Ny i laget: Möt Henrik Björklund

Publicerad:

Något nytt ansikte är han sannerligen inte i Nobelhallen. Men vi satte oss ändå ned med hemvändaren 'Björka' och pratade om det som varit och det som väntar.

Efter att ha spelat för BIK i fyra raka säsonger och blivit en omtyckt profil och ledargestalt i laget gick Henrik Björklund inför säsongen 16/17 till seriekonkurrenten Modo där han kom att stanna i fyra säsonger. Nyheten om att ’Björka’ nu är tillbaka i BIK och dessutom har kritat på för två säsonger mottogs i våras med jubel bland BIK-supportrarna. Något lära-känna-reportage känns därmed ganska onödigt när vi sätter oss ned i A-lagets vardagsrum för en intervju till den sedvanliga presentationen av våra nyförvärv. Däremot har vi en viktig livshändelse att avhandla.

Grattis får man väl börja med att säga. Igår (läs: i tisdags) fyllde du 30 år. Hur vilt blev firandet?

”Haha, jag fick lite uppvaktning av bilpoolen på morgonen och så fick jag bjuda laget på pizza. Förutom det blev det vanlig vardag – hem och hämta barnen och ta hand om dem på kvällen. Men lite firande med familjen blev det förra helgen.”

30 är ju lite utav en milstolpe…

”Ja du, det har varit mycket snack här om att det inte är alla som klarar sig över 30-strecket. Men jag känner mig ung och fräsch!”

Henrik är född i Karlstad och har Färjestads BK som moderklubb. I nästan 25 år har mycket av hans liv kretsat kring sporten ishockey.

”Jag har alltid gillat bollsporter och när man växer upp i Karlstad ter det sig ganska naturligt att man provar på hockey", konstaterar han. "Jag var väl fem, sex år när jag började i skridskoskolan och jag fastnade direkt även om fotboll var en stark konkurrent fram till att jag var 13-14 år.”

”Valet att satsa på hockey var ändå ganska självklart. Vi var ett gäng från kvarteret som hade hängt ihop länge både i skolan och på isen, vi hade kul ihop och det är många av oss som fortfarande spelar.”

Ja, vad sägs om namn som BIK-bekantingen Marcus Johansson (Minnesota Wild/NHL), Magnus Nygren (HC Davos/NL) och Henrik Tömmernes (Genève-Servette/NL), för att nämna några i den framgångsrika kullen.

Meritlistan för Henriks juniorår är lång och imponerande: SM-guld med J18-laget två år i rad och därefter ett silver. På det personliga planet gjorde han två år i rad flest poäng av alla spelare i J18 Elits:s toppliga Allsvenskan. Lägg därtill en rad ungdomslandskamper där han var med och bärgade en bronsmedalj i världsmästerskapet för U18 (06/07) och var en i laget som tog guld i prestigefyllda Hlinka Memorial säsongen efter.

”I Färjestad hade vi en bra grupp med många bra spelare födda -88, -89 och -90. Sedan hade ju inte FBK något J20-lag på den tiden utan då fick man spela seniorhockey i Skåre i Hockeyettan. Det var spännande att få prova på A-lagshockey så tidigt", minns han idag. "Men när det blev dags för Färjestads A-lag räckte jag inte riktigt till utan blev utlånad och sedan dess har det blivit Hockeyallsvenskan för min del.”

Dryga trettiotalet SHL-matcher blev det totalt med moderklubben Färjestad men Henriks erfarenhet från Hockeyallsvenskan är solid. Innan han kom till BIK Karlskoga inför säsongen 12/13 har han spelat i Hockeyallsvenskan med Borås HC (lån, säsongen 09/10), Rögle BK (lån, 10/11) samt Örebro HK och IF Troja-Ljungby (11/12). Efter fyra år i BIK Karlskoga gick flytten till Örnsköldsvik och Modo, där han alltså blev kvar i fyra säsonger.

I skrivande stund har han, enligt Hockeyallsvenskans egen statistik, under sina 479 matcher i ligan gjort flest mål (164) och näst mest poäng (314) av alla sedan 2005 då HockeyAllsvenskan startade. Han har under tre säsonger fungerat som assisterande lagkapten i Modo och kliver nu in i samma roll i BIK.

Hur gick resonemanget när du valde att återvända till BIK inför den här säsongen?

”Jag trivdes väldigt bra i Ö-vik, därav att jag stannade i fyra år däruppe. Men jag har alltid haft en plan för att komma tillbaka hit och läget nu var bra. Vi har fått två barn under tiden uppe i Ö-vik så det är skönt att komma närmare mor- och farföräldrar. Det blev ett sådant fokus på mig och mitt jobb medan det var svårare för min sambo Lisa att jobba. Här hemma har vi ett bra nätverk och hon har kunnat komma igång och jobba. Skönt både för henne och resten av familjen att alla är nöjda med sin situation. Nu är nästa steg att hitta ett hus hemma i Karlstad.”

Hur var det att komma tillbaka till BIK efter några år som motståndare?

”Jag blev glad när jag fick veta att det fanns en plats och en plan för mig här. Jag vill ta en stor roll här både i omklädningsrummet och på isen och det är dessutom kul att det finns ett gäng spelare från förra gången som fortfarande är kvar. Killar man umgicks med och som var en del av lagets kärna. Det kändes helt naturligt för mig att komma in i omklädningsrummet igen, det krävdes inga inlärningssteg utan det var bara rätt på’t med en gliring som mötte en i dörren, haha.”

Att lämna BIK var lite knepigare, erkänner han.

”Ja, kändes lite konstigt. Det har varit roliga matcher genom åren men första året var lite tufft. Då fick man höra ett och annat när man kom hit. Men jag har alltid älskat att lira i Nobelhallen, även när jag kom hit på besök. Det blev alltid speciella matcher med mycket känslor och sånt gillar jag.”

Nu när du har mött BIK som motståndare: vilka enskilda spelare är jobbigast att möta?

”Man vet var man har sina grabbar. ’Daggen’ och de andra får man ta för vad de är, haha. Det är väl Arvid (Aronsson) som man har rykt ihop med ett par gånger. Han markerade att han var här, kan man säga, och han ger sig verkligen inte! Sedan kände jag ganska snart att han var en kille som jag skulle uppskatta när jag tillbaka till BIK och exakt så blev det också. Han är en glad och energifylld kille som är perfekt att ha i laget. Men desto jobbigare att möta, då!"

Pandemin och restriktionerna som den fört med sig har påverkat alla lag under försäsongen. BIK drabbades dessutom, trots alla försiktighetsåtgärder, av ett rejält utbrott för några veckor sedan när många i och runt A-laget blev smittade. Henrik var en av dem.

”Det är inte så mycket att göra något åt utan bara att gilla läget. Självklart var man lite orolig i början, direkt efter att det brutit ut, och i det läget tänker man inte särskilt mycket på hockey utan hoppas bara att grabbarna i laget ska klara sig och funderar över vilka man mött utanför hockey och kan ha smittat. Familjen, till exempel. Själv var jag bara dålig i någon dag och sedan övergick det i lättare förkylningssymptom i några dagar. ”

Kan det, så här i efterhand, kännas skönt att ha haft det?

”Ja, det kan det nog göra nu när man vet att man inte spred det vidare. Hjälpen vi fick utifrån var väldigt bra och klubben skötte det snyggt. Vi gjorde det vi kunde för att isolera smittan och minimera spridningen. Det kändes tryggt och bra.”

Tiden i karantän innebar förutom träningsstopp att flera på förhand intressanta träningsmatcher – två mot AIK och en mot Färjestad – fick ställas in. Två träningsmatcher har det blivit så här långt – matchen mot seriekonkurrenten Västerås (vinst med 2-1) innan karantänen och så ett spontant möte med division 1-klubben Mariestad BoIS som BIK vann med 3-1.

Henrik stod för ett mål och en assist i första matchen och öppnade målskyttet i den andra vilket innebär fina 2+1 så här långt för hans del.

Vad säger du om starten, Henrik? Hur mycket har laget påverkats av det ofrivilliga uppehållet?

”I första matchen hade vi inte jobbat särskilt mycket på spelsystemet och det fick gå lite på känsla. Men vi är ett gôtt gäng och vi kommer bli slagkraftiga i år. Sedan har vi förstås ett spelsystem som ska nötas in och den biten får komma lite allteftersom. Jag tycker ändå att vi tar steg framåt hela tiden, även om man inte kan räkna med någon färdig produkt till seriestarten 2:a oktober. Det är något vi får slipa på under säsongen.”

Känner du igen dig i hockeyn som ni spelade när du var här senast?

”Själva grunden med sammanhållningen, atmosfären i omklädningsrummet och sådana saker är sig lik. Det är man bra på att bevara här i BIK och det är en anledning till att jag trivs så bra här och ville tillbaka. Sedan tycker jag att man skruvat lite till på proffsigheten, både när det gäller träning, fysträning och spelutveckling. Ett par steg framåt, skulle jag säga.”

Till sist: varför spelar du i BIK Karlskoga? ”För gemenskapen och för att när man kommer hit har man kul. Det finns också en enorm vinnarmentalitet och tävlingsanda som jag trivs otroligt bra med.”

Huvudtränare Karl Helmersson om Henrik:

”Hemvändare som kommer tillbaka med mycket rutin och erfarenhet från fyra år i Modo. Han kommer vara en viktig del av vårt offensiva spel, han producerar mycket varje år, och han kommer att gå in som en av våra kaptener. Helt klart en viktig spelare för oss.”

Skribent Marie Angle