Centerforwarden David Lindquists väg till toppen är en inspirerande historia om en ung lirare som trotsat motgångar och tagit en lite annorlunda väg till toppen. David, som fyller 28 på onsdag, är uppvuxen i Piteå med klubben Munksunds SSK som moderklubb. Han valde måhända inte hockey själv men fastnade snabbt för sporten.
”Jag var nog tre, fyra år gammal när farsan började ta med mig till rinken efter dagis", minns han idag. "Jag har alltid gillat och haft en viss talang för bollsport så jag spelade fotboll och handboll och åkte dessutom lite längdskidor men hockeyn har alltid betytt extra mycket. Jag gillade den där känslan, hur man kom ihop som lag när man vann tillsammans. Det kändes lite mer speciellt att vinna i hockey.”
”Jag höll visserligen på med flera sporter ganska länge, tills jag var 15 ungefär, men kände ganska tidigt att det skulle bli hockey för mig.”
Många professionella hockeyspelare har gått ett hockeygymnasium med ett juniorlag i någon av de högsta juniorligorna. David gick en annan väg genom att stanna i hemstaden och gå hockeygymnasium i Piteå HC:s regi där han spelade juniorhockey i division 1 och 2.
”Jag sökte in till både Luleås och Skellefteås hockeygymnasier men fick ingen plats. Då bestämde jag mig för att vara kvar i Piteå", konstaterar han.
Kan du idag se det som positivt att du trots allt blev kvar i Piteå?
”Ja, det är till exempel lättare att få speltid i en mindre klubb och dessutom hade vi bra tränare hela tiden. Alla ungdomar har sina olika utvecklingskurvor och vårt lag var kanske inte riktigt lika bra som en del andra. Det innebar att vi hade många riktigt svåra matcher mot det tuffa motstånd vi hade omkring oss. Det är också bra. Själv fick jag möjlighet att utvecklas i min egen takt och kom upp i J20 ganska tidigt. Det växte jag mycket av, jag fick mogna ganska fort.”
Det kan ju också vara ett viktigt budskap till alla unga lirare som tror att tåget har gått om man inte kommer in på det HG man sökt: Det finns olika vägar till målet!
”Exakt! När jag blev ratad i uttagningen till TV-pucken kände jag att jag faktiskt hade möjlighet att slå några av de spelare som kommit med. Då fanns det ingen anledning att sluta, jag tog med mig det som tändvätska istället.”
Säsongen 11/12 tog den då 19-årige David steget upp till seniorhockeyn och Hockeyettan med Clemensnäs HC.
”Jag hade spelat två säsonger med J20 och det hade gått ganska bra. Jag var redo för A-lagsspel men vi var ganska många som stod och knackade på dörren och ville in. Jag blev inte en av dem som fick en plats så när jag istället fick min chans i Skellefteåklubben Clemensnäs tog jag den.”
Hur upplevde du steget från juniorhockeyn till Hockeyettan?
”Det var ganska stor skillnad och fram till jul var det ganska tufft. Vi var inget topplag heller. Efter jul, när vi visserligen mötte lite sämre motstånd, började det gå bättre för laget och själv hade jag börjat komma alltmer in i spelet. Jag växte in i rollen under den perioden, och det visade sig att det här hade varit ett bra steg för mig att ta.”
”Målet när jag växte upp var att få spela i SHL, men när jag kom upp i J20 och insåg hur svårt det var att ta en plats i A-laget började jag revidera den där drömmen. Där och då var målsättningen att ta en plats i Piteås A-lag och via omvägar tog jag mig ju dit till slut.”
Ja, säsongen efter att han nobbats av Piteå var han tillbaka, nu med ett A-lagskontrakt. Under fyra säsonger spelade han för klubben, med undantag för en kort sejour i Vännäs HC under den första säsongen. Davids poängproduktion tog nu rejäl fart – under de tre sista säsongerna gjorde han 52, 31 respektive 50 poäng på bara 44, 34 respektive 36 grundseriematcher. Majoriteten var assistpoäng.
Ett sådant fint facit ådrar sig förstås intresse från klubbar uppifrån. Inför säsongen 16/17 tog han ännu ett viktigt kliv i sin hockeykarriär när han kritade på för IF Björklöven och spel i Hockeyallsvenskan.
”Det var häftigt att komma till Björklöven! Mer publik och en bättre serie. När jag kom var det visserligen lite turbulent i klubben men jag försökte att inte bry mig om det utan fokuserade på den chans jag fått."
Hur upplevde du steget upp till Hockeyallsvenskan?
”Jag hade lite tur – det blev några skador och lite annat och även om det inte gick jättebra för laget gick det ganska bra för mig. Jag blev framflyttad i laget, fick mer speltid, och det gav självförtroende. Jag fortsatte spela det spel jag spelat innan även i Hockeyallsvenskan.”
David fortsatte att producera - under debutsäsongen noterades han för fina 20 (8+12) poäng på 36 matcher. Under den andra säsongen i Umeå gjorde han 28 (5+23) poäng på 51 matcher. Det innebar plötsligt att drömmen om SHL kom allt närmare. Säsongen 18/19 spelade han 16 matcher för Luleå HC i SHL och noterades för en assist. Men karriären fortsatte i Björklöven till och med säsongen 19/20, innan han i våras presenterades som ny värvning för BIK Karlskoga. Kontraktet är skrivet på en säsong.
I Björklöven har du mött BIK som motståndare. Hur minns du de mötena?
”Framför allt första säsongen var det riktigt tuffa matcher. Det var skickliga spelare, det gick väldigt fort och så var de väldigt möta på andra sätt också. Det första som hände i den första matchen var att jag fick Wessners handskar i ansiktet. Jag hann inte ens fatta vad som hände, haha. Sedan brukar även ’Daggen’ och ’Bulan’ både tjata en del och åka mycket skridskor. Det är ganska skönt att numera ha många av dem man mött här i sitt eget lag. Generellt skulle jag säga att BIK genom åren haft många skickliga spelare, Karlskoga har alltid ett bra lag.”
Hur kom det sig att det blev BIK för din del inför årets säsong?
”BIK är alltid ett topplag och det är min målsättning också. Jag vill vara med och spela om att ta sig upp. Sedan är man väldigt bra på att utveckla spelare här. Dessutom spelar BIK rolig hockey – härligt tjuriga men ändå spelskickliga. Det gillar jag, så vill jag själv spela.”
Så här långt söderut har du inte spelat tidigare, hur är det?
”Ja, det har faktiskt varit en liten omställning. Det mesta är förstås ungefär detsamma, förutom klimatet. Så här års brukar det vara ganska kallt hemma i Piteå, åtminstone på mornarna. Men jag körde själv ned med bilen och det var verkligen långt att köra, haha. 100 mil enkel resa och inte någon flygplats i närheten, så det är inte helt enkelt att ta sig fram och tillbaka. Men det går bra, jag bestämde mig för att jag vill verkligen satsa på att ta mig vidare och då måste man vara beredd på att flytta på sig.”
Något speciellt som du saknar hemifrån Norrbotten?
Svaret kommer blixsnabbt: ”Palt! Man kan ju laga det själv men mina matlagningskunskaper är tyvärr inte på topp, om man säger så.”
Nästa vecka, närmare bestämt på onsdag, fyller du 28 år. Hur firar du det?
”Vi spelar match (borta mot Timrå, min anm) så jag hoppas att fira den med en seger. Sedan har vi ju en tradition att den som fyller år bjuder på pizza men det kanske inte passar på en matchdag, haha. Vi får se hur det blir…”
Nu drar det ihop sig till seriepremiär. Hur skulle du vilja sammanfatta lagets försäsong?
”Det har verkligen varit upp och ned, covidsmittan som vi drabbades av gjorde hela försäsongen speciell. Men det är bara att köra på, det kommer alltid att dyka upp strul och motgångar under säsongen. Man lär sig av det som händer, lägger det åt sidan och försöker göra det bästa man kan av situationen oavsett hur den ser ut. Jag tror faktiskt att vi kan få nytta av att vi haft det här redan under försäsongen.”
Huvudtränare Karl Helmersson om David:
”Fick mindre och mindre speltid uppe i Umeå (Björklöven) men fortsatte ändå att producera. Jag tror att han hamnade på 26 poäng, eller något i den stilen i fjol (korrekt, min anm). Han kommer bli en typisk skicklig center som läser spelet på ett bra sätt. Han kan snabbt växla tempo och är en lurig spelare att möta. Kan definitivt komma att bli en del av vårt powerplay.”
