BIK-profilen Dennis Fröland
Publicerad: 2018-12-05
Veckans profil, Dennis Fröland, är ny i BIK Karlskoga och Hockeyallsvenskan och rankar sin entré i ett kokande Nobelhallen inför hemmapremiären som ett av sina bästa hockeyminnen. Vi pratar också om hockeykultur, tjuvknep på isen och om en vana som väckt viss nyfikenhet i omklädningsrummet.

26-årige backen och rightskytten Dennis Fröland gör sin första säsong i BIK Karlskoga och även sin första säsong i Hockeyallsvenskan. Han är född i Stockholm, gick hockeygymnasiet i Brynäs och har via spel i division 1 kommit till Karlskoga.

”Det har känts bra så här långt, tycker jag. Jag har hunnit växa in i det någorlunda bra och det blir bättre och bättre hela tiden.”

Beslutet att gå till BIK var inte svårt.

”Jag ville ju spela högre upp i spelsystemet, det har varit min ambition länge så när tillfället kom var det inget att tveka på. Man känner ju till kulturen här också.”

Och med ’kulturen’ menar du…

”Det första jag tänkte var ’grishockey’, det vill säga hårt jobb och mycket känslor. Det är laget framför individen hela tiden och det tycker jag är bra.”

Vilken tycker du är den största skillnaden mellan Hockeyallsvenskan och division 1?

”Först och främst är det att misstag kostar mer. Spelarna är oftast lite starkare. Även om spelarna inte alltid nödvändigtvis är smartare är toppen betydligt bättre här än i ettan.”

Du är född i Stockholm men valde att gå hockeygymnasiet i Gävle. Hur kom det sig?

”Mina föräldrar är från Gävle från början så det var kul när Brynäs kom upp som alternativ.”

Som liten provade Dennis olika sporter och att det skulle bli hockey var inte helt självklart från start.

”Jag vet faktiskt inte riktigt varför det blev hockey, jag har spelat bandy, innebandy, fotboll och allt möjligt. Men när det sedan blev dags att välja kändes hockeyn ändå som ett ganska självklart val. Jag har en lillebror (Gustav Fröland) som spelar division 1-hockey i Tyresö, Hanvikens SK.”

Även Dennis har alltså hunnit spela en hel del i division 1 innan han kom till Karlskoga. Efter juniortiden i Brynäs, där han tog SM-guld med J18-laget våren 2010, har han spelat två säsonger i Västerviks IK, en säsong i Troja-Ljungby, en säsong i Varberg och två säsonger i Vimmerby, som var hans senaste klubbadress.

Du kommer från huvudstaden och har bott i Karlskoga i några månader. Vilket intryck har du hunnit få av staden så här långt?

”Jag har flyttat runt och bott på olika platser under de senaste åren så jag van vid mindre städer. Jag tycker att det är kul och trivs väldigt bra här. Det är kanon.”

Du kan fortfarande gå på stan utan att bli igenkänd?

”Haha, ja, absolut. Jag är helt anonym.”

Hur är det att komma ny till en klubb och en ny stad? Är det inte svårt?

”Allt var ju inte helt nytt när jag kom hit. Jag kände ju Jeppe Kokkonen och så hade jag spelat någon match med Leo (Alexander Leandersson) tidigare. Jag kände även Berglund och Rotbakken. Man lär sig ganska snart att hitta rätt och så fick jag bra hjälp av grabbarna.”

Det är ju en ganska speciell del av yrket, att man måste vara beredd att flytta på sig hela tiden.

”Ja, så är det förstås men det är bara att göra det bästa av det. Det är inte svårare än så. Man är ju van vid att det är så.”

Du spelar hockey på heltid nu.

”Ja, det gör jag. Jag har funderat över att börja plugga eller skaffa ett jobb vid sidan om men jag har alltid jobbat tidigare så det får vänta lite nu. Jag har jobbat mycket inom skolan, bland annat som assistent. Jag trivdes bra men det är nog inte det jag vill göra sedan.”

Några tankar om vad du skulle vilja jobba med i framtiden och kanske utbilda dig inom?

”Jag skulle vilja ha ett säljjobb.”

Ett lite mer allmänt ämne som jag skulle vilja veta mer om är det så kallade snacket på isen, som det pratats en del om i media under de senaste veckorna. Hur upplever du det, sägs det till exempel saker som inte skulle accepteras utanför isen?

”Det har blivit mindre och mindre sådant, tycker jag. Man ska visa respekt för varandra. Själv är jag inte någon som säger så mycket, jag är i princip tyst, och jag har personligen inte blivit särskilt utsatt heller.”

Vilka tjuvknep används främst idag för att komma under skinnet på andra spelare?

”Det är väl smårapp och sådana saker. Det finns de som håller i tröjorna, men värst är nog rappen, tycker jag. Alla har sina knep och jag har en grej jag alltid gör, även om den inte gör ont.”

Nämn något misslyckat exempel på tjuvknep som du själv varit utsatt för.

”För något år sedan var de på mig och försökte få mig ur balans på grund av mina skridskor. Jag hade ett par fula skridskor som de kommenterade. Den psykningen gick inte hem direkt, haha.”

Har man koll på vilka spelare som håller på med tjuvsmällar och sådant?

”Absolut, man vet vilka de är och får tänka till lite. Man ser till att ha huvudet uppe så man har koll. Det är ju inte lätt för domarna att se sådant, det är ju själva grejen med tjuvknepen och de görs ofta när domaren inte tittar däråt.”

Vi byter ämne: Jag fick en fråga ifrån Daggen som är väldigt nyfiken på det här med att du ’byter blod’ efter varje träning och match… Kan du utveckla detta?

”Haha, ja det där är något som Leo (Alexander Leandersson) gör och jag tog rygg på honom. Efter det har det blivit en vana, bara.”

Ifall nu någon börjar tänka bloddoping så kan vi raskt avfärda allt sådant. Vi som har passerat killarna där de ligger på golvet i gymmet efter match och träning kan intyga att det inte har med någon som helst otillåten metod att göra.

”Vi lägger oss på rygg med benen upp mot väggen, så här!” Han visar med handen hur benen lutas upp mot väggen. ”Det har blivit en grej, jag tror inte att det finns något vetenskapligt bakom det utan det är Leo som har lurat i mig det bara, haha. De säger att det ska vara bra för cirkulationen, eller, Leo säger det i alla fall.”

Vi avslutar, som vanligt, med de gemensamma frågorna. Den som inte känner dig bör veta att…

”Hm… Den är svår. Jag får väl vara tråkig och säga att jag är snäll. Väldigt snäll och omtänksam.”

Beskriv dig själv som spelare!

”Jag försöker spela smart, vill ha mycket puck och är kreativ.”

Din största styrka?

”Mitt kreativa spel.”

Något du vill bli bättre på?

”Närkampsspelet, speciellt vid sarg och i försvarszonen.”

Ditt personliga mål för säsongen?

”Jag har inte haft något direkt personligt mål mer än att få komma hit och få spela istället för att sitta på läktaren.”

Om du inte hade spelat hockey…

”Då hade jag jobbat som säljare.”

När du vill koppla av från hockeyn och tänka på något helt annat…

”…då gör jag helst ingenting. Ligger på soffan och degar.”

Bästa minnet från hockeyn så här långt?

”Det måste vara SM-guldet med Brynäs och premiären med BIK Karlskoga här i Nobelhallen. Det var mäktigt att åka in i Nobelhallen, det var ju mot Leksand hemma och mycket folk. Det var riktigt coolt!”

Apropå det, har ni någon speciell ordning när ni åker in på isen inför match?

”Nä, jag försöker åka ut efter Bäck, bara.”

I hockeydataspelet NHL18 och framåt finns allsvenskan med som liga. Vilken spelare skulle du spela som och varför?

”Jag spelar inte tv-spel. Men om jag var tvungen att spela skulle jag spela som Mikael Eriksson för att han är så fantastiskt skicklig.”

Då har du inte kunnat kolla din egen spelarprofil?

”Nej, har du några siffror?”

Tyvärr inte, men det får vi förstås undersöka närmare.

”Jag kan väl tänka mig att min profil inte är särskilt bra, haha.”

Paradisstrand eller storstad?

”En storstad. Favorit? Paris vore ju kul…”

Mål eller assist?

”Mål.”

Om du ska impa på någon – flossa eller flexa?

”Flossar!” Svaret kommer utan tvekan. ”Jadå, jag är bra på det!”

Restaurang eller hemlagat?

”Hemlagat.”

Vad lagar du helst?

”Kyckling Pesto tycker jag om.”

Skarpt läge: Lägger du helst den avgörande straffen eller täcker ett avgörande skott?

”Hm, det ligger nog närmare till hands att jag får lägga en straff än att jag får vara inne under den sista minuten så jag säger straff.”

Skribent Marie Angle