Det är fredag förmiddag och Tobias Thunberg kommer insusande på cykel till förmiddagens pass. Han har fullt upp så här års, dels som gymnasielärare i idrott och dels som ansvarig för A-lagets försäsongsfys. Det senare var ett jobb som han tog något motvilligt men som numera känns som en självklarhet. Vi sätter oss ned för ett snack medan spelarna kör crosstraining i rummet inill.
Hejsan, Tobias. Vem är egentligen Tobias Thunberg?
”En fyrtioårig farbror som kombinerar lärarjobb med fysträning i BIK och har gjort så för sjunde året, om jag minns rätt. Jag har varit med i Degerfors IF innan också men de sista åren har det varit fokus på BIK.”
Hur ser din egen idrottsbakgrund ut?
”Jag spelade bara hockey i ett par år när jag var nio, tio år gammal. Det är väl egentligen fotboll som alltid varit min sport även om jag har hållit på med det mesta. Det var nog rena slumpen att jag halkade in på detta, det har i alla fall aldrig varit en ambition hos mig att jaga en karriär inom fysträning. Det är det väl inte nu heller, haha. Men jag spelade fotboll, arbetade som idrottslärare och när jag började närma mig 30-årsåldern började jag intressera mig alltmer för kost, träning och allt runtomkring."
"När jag själv började trappa ned började jag instruera allt mer på gym och sånt. Någon namedroppade mig till BIK när de behövde en ny fystränare och så ringde Stefan Bengtzén mig och frågade om jag kunde tänka mig att hjälpa till.”
”Först var jag faktiskt tveksam. ’Nej, fan, jag kan inget om hockey’, men de övertalade mig att prova något pass i veckan medan de körde extern hjälp med andra delar. Men det har blivit mer och mer i takt med att jag lärt mig och blivit duktigare på det.”
Hur ser din filosofi ut när det gäller försäsongsfys?
”Jag har faktiskt aldrig pratat med någon annan hockeyfystränare så jag vet inte hur andra tränar men när det kommer nya spelare till laget tycker de att vi tränar på ett nytt sätt och tycker att det är väldigt kul. Först och främst gäller det att träna så grenspecifikt som möjligt."
"För mig gäller det därför att identifiera vilka behov vi har ute på isen. Hur ser ett hockeybyte ut, hur funkar syreupptagningen och vilka fysiska grundegenskaper behöver vi arbeta med. Tar vi till exempel en spelare på 95 kilo som ska hålla på och springa hela försäsongen från maj till augusti blir det för det första inte särskilt likt ett hockeyskär och för det andra kommer varje landning med dessa 95 kilo bli en tuff belastning på fot- och knäleder samt ryggen och allt annat. Då är en assault-cykel bättre, dels för att du får arbeta med styrkan för att få kraft och så får du dessutom ett bra flås på ett för kroppen mer skonsamt sätt.”
”I och med spelarna tränar så intensivt som de gör är det viktigt att det finns ett bra syfte med varje pass. Vi ska ju ta oss från 100 % till 101 och vidare till 102 och så vidare. Då är det viktigt att hitta balansgången så vi inte tränar för mycket utan verkligen blir bättre på allt från uthållighet, mjölksyretålighet och mer power och explosivitet. Det gäller att hitta en bra mix där som dessutom ska funka under lång tid. Vi kör ju nio veckor tillsammans och så kör spelarna fem veckor på egen hand under sommaren. Sedan fortsätter förstås det här arbetet även under säsongen. ”
Hur hittar man och sätter ihop träningspassen som krävs för att uppnå detta?
”Jag kan ju bara prata för mig själv och då gäller det hela tiden att analysera, både jag själv och i samråd med killarna. Vi pratar hela tiden om hur de tycker att det känns och så kör vi givetvis tester. Vi ser vad som funkat i fjol och utgår från det samtidigt som vi hela tiden försöker utveckla den här delen. Om man spelat ett tag och kanske gjort samma sak under tre försäsonger kanske man tappar några procent i inställning. Det gäller att väcka nyfikenheten och göra träningen rolig för att hålla motivationen på topp.”
När jag växte upp sprang hockeyspelarna med varandra på ryggen i stans brantaste backe. Hur mycket av den traditionella försäsongsträningen ser vi idag? Vad har förändrats och varför?
”Ja, det där ser vi kanske inte så mycket av idag, haha. Det är kanske inte så skonsamt, men visst skulle vi kunna köra ett sådant pass även om vi inte gör det. Frånskjut, belastning uppåt… Det behöver kanske inte vara så dåligt men det finns bättre sätt att träna sådant.”
”Jag är ju inte är någon hockeynörd, precis. Jag vågar knappt erkänna det men jag har inte sett en enda match från hockey-VM. Därför är jag kanske inte rätt person att uttala mig om historiken. Men Johan berättade en intressant sak häromdagen – statistik visar att snittlängd och vikt på professionella hockeyspelare hade ökat med 7-8 centimeter och 10 kilo från 1980 till idag. Lägg därtill att spelarna är bättre tränade, spelet går fortare och varje moment blir svårare. Isytorna har krympts. Det talas om hjärnskakningarna och de är effekten av allt detta. Modern fysträning ska inte bara göra spelarna snabbare och starkare, framför allt ska den göra så att de håller och tål belastningen av femtiotalet grundspelsmatcher och förhoppningsvis också play off och så vidare."
”Om vi kan hålla oss skadefria kan det vara det som avgör när vi står där på knivseggen och balanserar. Därför jobbar vi mycket med skadeförebyggande träning och när vi tittar tillbaka har vi varit ganska framgångsrika där. Självklart uppstår ibland skador som är svåra att förebygga, men vi har till exempel få spelare som tvingats stå över på grund av att de har ont i ljumskarna.”
Under uppstartsmötet med laget pratade du om att BIK brukar stå sig bra när det gäller fysiken i jämförelse med andra lag.
”Ja, det finns förstås ingen officiell statistik och vi har inte tillgång till de faciliteter som större klubbar har med elektroniska tidtagningar och alla de här olika testerna som finns. Vi utgår dels från våra egna resultat över tid och så får vi en bra hint när det kommer nya spelare utifrån. Generellt sett har våra killar bättre siffror än dem och får vara med och pusha dem. Det tycker jag är ett bra kvitto om något på att vi gör något rätt här.”
Spelarna rapporterar genom en app på sina telefoner. Vad händer med den informationen?
”Ja, jag följer upp lite grann men främst går den till Staffan och Johan. Vi jobbar mycket med självrapportering, till exempel hur man känner sig, muskelömhet och även allmänt med stress och sådant. Dels ger rapporteringen en generell överblick över truppen, men man kan också se om individer sticker ut. Då följer man upp med just den spelaren.”
Hur ser ansvarsfördelningen ut mellan dig och Staffan och Johan?
”Jag ansvarar för försäsongsträningen och har fria tyglar när det gäller den biten. Sedan finns jag med även under issäsongen och lägger upp övningar och scheman för fyspassen. Då handlar det om kortare pass främst för att underhålla och inte tappa.”
Som ansvarig för försäsongsfysen har du i din tur tagit in hjälp. Hur ser upplägget ut?
”Ja, det stämmer. Jag utgår från mina kontakter och tar in lite olika, som till exempel Päivö Rubin som har varit med i ungefär fem år och kört ett pass i veckan. Vi snackar lite om vad jag vill ha ut av passet och så utformar han sitt pass efter detta. Jag tror att det är gôtt för killarna att få se lite olika ansikten under veckan och själv arbetar jag ju heltid som lärare på gymnasiet så jag har inte heller all tid i världen.”
Hur många pass kör spelarna per vecka?
”De kör i princip ett förmiddags- och ett eftermiddagspass varje vardag utom onsdagar då de är lediga under eftermiddagen. Istället kör de ett pass på lördagarna. Vi periodiserar också, någon vecka är lite lugnare och någon lite tuffare. Men det är som ett jobb för dem, de stämplar in, kör sina pass och fyller på energi allteftersom. Sedan är inte alla pass lika intensiva, vi försöker ha en variation även där.”
Ja, ni kör även ett yogapass i veckan, Yin-yoga, något som verkar ha slagit ut väl bland spelaren. Det är inte heller en träningsform som man traditionellt sett förknippar med hockey. Hur tänker ni där?
”Vi såg att det fanns ett behov av det och spelarna själva tycker om det. Det handlar om en yogaform som passar hockeyspelarna bra eftersom den innehåller mycket hockeyspecifik stretching. Vi jobbar mycket med höfter, ljumskar och sätesmuskulaturen och spelarna känner sig fräscha efteråt. Vi skulle vilja köra det fler gånger i veckan, men även Päivö arbetar och vi hinner inte få in fler pass i nuläget.”
Spelarna delas in i olika grupper efter behov och förutsättningar. Berätta om gruppindelningen och tankarna bakom den!
”Om vi ska utgå från ytterligheterna ska inte Högga, som fyller 35 i år, träna på samma sätt som nittonåriga David Lilja. Lilja är fortfarande i en fas där han ska bygga upp sig och jobba för att bli starkare och få ut sin explosivitet. I Höggas fall handlar främst om att se till att hålla för alla de här matcherna. Med det sagt ligger han med bra och alla grupper tränar i princip lika ofta, det som skiljer är volym och vad man tränar.”
”Ska man förklara upplägget lite grovt kan man säga att spelarna är indelade i tre grupper utifrån hur vi bedömer deras situation. Den första, där de yngsta spelarna ingår, är en grupp där vi bedömer att det finns utvecklingspotential kvar t ex när det gäller att lägga på sig en del kilon. I mittengruppen hittar vi spelare som vuxit klart och här vi ska omvandla hästkrafterna som finns i kroppen till ren fart. Den tredje gruppen består av Höggas seniorgäng, haha.”
Under ungefär fem veckor under sommaren kör spelarna på egen hand, hur ser riktlinjerna ut för de här veckorna?
”Ja, det handlar om veckorna efter midsommar och fram tills återsamlingen inför ispremiären. De får med sig scheman och träningsdosen är ungefär halverad. Det är en tid för återhämtning, lite semester fast utan att tappa det man byggt upp.”
Ni kör ju tester i början av säsongen och strax innan ispremiären och du träffar ju killarna en hel del under fysträningen. Jag måste ju få ställa frågan som nog alla fans ställer sig: Vem är starkast i laget?
”Daggen, i år i sällskap med Anderberg och Immo. Daggen är ett klassiskt fysfenomen och har varit så i alla år, haha, både här och i Växjö. Han har hela paketet – han har i princip bäst uthållighet och är oftast mest explosiv. Han är herren på täppan, haha, den som killarna strävar efter att plocka ned, haha. Men rent styrkemässigt har han fått lite konkurrens i år av de här båda nya killarna.”
Mest envisa liraren då?
”Haha, ingen som såg videon i sociala medier häromdagen kan väl ha missat vilken skalle som Anderberg visar upp i det passet. Sedan tycker jag nog att alla i laget har en väldigt bra skalle och attityd, det är en jäkligt bra grupp. Det är påställt i alla lägen, ingen gillar att förlora här.”
Snabbast i laget?
”Attans, nu är jag där igen och han får hybris om jag säger Daggen igen. Vi skiter i det. Vi säger Foppa istället, han har bra klipp och är verkligen rapp.”
Mest träningsvillig?
”Lilja, skulle jag nog säga. Han tjatar hela tiden på mig om att han vill träna mer, haha. Han behöver inte träna mer, hans tio pass i veckan räcker gott! ”
Någon spelar som har imponerat lite extra så här långt in på försäsongen?
”Nu har han inte hunnit köra så många pass ännu men Max Wennlund har sett väldigt vass ut. Sedan var (Filip) Roos grym på ett av de där enminuttesterna på assault bike som vi kör. Att han sedan låg raklång på toagolvet en halvtimme efteråt visar dessutom på skalle…”
”Jag tycker att det är jäkligt kul att träna det här gänget, inställningen är fantastisk. Alla vill bli bättre och man får snarare bromsa än elda på dem. Den här träningsvilligheten är unik hos hockeyspelare jämfört med många andra idrottare", avslutar Thunberg nöjt.
