Att det blev hockey för Olle Eriksson Ek var knappast någon högoddsare. Pappa Clas är en legendarisk lirare i Färjestad BK och storebror Joel spelar numera i Minnesota Wild.
”Nej, farsan, brorsan och hela familjen har väl hållit på med hockey så det var väl så det började.”
Varför målvakt?
”Det är svårt att säga, jag blandade ganska mycket i början. Men de killarna som var målvakter i Färjestad då var väldigt trevliga och dem jag pratade mest med när jag var i hallen så det spelade nog in. Sedan tyckte jag att det var väldigt kul att så i mål, så när det blev dags att välja blev det målvakt.”
Jag måste få fråga – jag kollade träningen förut och ett skott såg ut att ta i glipan mellan hjälmen och axelskyddet. Hur mycket täcker skydden egentligen – ni står i vägen för puckar som kommer i över hundra kilometer i timmen!
”Ja, den tog lite högt men det var ingen fara. Normalt sett får man inga blåmärken, det händer bara om skyddet hamnar lite fel eller så. Skydden är så bra nu för tiden.”
Olle har kontrakt med NHL-laget Anaheim Ducks och har lånats ut till BIK Karlskoga.
Hur mycket bestämmer din NHL-klubb när det gäller vilken liga och vilken klubb du ska spela i?
”Det är de som bestämmer allt, egentligen. Jag sa till dem att jag vill stanna ett år till i Sverige, och spela här, och det har funkat för deras svenska spelare tidigare så de tyckte att det var en bra idé. Då fanns Karlskoga som ett alternativ. Jag kom hit förra året, det kändes riktigt bra här och då tyckte jag att det var lika bra att stanna här.”
Berätta om draften och vägen till ditt NHL-kontrakt.
”Det är ett år där när det är en massa snack kring draften och man pratar med många klubbar under det året. Jag fick möjligheten att åka till Buffalo på NHL-combinen där väl ungefär 150-200 spelare samlas för att gå på möten med klubbarna, göra tester och läkarundersökningar inför draften.”
Ser testerna likadana ut för både utespelare och målvakter?
”Ja, de är exakt samma. Det är många fystester och så kollar de så att man är helt frisk. Sedan får varje klubb som anmält intresse en kvart med en. Jag tror att jag pratade med nästan alla lag under det där året och sedan hade jag 20-25 möten inbokade i Buffalo."
Vad händer under mötena med klubbarna? Vilka frågor ställer de?
”De vill nog bara prata med en, det är inget märkvärdigt utan mest för att de vill lära känna spelaren lite mer. Det är lite olika frågor, men mest allmänt. Jag kommer inte ihåg någon speciell fråga.”
Hur mycket får man veta om hur klubbarna tänker innan draften? Fick du någon indikation på att Anaheim skulle välja dig i draften?
”Det är väldigt olika. Sedan vet de ju inte vilka spelare de andra kommer att välja och i vilken ordning så det är nog svårt även för klubbarna att veta. Men det är klart att jag kände att jag hade haft ett bra möte med dem och att de verkade gilla mig. Därför trodde man väl lite mer på dem än på en del andra lag.”
Olle var inte på plats när draften drog igång i Chicago den 23:e juni 2017, dagen efter hans 18:e födelsedag. Anaheim valde honom i den femte rundan, som spelare 153 totalt.
”Jag var hemma och såg det på tv. Sedan ringde de ganska snabbt efter att jag valts och jag åkte till Anaheim redan två dagar efter draften.”
Hur kändes det när ditt namn ropades upp?
”Det var väldigt roligt, men kanske främst en lättnad. Det blir en väldig hets kring draften och det kändes skönt att få komma till ett bra ställe som Anaheim. Jag är väldigt glad för det.”
Olle var, för andra gången, med på Anaheims försäsongscamp i september.
”Vi spelade först en tre-matchersturnering i Las Vegas med rookielaget. Det fanns väl någon spelare med som hunnit spela någon NHL-match men de flesta är rookies som får möta draftpicks från andra lag.”
Jag kan tänka mig att det blev ganska tuffa matcher där med så många unga, hungriga spelare som vill visa framfötterna!
”Ja, det blir det. Framför allt kanadensarna och amerikanerna vill ju visa vad de går för. Förra året, när jag var med för första gången, var det nästan en liten chock för de slogs fyra, fem gånger per match.” Han skrattar. ”Det blir extra mycket sånt när man spelar mot lag som ligger nära. Vi möter LA (Kings) och Arizona (Coyotes) och då blir det mycket känslor.”
”Efter den turneringen åker vi tillbaka till Anaheim och de kör sitt träningsläger där det är ungefär 60 spelare med. Då är nästan hela AHL-laget, några draftpicks och hela NHL-laget på plats. När man är med för första gången blir det lite rörigt med allt nytt folk. Men jag tror att det är viktigt att man, när man väl kommer dit och ska försöka slå sig in i laget, vet vad som väntar och då är det en jättebra erfarenhet att ha varit med om detta tidigare.”
Är det lätt att bli starstruck när man helt plötsligt ställs öga mot öga med äldre spelare som man kanske har beundrat när man var yngre?
”Det är klart att man blir det första gången man träffar dem. Men de är väldigt bra på att ta hand om en och speciellt de svenska spelarna har varit väldigt snälla. Det är klart att man fortfarande ser upp till dem men det är inte så att man skiter på sig och inte vågar prata med dem, haha.”
Men kanske blir det ett extra litet ’YES!’ inombords när man räddar ett av deras skott?
”Såklart! Det är sådana skott, på den nivån, man vill ta framöver.”
Det pratas ju mycket om det här med att vänja sig vid en liten rink. Hur mycket påverkas ni målvakter av omställningen från en stor till en liten rink?
”Det är en stor skillnad, faktiskt. Det kanske är svårt för många att förstå men jag tror att det påverkar. Jag tror att det är därför det ofta tar tid för svenska målvakter att verkligen slå sig in i ligan. Men jag har ju spelat en del med landslaget och med Anaheim på liten rink så jag tycker att jag har fått en blick för hur det fungerar och vad man behöver jobba med när man kommer hem. Allt kommer lite närmare, det blir mer folk framför mål och du måste vara redo hela tiden. Allt går lite snabbare där borta, de kommer mot mål hela tiden istället för att spela i hörnen. Men jag tycker att det passar mig bra och det går ju fortfarande ut på samma sak – att rädda pucken.”
Hur resonerade du när du bestämde dig för att du ville stanna och spela i Sverige den här säsongen?
”Jag är bara 19 år gammal och känner väl att jag behöver mer tid. Jag spelade mina första proffshockeymatcher förra året och att få fortsätta göra det här hemma i Sverige är nog bättre än att åka över och spela i en juniorliga där borta. Jag kan dessutom fortsätta bo hemma och ha den tryggheten ett tag till. Det tror jag är viktigare än många tror, det är ju ett stort steg att flytta till ett helt annat land och en helt annan kultur. Det är inte bara på planen som det blir en stor omställning. Det var väl framför allt det som avgjorde och Anaheim gillar det här upplägget också.”
Olle bor kvar hemma hos sina föräldrar och pendlar dagligen tillsammans med tre lagkamrater som också bor i Karlstad.
”Det funkar jättebra!”, konstaterar han.
Hur ofta har du kontakt med Anaheim?
”Vi har ganska tät kontakt. Jag har en kontaktperson där borta som jag stämmer av med minst en gång i veckan och efter varje match. Sedan pratar jag med målvaktstränaren där ibland och jag tror att planen är att han ska komma hit någon gång under säsongen. Deras svenska scout, Jan-Åke, träffar jag lite då och då när han är ute och kollar. Sedan håller killarna här i BIK dem informerade och skickar videos och sådana saker.”
Du och Henrik Lundberg utgör lagets målvaktsteam och samtidigt är ni konkurrenter om samma position. Alla spelare är ju givetvis konkurrenter om speltid i ett lag men målvaktspositionen är ju väldigt speciell eftersom det normalt sett bara är en målvakt per match. Hur hanterar man den balansgången?
”Det är ju bara en som kan spela, men samtidigt spelar man i ett lag för att vinna som ett lag och inte som individ. Man är uppvuxen med att det fungerar på det sättet och då är det inte så komplicerat som många kan tro.”
Ja, om vi ska titta lite bakåt så har du hunnit med en hel del redan trots din unga ålder. Du blev utsedd till bästa målvakt i TV-pucken och vann guld med Värmland 14/15. Du har även hunnit spela dig igenom ungdoms- och juniorlandslagen med ett brons (U17) och två silver (U18 och U20) på meritlistan. Snart är det dags för nästa landslagssamling. Vilket ögonblick skulle du själv ranka högst så här långt? Vilka drömmar återstår?
”Jag tycker att det är kul varje gång jag får uppleva något nytt. Framför allt är spel i landslaget är väldigt bra för en ung spelare, att man får prova på att möta internationellt motstånd och träna och spela med de bästa i sin ålderskull. Ta J20-landslaget, det är väldigt bra hockey och väldigt likt hur det spelas i NHL. Att få resa, spela tuffa och viktiga matcher inför mycket folk… Vi har gjort bra och roliga turneringar men jag har inte lyckats vinna något med landslaget än så det är klart att det är det jag helst vill. Men upplevelserna man får med sig är också viktiga.”
Det pratas mycket om statistik inom hockeyn nu för tiden och målvakterna är inget undantag. GAA Goal Against Average, alltså snittet för insläppta mål) och SVS% (räddningsprocent) är några exempel – hur mycket koll har ni själva på sådant?
”Det är klart att man har ett litet hum och man vet ju hur många skott man har fått på sig och hur många man har släppt in men jag brukar inte titta så mycket på siffrorna. Det brukar bli bra så länge man har ett bra lag framför sig och spelar hyfsat själv. Det kan svänga mycket – du gör en skitbra match där du har sju frilägen och du räddar alla men inte har så mycket i övrigt att göra och så kan du få 30 skott från blålinjen som du bara kan plocka. Där kan statistiken luras lite. Men över en hel säsong tror jag nog att den stämmer bättre. Men jag försöker att inte kolla så mycket på det där.”
Det finns en gammal föreställning om att målvakter är ’speciella’, på gott och ont. Håller du med om det, från ditt perspektiv?
”Det är väl klart att det finns många målvakter som är speciella. Men om man kollar på ett hockeylag är det inte många spelare som är lika, och på samma sätt finns det målvakter som är väldigt speciella och målvakter som är som vem som helst.”
Vilken kategori tillhör du?
”Haha, jag är nog ganska normal men om du frågar mig så tycker jag inte att det finns så många normala hockeyspelare!”
När man ska intervjua just målvakten efter en match får man generellt nästan alltid vänta extra länge. Varför är det så?
”Jag har aldrig hört det innan men så kanske det är? Framför allt blir man väldigt trött efter match och när media vill prata med målvakten är det ofta efter en match där man haft mycket att göra. Det tar nog lite mer på målvakten än utespelaren att spela en match eftersom målvakten oftast är på isen i minst 60 minuter. Sedan spelar man i en varm hall med mycket utrustning på.”
Ja, det är inte helt lätt att hinna få i sig tillräckligt med vätska, har jag förstått…
”Precis, det är alltid svårt att hinna få i sig tillräckligt. Man försöker ju förbereda sig så bra som möjligt sett till de olika förutsättningarna. Spelar man borta mot Pantern en tisdag kan det vara ganska kallt i hallen, medan Leksand borta en fredag kan bli ganska varm. Det får man planera för. Det är en balansgång, man vet att man kommer att tappa en del vätska men vill inte stå där ute med full mage. För att slippa må piss i flera dagar efteråt är det viktigt vad du gör både innan och efter matchen.
Jag fick med mig några frågor från dina lagkamrater. De ville gärna veta vad du äter till frukost och så har de frågor om din städning? Har du någon aning om varför de var så nyfikna på just detta?
Olle skrattar. Han har hört pikarna till leda.
”Haha, ja, det vet jag inte egentligen. Jag tror att det beror på att jag är ganska bortskämd och har det ganska bra där hemma tack vare min morsa. De kanske tycker att jag är helt dum i huvudet och lat men jag KAN göra det där om jag vill. Jag gör det när det behövs!”
Du är smart helt enkelt?
”Haha, nja. Men jag uppskattar verkligen att mamma hjälper mig, om hon vill får hon gärna göra det.”
Hur ser din personliga målsättning ut för den här säsongen?
”Jag försöker bara bli bättre och bättre för varje dag. Jag vill spela mycket och vinna mycket matcher med Karlskoga och ha en bra vardag här. Sedan kommer ett JVM fram emot nyår och då vill jag verkligen vara en ledande figur. Jag tycker jag haft en bra turnering med dem i somras och bra snack så det är ett stort mål för säsongen. Men det viktiga är att känna att man tar steg, blir bättre och vinner matcher. Det är det som det handlar om!”
Till sist några frågor som alla profiler får: Den som inte känner dig bör veta att…
”Att jag kan vara ganska blyg i början men efter ett tag är jag väldigt framåt.”
Beskriv dig själv som målvakt!
”Ganska stor, atletiskt och försöker spela med både känsla och spelförståelse.”
Din största styrka:
”Spelförståelsen.”
Något specifikt du vill bli bättre på?
”Det mesta, skulle jag nog säga.”
Om du inte hade spelat hockey…
”Oj… Hm… Då hade jag varit fotbollsmålvakt i AIK. Jag håller på dem i fotbollen.”
När du vill koppla av från hockeyn och tänka på något helt annat…
”Då går jag på trav. Jag gillar Björn Goop, (Carl Johan) Jepson och de andra Karlstadskillarna.
Största travvinsten så här långt?
”Haha, det handlar inte om några miljoner än men vi får väl hoppas att det kommer.”
I hockeydataspelet NHL18 och framåt finns Hockeyallsvenskan med som liga. Vilken spelare skulle du spela som och varför?
”Jag brukar inte spela NHL så mycket, jag spelar mer FIFA och liknande spel. Men om jag skulle spela skulle jag vara Gustaf Thorell. Varför? Jo, med hans skott blir det mål varenda gång man skjuter!”
Paradisstrand eller storstad?
”Storstad.”
Det här är väl främst en fråga för utespelarna men jag ställer den ändå: Mål eller assist?
”Ja, någon assist har jag väl gjort men inte något mål än så vi kör på mål, haha.”
Om du ska impa på någon – flossa eller flexa?
”Då flossar jag nog.”
Restaurang eller hemlagat?
”Restaurang. Eller, förresten, ta hemlagat. Men då får morsan laga.”
Den sista gemensamma frågan handlar om att välja mellan att, i skarpt läge, lägga den avgörande straffen eller täcka ett avgörande skott? Jag undrar, hur ser du på straffavgörande – är det något man som målvakt tycker är roligt?
”Ja, det tycker jag. Det beror förstås också på om utespelarna lyckas sätta någon straff, då är det oftast bara kul. Det är extra roligt när det verkligen gäller något."
