Det var kanske inte den optimala introduktionen till ishockey att se hemmalaget nollat i en coronastängd arena men för engelsmannen Courtney Richards blev det första mötet med livehockey en stark upplevelse som gav mersmak.

Men vi ska väl ta historien från början. 27-åriga Courtney Richards har levt hela sitt liv i utkanten av födelsestaden Birmingham, Englands näst största stad med ungefär en miljon innevånare och belägen ungefär mitt i landet. Han har alltid varit sportintresserad och fotboll var det naturliga valet.

”Om man bor i England är det nog oundvikligt", konstaterar han själv. "Min familj är väldigt intresserad av fotboll och när du omges av fotboll hela tiden blir det på något sätt en del av livet. Jag spelade själv när jag växte upp och gör det fortfarande ibland med kompisar. I England brukar man träffas i gäng och köra en ’kickabout’, det vill säga samlas i parken och spela. Det finns fotbollsplaner i nästan varenda park där.”

Han är diplomatisk när det kommer till frågan om favoritlag.

”I min familj finns det två stenhårda läger, förutom någon som håller på West Bromwich Albion som ligger nära där min mormor och morfar kommer ifrån. Övriga håller antingen på Birmingham City och Aston Villa. Jag har aldrig riktigt tagit ställning och har nog blivit mer och mer neutral med åren men under pistolhot skulle jag nog välja Aston Villa. Det går dessutom ganska bra för dem just nu, åtminstone i jämförelse med Birmingham City.”

Hockey, däremot, hade han tidigare bara sett på tv. Den inhemska engelska ligan och lagen i den har han ingen koll på.

”Jag gillar OS och brukar se Sveriges matcher. Sverige har blivit mitt lag eftersom jag har många svenska vänner. Hockey är inte särskilt stort i England, vi har vår fotboll och rugby och sånt och det är nog ganska svårt att sälja in några andra sporter.”

Skridskor har han åkt några gånger, men han skrattar gott när jag frågar om han åkt i skolans regi.

”Haha, nej, det skulle aldrig hända att man åkte skridskor på skoltid. De enda gånger jag åkt är på julmarknaderna då de, bland alla små säljstånd och juldekorationer, brukar spola upp en liten isrink där man kan hyra skridskor och prova på. Jag tyckte nog själv att jag var ganska bra på det, åtminstone i jämförelse med den genomsnittlige engelsmannen, men det var innan jag kom till Sverige och såg hur ni åker här. Jag kan inte åka baklänges men jag tar mig framåt i alla fall. Just nu jobbar jag på att lära mig bromsa.”

Den 16:e oktober flyttade han till Sverige efter att tidigare ha besökt landet under försommaren 2019 och fått mersmak. Han har länge gillat Sverige och drömt om att bo här.

”Jag har många vänner här och Sverige är så vackert. Jag gillar hur det fungerar här och hur ni tänker, hur ni sköter om saker och alltid ger ert allra bästa. England är också en bra plats men Sverige är verkligen speciellt. Jag säger inte att engelsmän generellt är otrevliga på något sätt men ni svenskar är så öppna, vänliga och litar på folk.”

”Ytterligare en sak som jag älskar är hur nära det är till skog och natur. När jag hade landat på Landvetters flygplats tog det bara typ 30 sekunder efter vi hade satt oss i bilen innan vi var mitt ute i skogen. Jag har aldrig varit med om något liknande! I de urbana områden som jag är van vid brukar man vara tvungen att köra i minst 45 minuter innan man ens kommer i närheten av något som kan liknas vid en skog."

"Generellt är det mindre trängsel här. Hemma ligger husen väldigt tätt, här har ni en massa utrymme runt huset och i städerna. Det uppskattar jag också väldigt mycket. Sedan ser jag förstås fram emot att få se mer snö än jag är van vid hemifrån. Hemma var det tre år sedan det snöade sist och när det väl snöar kommer det sällan särskilt mycket. Kommer det snö blir dessutom hela landet lamslaget. Det ska bli intressant att se hur ni hanterar den biten här.”

Hur kom det sig att du gjorde slag i saken och flyttade till Sverige just nu?

”Jag kom till en punkt i livet när jag kände att det var nu eller aldrig. Jag har jobbat sedan jag slutade skolan och sparat undan pengar och kände att nu är det läge för mig att försöka. Min kusin flyttade till Kina, på andra sidan jordklotet, och då kände jag väl att det inte var ett så galet stort steg att flytta till Sverige, haha. Här pratar ju folk dessutom bra engelska, vilket också underlättar. Samtidigt får jag chansen att lära känna en ny kultur, lära mig ett nytt språk och umgås med mina goda svenska vänner. Jag hade ångrat mig i resten av mitt liv om jag inte hade tagit det här steget!”

Språket håller han på att lära sig. Planen för den närmaste framtiden är klar.

”Just nu letar jag jobb så att jag får stanna kvar här i Sverige. Jag bor nu hos några vänner, men jag hoppas snart kunna skaffa mig en egen lägenhet. På sikt kanske jag studerar något, men i nuläget vill jag jobba. Jag har jobbat med många saker hemma i England – från grafisk design till ’handyman’, kundtjänstarbete, rörmokare och butiksbiträde hos en slaktare så jag är redo för det mesta."

"Jag har fått höra att det är svårt att hitta jobb i Sverige men jag gillar att utmana mig själv, min devis är att om det inte är svårt är det antagligen inte värt ansträngningen. Jag hoppas verkligen att jag kommer lyckas och jag kommer göra allt som står i min makt för att göra det. Så här långt har jag inte ångrat mig en enda sekund.”

På fredagen hade så alltså en av hans svenska vänner, Robin, tagit med honom till Nobelhallens restaurang för att äta gott och se till att han äntligen fick se hockey live. Tyvärr blev det ju förlust med 3-0 mot Väsby, men för Courtney blev det ändå en häftig upplevelse. Inte minst som ett rejält gäng ur klacken också var på plats i restaurangen.

”Det var riktigt kul. Visst hade det varit roligt att få vara med om ett måljubel men matchen var underhållande ändå. Sedan var det en fantastisk upplevelse att sitta tillsammans med alla fansen som sjöng och hejade hela matchen och skapade en härlig stämning. Jag har ingen aning om vad de sa, men jag hängde förstås på och klappade med. Jag rycktes med så till den milda grad att jag vid något tillfälle vrålade något i stil med ’come on, boys’ och antagligen nästan skrämde halvt slag på någon i klacken som vände sig om och undrade vad jag höll på med, haha.”

”Fansen gjorde det otroligt bra”, konstaterar han imponerat. ”De fortsatte att stötta laget, som trots att de hade mycket puck inte fick utdelning. Det kan förstås vara frustrerande, både för publiken och fansen, men det är så viktigt att fansen finns där och ger sina spelare en boost. Den här symbiosen är så häftig, att man stannar kvar och stöttar hela vägen till slutet är det som är vackrast med sport.”

Hur var det att uppleva sporten live för första gången?

”Jag gillar hur energifylld sporten är. Betydligt snabbare än när man ser det på tv och när du ser det live får du också möjlighet att se fler olika saker. Till skillnad från i fotboll så händer det något nästan hela tiden och om du tittar bort en kort sekund missar du massor. Det är därför jag inte gillar cricket, det går för långsamt för mig. Jag gillar sporter där spelarna hela tiden måste ta blixtsnabba beslut. Hockeyn som sport imponerade verkligen på mig, den är briljant!”

”Sedan kan jag se vissa likheter med fotbollen, i några detaljer. Lite konstigt är det dock att man spelar bakom målet, det är man ju inte van vid från andra sporter.”

Mest imponerad är Courtney över målvakterna.

”Det måste krävas rejält med mod för att ställa sig i vägen för de där stenhårda skotten. Dessutom på skridskor. Om det hade varit jag hade det varit som upplagt för en katastrof, haha. Man känner verkligen respekt för den hårda träning de måste genomgå, och det gäller förstås även utespelarna. Hockey är definitivt en tuff och krävande sport. Det krävs hundra procent av hela laget hela tiden.”

Den jobbiga förlusten och det uteblivna måljublet till trots – Courtney är fast.

”Jag är definitivt en BIK-supporter efter det här besöket. Nästa grej får bli att köpa lite supportergrejer så att jag kan visa mina färger. Finns det matchtröjor att köpa här?”

{!A}