Ny på jobbet! Möt Kevin Ekman Larsson

7 augusti 2019 08:00

Kevin Ekman Larsson har nära till skratt - trots att han nyss klivit av ett mördarpass på assault biken. Med sig i bagaget har den tämligen ödmjuke 24-åringen en rad spännande erfarenheter och inför den här säsongen valde han bort värmen i Texas och AHL-spel för att ta chansen att utvecklas i BIK.


Det råder ingen tvekan om att Kevin Ekman Larsson, 24 år gammal back, kommer från en sportfamilj med idel hockeylirare i släkten. Mest känd är kanske fyra år äldre storebror Oliver, för närvarande i NHL-laget Arizona Coyotes. Kevin är född i Karlskrona och har Tingsryds AIF som moderklubb.

Med så mycket hockey och hockeylirare i familjen, var det någonsin aktuellt med någon annan sport för dig, Kevin?

”Nja. Jag spelade fotboll tills jag var femton, sexton och har spelat tennis sedan jag var sju. Det har varit mycket sport under min uppväxt.”

Hur kom det sig att du till slut ändå valde hockeyn till slut?

”Jag vet faktiskt inte. Jag valde när jag var ungefär femton och hockey blev nog ett naturligt val med tanke på familjen även om jag tyckte att fotboll var lika roligt. Sedan var hockeyn störst i Tingsryd och det påverkade nog också.”

På vilken position spelade du på fotbollsplanen?

”Jag var både mittfältare och topp. Eller, jag spelade nog på alla positioner utom målvakt.”

I hockeyn är du back. Din pappa, Patrik Larsson (med förflutet i Karlskrona IK och Tingsryds AIF) var back och så är även din bror. Är det ett sammanträffande, tror du?

”Ja, det började ju med min morfar, som också var back i bland annat Tingsryd och Rögle. Både jag och Oliver spelade både forward och back när vi växte upp. Det var egentligen inget som bestämdes förrän de sista ungdomstränarna tyckte att jag skulle spela just back. Jag tror att det är bra att unga spelare alternerar mellan olika positioner, det är bra för att lära sig att förstå och läsa spelet.”

Redan 2009/2010 spelade du J18 Elit för din moderklubb. Då var du bara knappt femton! Hur var det att spela mot spelare som kunde vara upp emot tre år äldre?

”Ja, jag tror att jag var yngst. Jag och Victor Crus Rydberg var lagets ungtuppar, haha. Jag har alltid varit ganska liten, det är först under de senare år som jag har vuxit till mig lite. Som tur var var jag ganska kvick.”

TV-pucken (Småland) spelade du två år på raken. Produktiv dessutom, totalt 12 poäng (1+11) på 16 matcher. Främst assist alltså och du gjorde till och med flest av alla backar säsongen 10/11. Samma år gick ni hela vägen till final och tog silver.

”Det stämmer. Vi spelade final mot Stockholm andra året och förlorade mot Wille Westlund, faktiskt. Hard feelings? Nä, inga alls, jag gillar Wille jättemycket! Fast just då var det väl inte så kul.”

Det här med att möta andra spelare som man kanske hamnar i hårda duster med på isen och till och med ogillar skarpt och sedan hamna i samma klubb, hur är det egentligen?

”Jag är väl inte någon som avskyr folk, även om det kan bli lite sura blickar på isen ibland. Men utanför isen brukar jag alltid vara kompis med folk. Har det hettat till lite på isen brukar vi mest skratta åt det efteråt.”

När det året efter var dags att välja hockeygymnasium blev det Leksand. Hur resonerade du?

”Leksand har alltid varit en stor klubb som man hade koll på redan när man var yngre. Min storebror var också där och då åkte jag och familjen upp ganska ofta för att hälsa på. Han är ju fyra år äldre. I och med att jag var där en del fick jag en del kompisar och trivdes bra i stan. Leksand och Tingsryd påminner en del om varandra – en lite mindre stad med stort hockeyintresse – och det passade mig bra.”

Det är väldigt långt geografiskt mellan Tingsryd och Leksand, hur funkade det att flytta så långt bort när du var så ung?

”Visst var det en bit hem men jag trivdes bra, fick många vänner och har fortfarande många kvar. Jag firade till exempel midsommar där.”

Hur bra var sextonårige Kevin på matlagning?

”Just då var det väl inte så jättebra, haha. Men jag har lärt mig en del sedan dess, kan man säga.”

Du var tillbaka i moderklubben Tingsryd inför säsongen 13/14. Varför?

”Tingsryd hade det ganska tufft ekonomiskt det året och åkte ned till division 1. Vi var ett gäng spelare från byn som snackade ihop oss om att vi skulle vara med och hjälpa till att bygga upp laget igen, som det var förr. Det är ju en anrik klubb. Jag tror att vi var ungefär tio stycken där som åkte hem och spelade tillsammans den säsongen.”

Det gick riktigt bra också – du var med och tog tillbaka klubben till Hockeyallsvenskan.

”Ja, det var riktigt kul!”

Det innebär också att du kommer att möta laget som motståndare i höst. Hur känns det?

”Hoppas att de inte buar ut mig alltför mycket, haha. Nej, men det ska bli jättekul! Jag har fortfarande många kompisar kvar i laget.”

Även när du återvände till Tingsryd och spel i A-laget var du en av de yngsta lirarna. Hur mycket kaffe serverade du och puckar plockade du?

”Jag var nog yngst första året så det blev en del sådant, ja.”

Under din andra säsong av totalt fyra i A-laget gjorde du flest poäng av alla juniorer i den södra grundserien. Det var också året som ni tog steget tillbaka till Hockeyallsvenskan. Ett riktigt bra år där du utmärkte dig!

”Man tänker inte så mycket på sådant. Vi hade ett bra lag och vann som ett lag och då är det lätt att dra på sig poäng.”, säger han blygsamt.

Ser du dig själv som en offensiv, poängproducerande back?

”Under de senaste åren, när jag spelat i Nordamerika, har jag fått en ganska defensiv roll. Men det är klart att man alltid vill göra poäng. Men man får börja i försvarszonen och jobba därifrån.”

Du har ett gäng ungdoms- och juniorlandskamper från U16 och U17 under bältet. Bästa minnet därifrån?

”Det var nog när vi mötte mötte Ryssland nere i Tjeckien under en U17-turnering. De hade vunnit VM-guld och vi ville självklart vinna över dem och det var skönt när vi vann och tog hem hela turneringen.”

Vilken är den bästa spelaren som du har mött?

”Jag har mött många bra spelare men Alexandr Barkov som är kapten i Florida Panthers idag, är nog en av de bästa.”

Hur såg dusterna på egen blå ut med honom – blev du upplurad på läktaren?

”Haha, inte som jag kommer ihåg det i alla fall.”

Inför säsongen 17/18 valde du att prova på AHL-spel med amerikanska Tucson Roadrunners. Hur kom det sig att du tog det steget?

”Jag spelade i Hockeyallsvenskan med Tingsryd och hade det ganska tufft sista året när mamma gick bort. De hade frågat mig om jag ville avsluta säsongen hos dem men då passade det ju inte. Men så kom sommaren och de frågade om jag ville komma över inför den kommande säsongen. Jag tackade ja, gjorde en bra första säsong och fick kontrakt på ytterligare ett år. Jag trivdes jättebra där!”

Det måste vara ganska exotiskt att spela hockey på ett ställe där det är så varmt. Så här års kan termometern hänga runt 40-gradersstrecket i Tucson Texas och det är inte långt därifrån övriga månader heller… Hur påverkas till exempel isens kvalitet av värmen?

”Isen var väl inget vidare”, erkänner Kevin, ”men det fanns många andra fördelar. Att åka till träningen i shorts och flipflops, till exempel. Det var man inte van vid, haha.”

Kunde du träffa din bror i Arizona lite oftare?

”Ja, det var bara två timmar emellan. Med amerikanska mått är det i princip gångavstånd, haha. Det var kul att vara både närmare och i samma tidszon. Men de har ju sitt schema och vi vårt så det blev väl i princip bara på julafton och under något break som vi fysiskt kunde träffas. Men efter säsongen umgicks vi i någon vecka.”

En del pratar om AHL som hockeyns bakgård - inte så glamoröst med alla långa resor och stenhård individuell konkurrens eftersom alla är där för att ta sig till NHL. Andra hävdar att det är väldigt lärorikt och en bra hockeyutbildning. Vilka erfarenheter tar du med dig från dina två säsonger?

”Det är väldigt tufft, faktiskt, och inte bara fysiskt. Det är många resor och hård träning eftersom alla vill upp till NHL. Det är väldigt lite vila. Jag hade hört en del om det här med konkurrensen innan men jag tyckte att alla tog väl hand om varandra i mitt lag. Första året var vi kvartsfinal och jag tror att vi gick så långt på grund av just sammanhållningen. Alla hjälptes åt och de äldre tog hand om och visade vägen för de yngre. Jag kan definitivt rekommendera den som får chansen att prova på spel där borta!”

Du vände hem och valde BIK Karlskoga inför den här säsongen? Varför? Hur gick det till och när bestämde du dig?

”BIK var på mig från allra första början och det har alltid varit lite prestige i matcherna när man mötte dem i Allsvenskan. Det var alltid tuffa matcher här och man vet att sammanhållningen är bra här. Jag gillar att alla i gruppen håller ihop och det känns bra att komma hit för att ta nya steg, både individuellt och med laget.”

Finns det någon spelare som du har haft någon 'biff' med i truppen när du mött laget med Tingsryd?

”Nä, Wessner är ju inte kvar, haha. Alltså, jag är ganska lugn på isen, åtminstone vad gäller snacket. Sedan kommer man inte ihåg allt och det är väl lika bra.” Han skrattar.

...och vi behöver i inte oroa oss för att du ska åka till fel bås när vi möter Tingsryd?

”Vi får hoppas att jag löser den biten, haha.”

Vad har du för förväntningar inför den här säsongen?

”Jag försöker att ta det ganska kallt och tänka match för match och träning för träning. Jag har höga förväntningar på mig själv men jag har inte spelat i Sverige på två säsonger. Det måste få ta lite tid att anpassa sig och det får inte bli någon stress.”

Det här med att gå från spel på liten rink till stor igen, hur pass påverkas du och ditt spel av det?

”Det ska nog inte vara några problem. Jag har ju inte hunnit spela så mycket på den stora isen än, men visst ser den väldigt mycket större ut. Omvänt, när man går från den stora rinken till den lilla, får man ju plötsligt väldigt mycket mindre tid på sig med pucken. Samtidigt kan det faktiskt också vara bra ibland, att man inte får lika mycket tid på sig att tänka, haha. Det ska bli spännande att vara tillbaka på stor is.”

Hur känns det att vara tillbaka i Sverige – var det Sverige eller BIK som lockade mest?

”Det var BIK i sig som lockade. Jag ser fram emot att få vara här i vinter och förbättra mitt spel.”

Vi avslutar, som alltid, med några gemensamma frågor: Beskriv dig själv som spelare!

”Hm… Jag vill vara en ledare både på och utanför isen. Som hockeyspelare är jag ganska skridskoskicklig, gillar att spela fysiskt och tycker om att ha mycket puck.”

Din största styrka?

”…då får jag nog säga skridskoåkningen.”

Något som du vill bli bättre på?

”Allt! Jag jobbar på allting varje dag.”

Ditt personliga mål för säsongen?

”Jag vill gärna få hänga dit några kassar.”

Vi har ju pratat lite om det där tidigare, du har en historia som producerande back. Hur mycket tittar man på den statistiken själv och hur mycket betyder siffrorna?

”Vissa tittar mer på det och en del ska ju göra mycket poäng. Jag försöker att inte titta på sånt alltför mycket, att laget vinner och går bra är viktigast. Det andra kommer sedan.”

Berätta något om dig som få vet!

”Ojojoj… Den får jag nog tänka på…”

Till berättelsen hör att Kevin gör sin intervju en kort stund efter det tuffaste fystestpasset – fem minuter på assault biken – och ska ha kred för att han över huvudtaget står upp och pratar. Att han är dessutom är välartikulerad och orkar skoja är en smärre bragd i sig.

Har du kanske någon okänd talang?

”Jag gillar att spela tv-spel. Jag spelar mest CS:GO (Counter-Strike: Global offensive, min anm) men jag och (Filip) Ahl brukar spela en del Fortnite ihop. Sedan om det är en dold talang, vet jag inte. Jag vågar inte säga sådana saker om mig själv, haha.”

Följde du den stora Fortnite-turneringen i New York härom veckan?

”Jadå, jag brukar kolla lite turneringar.”

Med tanke på de hiskeliga prispengarna som delades ut och avsaknaden av träningspass på assault bike kanske e-sportsproffs hade varit ett smartare karriärval?

”Haha, det kanske du har rätt i.” Han skrattar gott och stryker svetten ur pannan. ”Jag har faktiskt kvalat till SM när jag var lite yngre, men man vill ju inte att folk ska veta att man är en sådan spelnörd, haha.”

Något som du drar dig för…

”Jag är väl en liten badkruka. De får tjata och till sist slänga i mig i vattnet.”

Om du inte hade spelat hockey..?

”Då hade jag nog spelat fotboll eller tennis.”

När du vill koppla av från hockeyn och tänka på något helt annat..?

”Då sätter jag mig gärna framför datorn och spelar.”

Vilket är ditt bästa minne från hockeyn så här långt?

”Det är nog vinsten med U17 i landslaget. Att få representera landet är en stor grej så en sådan vinst blir något extra.”

I hockeydataspelet NHL18 och framåt finns Hockeyallsvenskan med som liga. Vilken spelare skulle du spela som och varför?

”Nej, jag har inte testat allsvenskan. Jag får nog säga Filip Ahl, i och med att han står här bredvid, och prova hans karaktär. Han är för övrigt en större spelnörd än jag, kan du skriva.”

Paradisstrand eller storstad på semestern?

”I Sverige väljer jag Båstad, som är väldigt trevligt. Annars Phoenix i USA.”

Mål eller assist?

”Vågar man säga mål utan att vara självisk? Men det är ju alltid kul att få göra mål!”

Om du ska impa på någon – flossa eller flexa?

”Oj! Inget, av dem - jag kollar nog bara bort, haha. Jag kan inte flexa så jag får säga flossa. Men jag är inte bra på det heller.”

Restaurang eller hemlagat?

”Det beror på vad det är men restaurang är alltid trevligt.”

Skarpt läge: Lägger du helst den avgörande straffen eller täcker ett avgörande skott?

”Jag gillar både att täcka skott och att skjuta straff… Men att täcka skott är kul.”

Har du alla tänder kvar?

”Ja, det har jag faktiskt även om det har gått några flisor. Jag haft tur där, peppar, peppar…” (Han sträcker sig efter en träkarm för att knacka på den.)

Härligt att höra – tusen tack för att jag fick prata med dig och varmt välkommen till klubben, Kevin!