Målvakten Stefan Stéen är värmlänning, född i Sunne och med Sunne IK som moderklubb. Idag, vid 27 års ålder, har han lång erfarenhet från spel på högsta nivå – både på juniornivå och seniornivå men själv avslöjar han att det var nära att det inte blev någon hockeykarriär överhuvudtaget!
”Jag testade hockey i Björnligan som alla andra men tyckte att det var tråkigt. Man hade inga målvakter där utan alla var tvungen att vara utespelare. Det blev en eller två träningar innan jag slutade och sedan höll jag på med skidåkning hela vintrarna istället.”
Som tur var fick hockeyn en andra chans.
”Ja, relativt sent får man väl säga. Det började med att jag fick kompisar som spelade mycket innebandy och jag gillade att stå i mål när vi spelade. Det var väldigt lägligt för dem för ingen av dem var särskilt sugen på den biten, och både de och jag själv märkte att jag hade lite talang för det. Jag fick frågan om jag inte skulle börja spela hockey och på den vägen började det. Då var jag ungefär tio år gammal.”
”Sedan fick jag faktiskt inte spela målvakt i början eftersom de redan hade flera i laget. När en av dem skadade sig och inte kunde spela på hela vintern behövde de en till. Det är lite hemskt, kan jag tycka så här i efterhand, men jag var i alla fall inte sen med att norpa den där lediga platsen. Sedan dess har jag blivit kvar mellan stolparna, haha.”
Vad är det som lockar dig så med att vara målvakt, tror du?
”Bra fråga! När jag var yngre tyckte jag nog som de flesta att det var häftigt med skydden och de lackade hjälmarna och allt sånt. Det är coolt och man syns ju ordentligt. Sedan har jag alltid varit en ansvarstagande och noggrann person och det kanske kan hänga samman med det? Jag har aldrig reflekterat något djupare över mitt val men som målvakt är man både en del av en grupp och en lagsport samtidigt som man får ta lite mer ansvar.”
Ett undantag där han inte varit målvakt är fotbollen, som är en av flera sporter som han provat vid sidan av hockeyn
”Där spelade jag ute. Jag testade som målvakt någon gång men gillade det inte. Jag testade även handboll och en del annat men det har hela tiden varit hockeyn som var roligast. Det var inget svårt val.”
Hur mår längskidkarriären idag?
”Skidorna har trappats ned, kan jag säga. Det är något man får ta tag i senare. Syrran jobbar med ’En svensk klassiker’ där ju bland annat Vasaloppet ingår. Det kommer definitivt att bli av!”
Stefan lämnade moderklubben för Leksands juniorverksamhet säsongen 08/09. Både hans olika lag och han själv utmärkte sig under junioråren, som avslutades i Skellefteå. Förutom ett brons och ett silver i junior-SM-sammanhang och noterades han personligen för lägst antal insläppta mål i snitt (GAA) bland alla J20-målvakter i både norra serien och top-serien 12/13.
”Eftersom jag gick i skolan med dem som var ett år äldre flyttade jag till Leksand redan när jag var 15 även om det var för att börja hockeygymnasiet. Jag stannade där i två säsonger och det var en perfekt start för mig. En mindre stad, inte superlångt hemifrån och Leksand var väldigt trevligt”, minns han idag.
”Men jag ville ha mer specifik målvaktsträning och bestämde mig därför för att flytta till Skellefteå. Jag vet inte hur det ser ut idag men där och då hade de väldigt bra målvaktsträning och jag är otroligt tacksam för mina fyra år däruppe. Jag lärde mig otroligt mycket däruppe om vad som krävs och de här åren satt stor prägel på min karriär. När jag sedan kom upp i A-laget hade man ett fantastiskt bra lag och även juniorerna var riktigt bra.”
Skellefteås framgångar under senare år har förklarats med den röda tråd som ska gå från juniorerna och uppåt och som gör resan uppåt lättare och som skapar kontinuitet oavsett vem som coachar. Märkte du något av detta?
”Ja, den löper från J18 hela vägen upp till A-laget. Det är exakt samma, om än med de små justeringar där det behövs.”
Unge Stéen fick också spela landskamper på U16, U17 och U18-nivå och tog säsongen 09/10 brons i junior-VM med U17-laget.
”Det är väl alltid en stor ära att då dra på sig landslagströjan, men det var också fantastiskt roligt och en bra erfarenhet. Att få möta spelare från andra länder, resa och se hur det går till i andra länder och kulturer är riktigt häftigt. Jag gillar nya upplevelser.”
Vilken är den bästa spelare du mött i landslagssammanhang?
”På målvaktssidan är det nog (John) Gibson, som spelar i (Anaheim) Ducks numera. Bland utespelarna tänker jag på (Nail) Yakupov (med förflutet i flera NHL-klubbar men numera i Amur Khabarovsk/KHL). Han gick först av alla i draften (draftad av Edmonton 2012) och var åtminstone då extremt bra, så jag får nog säga honom.”
Är det lite extra skönt som målvakt att rädda ett skott från en hypad spelare som han var?
”När det kommer skott hinner man oftast inte uppfatta från vem, man är så inne i spelet. Men det är klart att när de kommer i ett friläge eller något annat lite klarare läge ser man ju vem det är och då triggas man ju lite extra. När man tar en sådan blir det en extra kick.”
Jämnåriga lagkamraten Aleksi Rekonen har med största sannolikhet stått för motståndet under några av många möten mellan Sverige och Finland men ingen av killarna har några minnen av detta idag. Dock har deras vägar korsats igen så sent som i fjol, men det återkommer vi till längre fram.
Säsongen 11/12, vid 18-års ålder, gjorde han sin SHL-debut i Skellefteå och även om det bara blev en match den säsongen blev det sju stycken året efter med fina personliga siffror. Han fick också fira sitt första SM-guld.
”Jag knackade på dörren till A-laget och SHL och var med under ett trettiotal matcher där jag stod sju av dem.”
Någon fortsättning i Skellefteå blev det dock inte, de två följande säsongerna tillbringade Stefan i Växjös Lakers A-lag där han redan första säsongen var med och tog SM-guld, sitt andra.
Det kändes som om du fick lite utav ett genombrott i Växjö, Stefan?!
”Ja, så var det absolut. Jag hade ju varit med och tagit guld med Skellefteå säsongen innan men bara stått sju matcher. När vi tog guld i Växjö hade jag varit med och spelat mer och även i slutspelet och finalserien så det var en stor grej för mig.”
Vad tar du främst med dig från åren i Växjö?
”Det var händelserika år när jag på allvar kom in i seniorvärlden och hockeyn som spelas där. Vi hade dessutom ett bra, erfaret lag och jag fick med mig mycket bra från de här gubbarna.”
Därefter drog han sig närmare hemåt när han först spelade två säsonger för Färjestad BK och sedan en säsong för Örebro.
”Att komma till Färjestad var att komma hem igen, till Värmland. Där hittade jag också på allvar mitt sätt att spela. Jag hade fått en bra skolning tidigare, men nu fick jag ett helt nytt tankesätt kring målvaktsspelet. Jag fick en känsla för hur jag vill spela och därmed också en bra utveckling. Jag kom dit som renodlad andramålvakt men det slutade med att jag fick starta i slutspelet, vilket gav mig en extra skjuts i karriären.”
”Det är det jag letar efter idag, ett mål är bli en renodlad förstamålvakt. Jag har alltid hamnat i en 50–50-roll i SHL, där jag legat runt 25-27 matcher per säsong. Jag skulle väldigt gärna vilja ta ett kliv där.”
Förra säsongen tog han ett stort kliv när han bytte både liga och land när han skrev på för Sport i finska högstaligan Liiga.
”Jag hade varit i nästan sex år i SHL och ville se något helt nytt och uppleva en ny liga. Sedan slog det väl inte helt väl ut, laget fick en tuff säsong och vi hamnade sist, men samtidigt var det en intressant erfarenhet. Dels tränar målvakterna i Finland på ett annat sätt än vi gör här i Sverige och nu fick jag uppleva detta.”
Berätta mer om den skillnaden!
”Klassiskt finländskt målvaktsarbete kretsar mycket kring händerna och plocken medan vi i Sverige är mer skolade i blocktekniken. Som målvakt måste man jobba för att anpassa sig till och ta till sig de här båda teknikerna och i början var det lite svårt att hitta min väg i detta, samtidigt som laget hade en massa strul och tränaren sparkades. Men till slut lyckades jag skapa en bra mix som gör mig till något av en hybrid. Idag känns det väldigt bra att ha fått vara med om den här resan.”
Tidigare nämnde nyblivna lagkamraterna Aleksi var alltså en av motståndarna i Liiga, en serie som bjöd på många intressanta upplevelser och erfarenheter.
”Ja, jag minns att vi mötte hans lag och det var ofta jämna och roliga fighter. Han är en duktig spelare och en riktigt bra värvning för BIK.”
”I finska ligan har de olika mått på rinkarna överallt i princip. Vissa har stor, som här, vissa har någonstans mittemellan och några har ännu mindre. För en målvakt från Sverige, där vi i vår träning är noga med vinklar (dvs positioneringen) och nöter noga nöter in dem blir det knepigt när måtten och därmed också vinklarna hela tiden ändras och blir skeva. Det är lite annorlunda. När man kom till en rink med våra mått tänkte man ibland att det var som en hel ocean därute, haha.”
”Ytterligare en skillnad är att vi i Sverige är väldigt skolade in i och har nött systemen. Det innebär att många lag här spelar väldigt lika. I Finland var det mer skillnad mellan lagen och hur man uppträdde.”
Hur är din finska idag?
”När coronan kom lärde jag mig ’Prosit’, det var väl typ det enda, haha. Nej, men tränarna körde ju allt på finska 24/7 så några småfraser hann jag väl snappa upp. Jag försöker hålla dem vid liv genom att prata lite finska med Aleksi – jag säger ’god morgon’ och frågar hur han mår och sådana saker.”
Stefan har även erfarenheter från Hockeyallsvenskan. Han hann göra några matcher med Leksands A-lag (då i Hockeyallsvenskan) innan han flyttade norrut och har även senare mött BIK när han var säsongen 13/14 delvis var utlånad till IK Oskarshamn.
”Säsongen 13/14 var mitt första seniorår och Skellefteå lånade ut mig till Oskarshamn där det blev 15 matcher totalt. Två av matcherna var mot BIK och det var roliga matcher. Dessutom var det första gången som morsan kunde komma och se en match på någorlunda nära avstånd eftersom jag hade varit i Norrland i många år.”
”BIK har alltid varit ett hårt jobbande lag. Inte så jäkla omtyckt av övriga världen och det är sådant jag älskar. Det är så jag är upplärd att det ska vara. Här inne är alla älskade, tycker om varandra och krigar tillsammans utan att bry sig om vad andra tycker och det är så jag tycker att det ska vara. Det var aldrig några fingrar emellan när man mötte BIK, haha.”
Hur kom det sig att det blev BIK för din del den här säsongen?
”På grund av coronan var det länge ovisst hur det skulle bli inför den här säsongen. När jag väl bestämt att jag ville hem till Sverige sa jag direkt till min agent att ’jag vill spela i BIK Karlskoga om jag ska till Hockeyallsvenskan, så enkelt är det!’ När han kollade upp detta fanns det uppenbarligen ett intresse även från BIK:s sida och då var det inget som jag tvekade på. Jag ville göra klart så snart som möjligt och dagen efter att jag skrev på där i somras gick vi ut med det.”
Hur har mottagandet och dina intryck varit sedan du kom hit?
”Superbra! Jag kände ju redan flera stycken. ’Daggen’ och jag känner varandra från Växjö – även om vi inte spelade där samtidigt har vi gemensamma bekanta och har till och med firat midsommar ihop tidigare. Han ringde när jag skrivit på och sa att det inte känns som om jag är ny i laget i och med att jag känner både honom och ’Karlstadsligan’ sedan tidigare. ’Gurra’ känner jag väl sedan tidigare och Berglind är bara ett år äldre så vi sprungit på varandra tidigare i värmlandslaget och så vidare. Det gjorde det otroligt lätt att komma in i laget i år.”
Du konkurrerar om spaden med Tim Juel. Hur ser du på ert samarbete?
”Som målvakt är man van vid att det är en balans mellan samarbete och konkurrens. Det enda problemet som kan uppstå är om den andra målvakten är ett riktigt arsle, men det är definitivt inte Tim och jag hoppas att han inte tycker att jag är det heller, haha. Just nu tränar vi en del på vinklar, eller positionering, som jag ju inte kunde jobba så mycket med i fjol.”
Många BIKare satte i vrångstrupen när du tvingades utgå med en befarad lower body-skada i matchen mot Mariestad. Hur känner du dig idag?
”Det är dag till dag men det har gått framåt. Jag spelar inte i matcherna mot Mora men har som mål att vara tillbaka till seriepremiären på fredag.”
Huvudtränaren Karl Helmersson om Stefan:
”Stefan varit med på hög nivå under ganska många år. Han har spelat i SHL tidigare och tillbringade den senaste säsongen i Finlands högstaliga. Han kommer med mycket erfarenhet.Det kommer att vara tävling mellan honom och Tim varenda dag och det är så de vill ha det själva också. De vill sporra varandra och det kommer vara viktigt för oss. Vi har absolut ingen given förstamålvakt."
