#56 Albert Lyckåsen är tillbaka: "'Du har fel tröja på dig', sa Frasse."
Bålstakillen Albert Lyckåsen fyller 22 år på lördag och är förstås inget nytt ansikte för någon som följer BIK Karlskoga. Den unge, offensive backen kom till Bofors från Linköping hösten 21/22 och spelade 51 matcher för Bofors under vilka han noterades för 19 (9+10) poäng. Inför den gångna säsongen vände han hemåt för att spela i AIK men nu är han alltså tillbaka i BIK Karlskoga.
Men vi ska väl börja från början - hur det kom sig att det blev hockey för den då blott treårige Albert. Pappa Tomas och hans lagkompisar var en tidig inspirationskälla för honom.
”Pappa var hockeymålvakt hemma i Bålsta HC. Han och hans hockeykompisar pratade med mig som om de var typ proffs och det tog bra länge innan jag fattade att så inte var fallet, haha. Nu när jag ser tillbaka har jag insett att de kanske inte var riktigt så bra som jag trodde då. Snäppet under NHL, i Bålsta i alla fall.”
”Men han tog i alla fall med mig på allmänhetens åkning när jag var ungefär tre år och sedan körde vi också en hel del utomhus på Södergrens bana under vintrarna. Den ligger nära mitt hus. Så man kan nog säga att det blev naturligt med hockey för mig i och med att både pappa och mina kompisar spelade.”
Efterlyser padelpartner
Sport överlag är Alberts grej – ovh han passar på att slänga med en efterlysning.
”Jag höll även på med tennis och fotboll. I fotbollen var jag inte särskilt framgångsrik men tennisen gick det bättre och jag höll på lite längre. Men jag föredrog lagsport framför ensamsport, det är roligare att spela med kompisarna. Utöver det har jag hållit på lite med gymnastik - även om det inte syns så mycket idag, haha, och testat lite pingis och sånt.”
”Numera är det fullt fokus på hockey, golf och padel och här vill jag gärna passa på att få ut en liten kontaktannons här: Finns det någon därute som vill möta mig i padel får ni gärna höra av er! Jag utmanar gärna någon eller är med andra som spelar mycket padel.”
Att Albert skulle bli back var inte någon självklarhet och som vanligt har han en härlig story även bakom hur han hamnade i försvaret.
”Jag ville hellre vara forward och då helst center. Men jag tror att det började med att jag och några killar till var de enda i laget som kunde åka baklänges och därför, helt enkelt, fick spela backar. När det gick bra där blev jag kvar, helt enkelt."
"Vi var i väg på en cup där jag alternerade som både back och forward och lyckades bli utnämnd till bästa back. Dock tror jag inte att det berodde på mitt backspel utan på att jag, när jag spelade forward, gjorde en del mål. De tittade antagligen bara på poängligan och tänkte att ’wow, vad många mål den backen gjorde’, haha. Men det spelade ju ingen roll för mig, jag tyckte ju att det var jättekul att vara back efter det.”
Spelade för att det var kul
Albert stannade i moderklubben Bålsta tills han var 16 år och fortsatte där – och då på en renodlad backposition – att utmärka sig i offensiven ända upp i J18-laget. Han fick också chansen att spela i landslaget redan med U16 och har spelat med juniorlandslagen ända upp till och med U19. När det var dags för Hockeygymnasiet blev det en flytt till SHL-klubben Linköping.
När kände du att du ville och kunde satsa helhjärtat på hockeyn?
”Det var nog först när jag kom till Linköping. Jag har nog aldrig egentligen drömt om att spela hockey eller att vara med i juniorlandslaget och komma till NHL ens som liten. Visst tyckte man att Lidström var cool och så, men jag blev inte starstruck på det sättet. Jag minns i stället att jag älskade att kolla på ’Äntligen Hemma’ när jag kom hem från skolan. Sedan kanske jag inte ville bli snickare utan mer polis eller brandman. Det för först på senare år som man har insett att det går att leva på det här och att man vill ge det en chans.”
Kanske är den lite lättsammare inställningen till sporten som barn något att inspireras av bland stressade hockeyungdomar - Albert draftades för övrigt av Buffalo Sabres i 2020.
”Kanske är det så. Jag tyckte att det var jättekul att spela i Bålsta med mina kompisar och det räckte för mig, men när jag sedan blev uttagen till landslaget och kom till Linköping kände jag att det här går ju ganska bra – jag fixar det här. Det har blivit en dröm först nu på senare år när man förstår mer vad det innebär.”
Stolt över examen
I Linköping utvecklades du fint, fortsatte att vara produktiv och gjorde SHL-debut säsongen 19/20. Vad tar du främst med dig från dina totalt fem säsonger i Linköping?
”Jag tar med mig väldigt mycket därifrån. Jag lärde mig hur otroligt mycket man behöver träna och allt man måste tänka på runtomkring för att nå toppen. Det var också då jag insåg hur bra det här passar mig.”
”Jag är inte särskilt akademisk, jag har mycket myror i byxan och de flesta lärare som jag haft kan nog intyga att jag inte var som klippt och skuren för studier, haha. Självklart var jag trevlig men jag satt nog inte riktigt still, kan man säga. Men jag tar ändå med mig, och är lite stolt, faktiskt, över att jag grejade skolan och tog studentexamen på Samhäll/Beteende. De här åren i Linköping var nyttiga för mig, jag fick prova på hur det är att flytta hemifrån, laga min egen mat och lära mig ta hand om mig själv. Det var ett riktigt äventyr!”
Du hann under åren i Linköping, förutom 11 SHL-matcher med A-laget, även prova på seniorhockey som lån både i HockeyEttan med Tranås och i HockeyAllsvenskan med Mora innan du kom till BIK Karlskoga.
”Ja, det var säsongen innan jag kom hit förra gången, det vill säga 20/21. Det var riktig rock n’roll det året, haha. Jag for runt och kände väl till slut bara att ska det vara på det här sättet? Det började med att jag skulle till Vita Hästen för att spela lite i HockeyAllsvenskan men så kom coronan och de fick in en massa AHL-backar och jag var ju så pass ung och behövde verkligen få spela. Jag åkte tillbaka till Linköping, till Tranås, tillbaka till Linköping och sedan upp till Mora, där jag blev skadad. Det var verkligen ett speciellt första seniorår. Det var kanske inte det jag förväntade mig men samtidigt lärde jag mig väldigt mycket.”
Hemlängtan blev för stor
”När jag kom tillbaka till Linköping från Mora flyttade jag till en ny lägenhet och bestämde mig för att nu ska jag försöka slå mig in i det här laget. Men jag hann bara spela en match innan agenten ringde och frågade om jag ville spela i BIK Karlskoga. Min första tanke var, helt ärligt, att 'jag orkar inte flytta en gång till!'. Jag har redan flyttat fyra gånger under det gångna året och så började allt om igen! Men så sa Linköping att 'det kanske är bäst att du stannar och kör hela säsongen i BIK' och då var det bara att packa ned allt jag nyss packat upp, slänga allt i bilen och åka hit.”
”Jag minns den där resan hit så väl. Det var november – mörkt och kallt och jag kom in i Karlskoga och hade fått ett rum i källaren på Hotell Alfred Nobel. Jag satte på den lilla tv:n, lyssnade till regnet utanför och tänkte att, 'är det det här som är hockeyproffslivet..?'”
Han hejdar sig snabbt. ”Alltså, nu får inte det här låta fel i text – det gick ingen nöd på mig men någon glamourtillvaro är det, tvärtemot vad många nog tror, inte alla gånger. Men med facit i hand blev det ju väldigt, väldigt bra. Jag är otroligt tacksam för det här året med BIK, jag hade otroligt kul med laget och det var väldigt många som tog hand om mig på ett fantastiskt sätt här i Karlskoga. Jag uppskattar det väldigt mycket.”
”Men just där den första kvällen, efter att ha flyttat runt som jag hade gjort under det gångna året, hade jag hemlängtan. Jag hade flyttat hemifrån tidigt och bott borta i flera år och även om det hade varit coola äventyr tog längtan efter att komma närmare hem över och inför förra säsongen valde jag därför att gå till AIK.”
Fel tröja, Albert!
Hur ser du tillbaka på säsongen i AIK?
”Livet runtomkring funkade bra med kompisar och sådant men själva säsongen blev inte som jag tänkt på grund av en del skador och jag kom inte riktigt upp i den nivå som jag hade haft i BIK. Killarna i här laget började höra av sig till mig – jag tror till och med att ’Frasse’ sa det till mig under en av matcherna här i Nobelhallen när vi stod framför målet att, ’Albert, du har fel tröja på dig!’. Då slogs jag av tanken att, ja, det kanske jag har? Kanske gjorde jag ett litet misstag som lämnade men, framför allt, är jag här i Karlskoga igen idag och det är jag väldigt glad över!”
”Nu känner jag mig mer lugn, jag kommer tillbaka hit med lite mer kött på benen. Om det är det här livet som man vill leva får man vänja sig vid att röra på sig och jag är mycket glad och tacksam över att få vara tillbaka här i BIK. Det är klyschigt att säga att man kommit hem igen men att komma hem handlar inte om själva huset. För mig betyder det att få vara omgiven av personer som man gillar och trivs tillsammans med - och så känns det verkligen här i Karlskoga.”
Hur är din fysiska status just nu?
"Under våren gjorde jag en mindre operation för att öppna upp en näsborre. En smäll för länge sedan eller något medfött hade gjort att det blev lite svårt att få luft, därför fixade de den. En infektion efteråt och antibiotika innebar att jag tvingades vila lite extra och det tog lite på formen. Men nu är det bättre och jag ska se till att lägga extra krut på gym och kondition hela sommaren – men det är bara kul!”
Hur har du upplevt sommarfysen, som ju faktiskt är din första med klubben i och med att du kom senare under säsongen förra gången?
”Den är ungefär detsamma på alla ställen om alltid med något nytt. De kallar det ’grispass’ här – i andra klubbar är det kort och gott ’kondition’, haha. Men man fattar ju vad som ska göras. Just inlines hade jag inte kört förut så man var ju ganska dålig på att stanna. Till skillnad mot Leo Klavhed hade jag fyra hjul men jag hade trots det ändå vissa svårigheter. Det är skönare att åka skridskor på isen men samtidigt är inlines väldigt kul.”
”Något man fått lära sig genom åren är att inte tänka för långt fram. Det är svårt att vara här och nu men jag försöker verkligen att fokusera helt på sommarfysen. Men visst är jag otroligt taggad inför säsongen. Det ska bli kul att få spela i Nobelhallen framför alla fansen igen.”
Egen lya i Karlskoga
Även supportrarna blev väldigt glada när vi tidigt kunde presentera din namnteckning…
”Jättekul! Jag hoppas verkligen att jag kan spela bättre här i år än jag gjort så här långt i HockeyAllsvenskan.”
Här får man förstås inte glömma att du är väldigt ung – bara snart 22 – och med en lång karriär framför dig!
”Jag hoppas det!"
Du spelar i nummer 56, finns det någon speciell tanke bakom?
”56 är numret på huset där jag växte upp. Det känns bra att ha det på ryggen, det känns som hemma och det tar jag gärna om det finns ledigt. Det kanske låter lite blödigt men både jag och min bror har det gärna i olika sammanhang.”
Hemmet är alltså väldigt viktigt för Albert, som bestämt sig för att köpa en egen lägenhet i Karlskoga.
”Ja, jag bor i den nu även om jag inte har några möbler än. Jag kände väl, efter att ha bott på alla dessa olika adresser under de senaste åren, att jag ville ha något eget. I mitt hem är jag väldigt renlig av mig och jag gillar att ha det fräscht. Så är inte alltid fallet i de här lägenheterna som man får låna när man åker runt. Dessutom har jag under senare tid blivit alltmer intresserad av att laga mat – då är det extra skönt att ha något som är bara mitt, där jag trivs och där jag kan känna att jag är hemma. Det känns väldigt bra!”
Snart dags för ispremiär!
Om exakt en vecka, 31/7, återsamlas laget och torsdagen den 10/8 från klockan 17.00 hålls årets första riktiga gemensamma isträning. Här finns allt det 'gôttiga' som ni är vana vid - plus ett gäng roliga nyheter. Givetvis är det gratis inträde. Läs mer och se hela programmet på hemsidan.
Precis som alltid varvar vi en presentation av spelarna med en prestigefull skills competition (mumma för ömma fötter i nya skridskor) och internmatch. Efter träningen bjuder vi i år dessutom in alla barn som vill att åka skridskor tillsammans med laget. Autografpennorna finns redo för den som önskar.
Du som är hungrig kan köpa nygrillade hamburgare och vi har givetvis shopen öppen för dig som vill passa på att fylla på garderoben med snygga Boforsprylar.
Mer för dig som är medlem
Som medlem är du extra betydelsefull för oss och vi vill därför ge dig lite extra. Alla medlemmar (Stolta BIK:are 23/24 och Unga BIK:are 23/24) som visar sina medlemskort bjuds på glass under ispremiären, klockan 17-18 i godiskiosken på kortsidan.
Alla Unga BIK:are 23/24 får dessutom en liten överraskning som hämtas i BIK-shopen.
Om du inte redan är medlem kan du bli det här.
Träningsmatcherna drar igång
15/8 spelas säsongens första träningsmatch - ett högintressant möte med den norska storklubben Storhamar - Eskild Bakke Olsens och Simen Andrés Edvardsens moderklubb som så sent som i våras tog silver i det norska mästerskapet efter en tuff finalduell med Stavanger Oilers.
Bland övrigt motstånd ser vi ett dubbelmöte med Brynäs - som degraderades från SHL i våras - dito med nykomlingen Nybro från HockeyEttan samt en tidig kraftmätning med de storsatsande konkurrenterna AIK och Södertälje.
Fördelaktigt försäsongspaket
Vi vill tipsa om vårt förmånliga försäsongspaket där du får se samtliga fyra matcher till priset av tre. Det kostar 300 kronor och du köper det här.
Styckbiljetter
Vill du köpa styckbiljetter till våra fyra hemmamatcher gör du det här. Inträdet, 100 kronor, gäller alla platser och det är först till kvarn som gäller.
Köp ditt serie-/säsongskort senast 15/8 för att få fjolårets lägre pris!
16/8 höjer vi priset på våra serie-/säsongskort med ca 20 %. Även lösbiljetterna blir dyrare i höst så passa på att köpa ditt kort senast 15/8 för att se matcherna till bästa tänkbara pris. Givetvis kan du välja att dela upp betalningen som det passar dig. Under ispremiären och den första träningsmatchen (Storhamar 15/8) kan du som önskar få hjälp med att beställa ditt kort. Annars beställer du det smidigast här.
