Stolta BIK:are - Michael Olsson "Hockeyn betyder verkligen mycket för mig!"

Publicerad: 2019-10-26
Kärleken till hockeyn och BIK Karlskoga bär Michael Olsson alltid med sig, även om han inte längre kan följa laget så nära som han en gång gjorde. I tisdags tatuerade han in BIK-skölden ovanför det vänstra örat som ett synligt bevis på ett livslångt supporterskap.

Det finns många olika sätt att visa sin kärlek till klubben i ens hjärta. 41-åriga, mångåriga BIK-supportern Michael Olsson tatuerade i tisdags in klubbens sköld på vänstra sidan av huvudet, strax ovanför örat.

Det där måste ha varit smärtsamt?

”Ont? Nä, ’Pain is just temporary, glory is forever’, konstaterar Michael luttrat och ler. BIK-märket är långtifrån hans första tatuering – stora delar av hans kropp är täckt av bläck. 20-30 stycken olika tatueringar, uppskattar han själv. Skölden är inte ens den första tatueringen med BIK-anknytning.

”Nä, jag har faktisk tatuerat in ’BIK Support’ på ena armen, också”, berättar han.

Det är förstås inte någon tillfällighet att BIK:s egna supporterförening finns förevigad på Michaels kropp. Han var nämligen en av dem som bildade supporterföreningen för 21 år sedan.

”Det var en jävligt rolig tid med mycket resor och umgänge”, minns han. ”Vi var många fler på den tiden, åkte på alla matcher och sov på vandrarhem och sånt för att följa och stötta laget riktigt nära.”

Michael tycker att det är svårt att välja ut ett enda minne från den här tiden. Det finns många händelser att välja bland – en del mer skruvade än andra.

”Det hände så många roliga grejer… Jag minns när vi var på bortamatch i Gislaved vid Lucia-tiden ett år och jag bjöd en spelare i motståndarlaget som satt i utvisningsbåset på pepparkakor. Men han var inte så sugen på pepparkakor… Vi vann matchen med 13-0 om jag minns rätt.”

Det kan ju ha varit en av förklaringarna till att han inte var så sugen på pepparkakor, just då?

”Antagligen. En annan gång var vi i Mora och Patrik Ross (då spelare i Mora, min anm) blev utvisad. Jag pratade lite med honom och någon fotograferade när han sprutade ned mig med vatten från sin flaska. Han gillade nog inte mig. Kanske var det ömsesidigt, haha.”

Den 28:e augusti 2010 fick Michael diagnosen MS.

”Läkaren sa till mig att jag antagligen hade haft det latent i kroppen i tio år. Det innebär att jag har burit på det sedan jag var i 20-årsåldern. Det var ganska lugnt i några år men de sista 5-6 åren har det hänt mycket. Nu har det gått så långt att jag inte längre får skov, nu är det ostoppbart och jag sitter i rullstol.

Även om han inte längre kan leva lika nära BIK och resa med klubben som tidigare är fortfarande hockeyn och BIK Karlskoga viktiga för Michael. Numera återfinns han så ofta han har möjlighet på en av Nobelhallens platser för rullstolsburna fans. Så även under onsdagens hemmamatch mot Karlskrona.

”Tidigare har det varit besvärligt att ta sig in och med hissen och allt sånt men i år har jag varit på ganska många matcher. Hockeyn betyder verkligen mycket för mig. Det är mycket socialt, det är mycket folk här och förut tillbringade jag faktiskt hela mitt liv här i hallen.

Dina tankar om årets upplaga av BIK, säsongen så här långt och hur du tror att den slutar för vår del?

”Det är häftigt att se att de har en så stark offensiv. Men det kunde man ana redan innan säsongen startade – på pappret hade vi redan då förutsättningarna för det. Kanske behöver vi få in någon eller några backar. Då tror jag att vi kan gå riktigt långt den här säsongen. Jag gillar till exempel (Lukas) Pilö, som vi haft på lån från Örebro i några matcher och hoppas att han ska komma tillbaka för resten av säsongen.”

Onsdagskvällens match – som kom att sluta med 5-1-seger över gästande Karlskrona – är inte en av lagets bästa så här långt, tycker han när vi talas vid i pausen inför tredje perioden.

”Det är lite konstigt – idag tycker jag inte att Bofors varit särskilt bra men ändå leder vi med 5-1. Vi har fått bra utdelning och det är förstås kul med mål.”

Efter alla dessa år som hängiven BIK-supporter, har du någon favoritspelare?

”Nej, det kan jag inte ha, inte från åren med BIK Support. Jag var väldigt nära laget på den tiden och träffade dem ofta. Jag tycker att de var väldigt sköna allihop och det känns fel att välja en.”

”Men en favorit i årets trupp är Nikola Pasic. Det är riktigt kul att se honom spela och han kommer nog att gå långt. Jag tror att han kommer att komma med i den slutliga truppen till JVM. Det drabbar förstås vårt lag men det är kul att se att BIK är representerat på högsta nivå."

"Hockeyallsvenskan, och framför allt Bofors, har blivit ett skyltfönster ut till både Elitserien/SHL och NHL. BIK har visat att klubben är duktig på att fostra duktiga hockeyspelare!", avslutar han, inte utan en viss stolthet i rösten.

Skribent Marie Angle