Ny på jobbet! Möt Filip Ahl
Publicerad: 2019-08-12
Någon helt ny bekantskap är han knappast för oss BIK:are med tanke på att han spelade för klubben under andra halvan av säsongen 17/18. Men både BIK och Filip Ahl fick mersmak efter den sejouren och nu är han tillbaka - den här gången från start. Och han har en hel del spännande att berätta!

Den reslige forwarden (192 cm) Filip Ahl, som fyllde 22 i juni, är född i Jönköping och har HV71 som moderklubb. Knappast förvånande med tanke på att hans pappa heter Boo Ahl och är ('pensionerad') välkänd målvaktsprofil i Jönköpingsklubben. Unge Filip fick tidigt smak för hockey:

”Jag började väl åka skridskor som fyraåring och var med i skridskoskolan som femåring. Det var så det började.”

När man lever med en förälder som är elitidrottare, finns det en risk att man kan bli avskräckt av att se vilket hårt arbete som ligger bakom?

”Till viss del, kanske, men jag har aldrig känt mig avskräckt. Pappa var ju målvakt och var i hetluften en del. Men han tog ungefär samma karriärssväng som jag när han var i min ålder så han har betytt väldigt mycket för mig, både som vilken pappa som helst men också för att han har kunnat ge mig tips och råd inom hockeybiten. Det gäller både på isen, vad han ser från sitt perspektiv, och när det gäller den mentala biten.”

Det var aldrig aktuellt för dig aktuellt att bli målvakt?

"Nej, men jag provade faktiskt. Tyvärr var jag puckrädd som liten så det var inget alternativ, haha.”

Ett litet problem…

”Haha, ja, eller hur. Men jag var bra på skridskorna och stor till växten så jag tyckte att jag passade bättre som utespelare.”

Det kan också vara bra att slippa bli jämförd?

”Absolut, jag vill gå min egen väg även om jag verkligen uppskattar och har haft bra hjälp av hans stöd och råd.”

Det måste vara lite speciellt som ung grabb att ha en pappa som är mångas idol. Märkte du av kommentarer, till exempel om din far eller laget hade en tung period, eller att folk ville hänga med dig på grund av din pappa?

”Pappa var väldigt stor när jag var i sex-sjuårsåldern så det kunde vara lite speciellt ibland. Jag minns när vi skulle åka till lekparken, då var det inte ett stopp utan flera och det slutade med en stor autografskrivning med lång kö. Jag tyckte oftast bara att det var kul, det har snarare gett mig en extra push att vilja vara i det stadiet. När det gick tyngre fick han nog känna av det mer individuellt, som familj märkte vi inte så mycket av det och det var ju bra.”

”Men visst är det så att vissa stunder är tuffare än andra, så är det säkert även här och så var det hemma i Jönköping. Har man ett efternamn som är känt i hockeyvärlden får man leva med att okända människor som man möter på ICA vill prata med en och kanske ge råd när det går lite tungt. Det är så det är. De gör det ju för att de är intresserade av hockey.”

Du valde att satsa på hockeyn och det gick bra för dig - du spelade ofta med äldre spelare. Du valde också att gå hockeygymnasiet på hemmaplan i HV71.

”Ja, när jag var U15 spelade jag med J18. Jag spelade mycket med 94:or, 95:or och 96:or så det var ganska naturligt att fortsätta där när det var dags för hockeygym. Men det blev bara ett år på gymnasiet, för jag skrev på mitt första A-lagskontrakt under första året och det blev så mycket resande och spel, bland annat i CHL, så det blev svårt att kombinera hockeyn med skolan.”

Säsongen 13/14 vann du och ett väldigt talangfullt J20-lag guld (däribland Gustaf Franzén) över bland andra August Gunnarsson och Wilhelm Westlund med headcoach Thomas Fröberg (då i Färjestad). Dina minnen från den dagen?

”Det var ett roligt minne, vi hade ett riktigt bra lag med bland andra Filip Sandberg, Lawrence Pilut och andra bra spelare som kommit ned från A-laget.”

Du var assisterande kapten i TV-pucken för lag Småland 1 och stod för 10 (6+4) poäng på åtta matcher. Vad tar du med dig från den här upplevelsen?

”Vi hade en bred trupp med många bra spelare det året så vi var indelade i två lag och det var häftigt att få vara med. Man har väldigt många blickar på sig under den här tiden – agenterna tittar och det är ju efter detta som man får kontakt och får välja agent. Det var mycket press i det skedet, minns jag, och man tänkte nog lite för mycket. Man trodde att om man inte lyckades komma med i TV-pucken skulle man inte kunna bli hockeyspelare men det är ju helt fel.”

”Och även när man kom med var det stor press – det satt landslagsscouter på läktarna och man visste att det var U16-landslag efteråt. Jag minns pressen man kände men samtidigt var det nyttigt. För min egen del gick det bra men det var lite otur att vi inte gick till slutspel. Jag tror att vi missade med en poäng eller ett mål, eller något sådant.”

Har du några råd till unga lirare som står inför samma resa idag?

”Man ska försöka att inte göra det till en sådan stor grej. Man ska inte tänka en massa utan försöka vara sig själv i intervjuer och prata som man brukar, som vi gör nu. Sedan finns det ingen anledning att stressa i den här åldern, om man spelar dåligt är det ingen ’big deal’. Det är bara att tuta och köra!” I Filips fall måste landslagsscouterna helt klart ha gillat vad de såg, Filip har spelat ungdoms- och juniorhockey på landslagsnivå hela vägen från U16-U20.

Vilket är bästa minnet från den här tiden?

”Det är nog när man blev uttagen för första gången. Få dra på sig landslagströjan och få representera Sverige. Det är en stor förmån! Det har varit väldigt roliga år med intressanta turneringar. Vi spelade U17-VM i Kanada och U18-VM i Schweiz så man har fått se mycket och träffa vänner för livet."

"Att komma med och få spela JVM i Montreal är också ett stort minne, det är nog det bästa minnet. Jag minns när jag fick veta att jag skulle få spela, jag satt i en buss i Kanada där jag spelade juniorligahockey, och så ringde Tomas Montén och berättade att han hade tagit ut mig till förtruppen. Det var ett bra kvitto, att de såg en och det hårda arbete man lade ned där i Kanada. Sedan gick det bra även för mig och laget, vi kom ju till final.”

I januari 2014 gjorde du som 16-åring debut i SHL med ditt HV71 som lagets yngsta genom tiderna (och nionde yngsta i SHL:s historia). Hur mycket minns du av debuten bland ”gubbarna” i SHL?

”Haha, det var också ganska speciellt. Jag fick samtalet av min J20-coach att de ville ha med mig. Det var efter U17-VM i Kanada, där det hade gått bra, och nu fick jag chansen. Det var borta mot Färjestad, med mycket folk på läktarna och bra stämning. Riktigt fränt! Jag hade ju sett pappa spela där med mycket folk och två klackar som skriker och tjoar och det var förstås också kul att få spela med pappas kompisar, som ’Liket’ (Johan Lindström), (David) Petrasek och de grabbarna. Det var ett mäktigt ögonblick, och även om jag var nervös gick det helt okej under de få byten jag fick.”

Betydligt fler matcher blev det redan säsongen efter då du spelade 15 matcher och säsongen efter då det blev 17 matcher. Du hann också med att lånas ut till både allsvenskan (Asplöven och Sundsvall) och division 1 (HC Dalen). Hur gick tankarna där?

”Jag hade ju hunnit spela en del i J20 och kände väl att jag hade gjort mitt där. Jag utvecklades inte så mycket mot det motståndet och i och med att det var mitt draftår ville jag möta lite större grabbar och prova på seniorhockey.”

Du draftades av Ottawa Senators i fjärde rundan 2015. Berätta om den upplevelsen!

”Under draftåret blir det ju en massa spekulationer om när man ska draftas och var man ska hamna och så vidare. Med tanke på att jag hade debuterat i SHL så tidigt pratades det först om första rundan men så blev det inte så mycket SHL-spel utan mer i Allsvenskan och då sjönk man i rankingen. Men jag var på plats i Florida och det var en frän men nervös dag.”

Hur mycket följer man de här olika rankinglistorna som spelare och hur påverkas man?

”Jag kände inte till dem förrän några månader in på säsongen och det var nog inte rätt beslut av mig att titta på dem. Det är någon som sitter och gör dem efter egna tankar och man åker upp och ned. Jag rekommenderar dem som väntar på sin draft att försöka koppla bort de där listorna. Googla inte ditt namn alltför mycket, haha. Lagens scouter har full koll, de finns på plats under både SHL- och Allsvenska matcher.”

”Men det är klart att man går och tänker på det där hela året, det är ju så få som draftas och så är man aktueell! När ens namn sedan ropas upp är det en otrolig upplevelse. Men nu har mina rättigheter gått ut så jag är free agent och kan plockas av vilket lag som helst.”

Inför säsongen 16/17 tog du steget över Atlanten för att prova på collegehockey i WHL med kanadensiska Regina Pats. Där gjorde du fina 48 (28+20) poäng på 54 matcher men du åkte hem efter en säsong.

”Ja, Ottawa ville att jag skulle åka över så jag åkte över och spelade juniorhockey. Ottawa var på plats i stort sett hela slutspelet och såg mig. Det gick bra, det fanns i princip ett kontrakt klart och de pratade med min agent om spel i deras AHL-lag, men så valde de att gå en annan väg och signade med några äldre spelare vilket gjorde att det inte längre fanns någon plats för mig i AHL-laget."

Filip är inte den bittra, ältande typen. Tvärtom. Han konstaterar:

"Det är så det funkar, det är hårt jobb, politik och lite tur som avgör. Men det är inget att bry sig om, jag hade gjort det jag kunde, hade lite otur och det är bara att fortsätta att jobba på. Spelet på liten rink passade mig bra – jag gillar att gå in och trycka på mot mål och hänga dit pucken. Så det året, inklusive JVM, var ett bra år och en bra erfarenhet att ha med mig. Men jag bestämde mig för att vända hemåt."

Det blev Örebro och SHL säsongen 17/18 men du lånades så småningom ut till BIK Karlskoga där du gjorde 15 (11+4) poäng totalt under 29 matcher.

”Ja, det blev en ny omställning, denna gången till stor rink, och det var ett nyttigt år med bra träning även om jag inte fick spela så mycket i SHL. Sedan fick jag ju komma hit till Karlskoga och spela halva säsongen här och det ångrar jag inte! Det blev ett oerhört roligt minne, dels att jag fick lära känna killarna här och dels att vi klarade kontraktet.”

Hur var det att komma hit under en av klubbens tuffaste säsonger?

”Jag kom ju hit vid jul och vi spelade riktigt bra efter det. Det var roligt att få vara med under den här uppgången. Jag trivdes jättebra här och känner många här. Jag känner också redan några av de nya.”

Spelade den här upplevelsen in när du valde BIK inför den här säsongen?

”Ja, det var grymt när det löste sig och jag fick komma tillbaka hit för att spela här i vinter.”

Du valde Tingsryds AIF inför förra säsongen (42 matcher och 20 poäng fördelade på 11+9)

”Förra säsongen var tuff. Jag var sjuk och skadad en del och säsongen blev hoppig men lärorik. Vi låg i botten från början till slut och det var en lättnad när vi klarade oss precis. Det var tungt och varken jag eller laget fick till någon riktig flow i spelet. Det var uppförsbacke hela säsongen.”

Jobbigt förstås men kan det vara bra att vara med om en sådan säsong?

”Ja, det tror jag absolut att det är. Det är bra för det mentala att jobba i uppförsbacke. Då uppskattar man också mer när allt rullar på och går bra för laget.”

Nu är du med från start i BIK för första gången. Hur har försäsongen varit?

”Försäsongen har varit riktigt bra. Jag har tränat ihop med Teemu Laine och Björn Melin. De har öppnat ett gym där och jag har tränat med Tedenby, Pilut och några till på hemmaplan. Det har varit jättebra och jag har fått jättebra träning.”

Vi kunde se din hälsning från Bahamas under sommaruppehållet. Ett ganska exotiskt resmål – hur hamnade du där?

”Vi gillar att resa mycket i min familj så vi brukar resa en del under sommaruppehållen. Pappa har alltid drömt om att åka till Bahamas och detta var hans femtioårsresa. Vi var i Miami först i tre dagar, sedan var vi i Nassau och på en ö som heter Exuma i en vecka innan vi åkte tillbaka till Florida och Orlando. Det var härligt att springa längs vattnet i Exuma. Det var varmt men inte på samma sätt som i till exempel Thailand.”

Skulle du säga att Bahamas är det bästa resmålet som du provat så här långt?

”Ja, det tror jag. Det var riktigt häftigt. Att få uppleva vattnet där och snorkla.”

Vad har du för förväntningar inför den här säsongen?

”Vi har en intressant trupp med många bra hockeyspelare. Jag ser fram emot att säsongen ska dra igång. Vi kommer att jobba hårt och jag tror att det här kan bli något riktigt bra om vi jobbar ihop som grupp.”

Dina förväntningar på BIK och på dig själv?

”Jag har ju spelat här förut och upplever att allt här är väldigt proffsigt. Så här långt har klubben mer än väl levt upp till mina förväntningar med bra förutsättningar, fina omklädningsrum och grymma materialare. Allt runtomkring oss görs med väldigt stort hjärta.”

Klubben har ett rykte om att ta hand om och hjälpa talanger att utvecklas.

”Ja, det finns en rad exempel på spelare som är ungefär 23-24 som har tagit nästa steg här. Det är jättebra!”

Vilken är den bästa spelare som du någonsin spelat med?

”Sam Steel, som jag spelade med i Kanada. Han spelar numera i Anaheim och jag spelade en del med honom i powerplay. En ödmjuk kille, helt fantastisk på isen – snabb i vändningarna, med bra teknik och hittade bra passningar.”

Innan vi går vidare med de gemensamma frågorna som alla spelare får måste jag fråga om två påståenden från Kevin (Ekman Larsson) om dig: Dels att ni båda är spelnördar – där du är värst - och dels kallar han dig för 'värsta fotomodellen'…

”Haha, ja, det blir en del spel, det blir det. Jag gillar Fortnite. Det blir ju en del dötid mellan all hockey och då spelar jag gärna. Jag följde turneringen i New York häromveckan.”

Om du hade varit sju, åtta år idag – hade du satsat på esport istället?

”Nja, det är svårt att säga. Men det har ju blivit väldigt stort!”

…sedan har vi det där med att du ’är värsta fotomodellen’?

”Haha, det får stå för honom. Jag har inte gjort något sådant.”

Då lämnar vi det och avslutar med de gemensamma frågorna: Beskriv dig själv som spelare!

”En stor, kraftfull offensiv forward som gillar att vara runt målet.”

Din största styrka?

”Där får jag nog säga mitt offensiva spel. Jag ser isen bra och är bra runt målet.”

Något som du vill bli bättre på?

”Jag vill bli lite snabbare för min storlek. Det finns alltid saker man kan bli bättre på. Så det blir mycket snabba fötter och spänst.”

Hur mycket älskar du assault biken?

”Haha, den känns. Jag klarade mig från att spy i alla fall. Men den är bra för att träna och testerna på den mäter styrka, kondition och sånt. Det kändes bra på testerna och jag får nog säga att jag är nöjd med resultatet.”

Ditt personliga mål för säsongen?

”Att fortsätta att utvecklas på ett personligt plan så att jag tar nästa kliv samt att hjälpa laget framåt.”

Berätta något om dig som få vet!

”Jag är färgblind. Det påverkar mig inte på isen men en gång köpte jag en skjorta som jag trodde var vit, men det visade sig att den var ljusrosa.”

Någon okänd talang?

”Hm… Jag får väl ändå säga att jag är rätt bra på padel.”

Kul – det finns några padelentusiaster här i laget…

”Det kommer nog bli några matcher. Jag är på uppåtgång, har spelat hela sommaren och lär snabbt så det ska bli kul.”

Något som du drar dig för…

”Alltså, jag är inte jättemycket för det här med naturlivet. Kryp och ödlor och sånt håller jag mig helst borta ifrån. Det var ingen fara på Bahamas i somras men när jag var i Thailand hade vi en del sånt i bungalowen. Det var hemskt men det är väl bra att tänja på gränserna ibland, haha.”

Om du inte hade spelat hockey..?

”Svår fråga. Jag läste ju på ekonomilinjen och hade nog läst något inom det området.”

När du vill koppla av från hockeyn och tänka på något helt annat..?

”Jag ska inte påstå att jag är någon jättenörd, som Kevin säger, men det blir en del tv-spel. Dessutom gillar jag att fiska och så har jag spelat golf sedan jag var liten.”

Kan du som erfaren golfare kanske ge mig ett tips här: Hur fixar man som vinnarskalle att hålla känslorna i schack under en mindre lyckad golfrunda?

”Så blir det ju ibland… Min driver gick av förra sommaren när jag var lite arg. Det är sånt som händer. Men förutom det håller jag mig på banan.”

Bästa minnet från hockeyn så här långt?

”SHL-debuten var jättehäftig, JVM likaså och så draften förstås… Det finns många minnen.”

Om vi tittar lite i kristallkronan: Vilket minne från den här säsongen tror du kommer att bli det bästa?

”Att vi kommer högt i tabellen och har en bra chans att ta det vidare därifrån.”

I hockeydataspelet NHL18 och framåt finns allsvenskan med som liga. Vilken spelare skulle du spela som och varför?

”Jag har inte spelat det ännu men med tanke på att man spelat sådana spel sedan man var jätteliten skulle jag givetvis prova som mig själv. Jag har funnits med förut i kanadensiska ligan och i HV och Örebro så jag har testat någon gång tidigare. Mina kort har nog stämt ganska bra, tror jag.”

Paradisstrand eller storstad?

”Paradisstrand.”

Mål eller assist?

”Oj… Jag får väl säga mål då.”

Om du ska impa på någon – flossa eller flexa?

”Hm, flossa är väl den där dansen? Jag får nog säga flexa då.”

Restaurang eller hemlagat?

”Restaurang.”

Skarpt läge: Lägger du helst den avgörande straffen eller täcker ett avgörande skott?

”Den frågan är jättesvår men vi får väl säga den avgörande straffen.”

Skribent Marie Angle