säsong blev det innan han fick gå. Man kan säga att ”Arveds” minst sagt raka, amerikainfluerade, tränarstil inte föll i god jord i Karlskoga. Minns när jag intervjuade honom efter en förlust mot AIK på Hovet. Där sågade han spelare efter noter. Inte så svenskt och heller inte så uppskattat.

Sedan har vi ju haft Sam Hallam som svarade för en fantastisk insats i BIK och tog även han laget till kvalserien. Det gjorde även Niklas Czarnecki som förra året också var med och räddade kvar BIK i allsvenskan.

En rad sköna karaktärer oavsett och nu, mina damer och herrar, ska ni få min topp fem-lista över spelare från åren jag följt BIK. Listan baseras på profiler snarare än sportslig skicklighet.

1) Emil Kåberg. Min stora favorit! Han har plats 1–4 egentligen. Vilken profil! Gav alltid allt! Slogs med Daniel Jardemyr, Johnny Oduya med flera. Hans stenhårda tacklingar var en fröjd att skåda!

2) Nick Angell. En extremt offensivt skicklig back. Var tillsammans med Jens Olsson ett riktigt radarpar. Att Nick efter BIK sedan spelade både i SHL och KHL var ingen tillfällighet.

3) Per Sveder. Mäktig spelare! Var expert på att halvt slasha av armarna på folk utan att domarna såg.

4) Christian Carlsson. Karlskogasonen måste lyftas i detta sammanhang. Otroligt jämn spelare som på slutet också blev något av en straffspecialist med kultstatus.

5) Daniel Wessner. Också en personlig favorit. Var hang around till Kåberg när det begav sig. Hans stil saknas faktiskt i BIK tycker. En sådan som kommer innan för skinnet på motståndarna.

Summa summarum kan man konstatera att BIK har berört många under dessa år. Motståndarna har så gott som hatat dem på grund deras spelstil. Men faktum är att BIK är ett av de mest långlivade lagen i allsvenskan. Vore så otroligt kul om de fick chansen att ta klivet upp någon gång!

Larsåke Wåhlén

Krönikör