Ny på jobbet! Möt Nikola Pasic
Publicerad: 2019-08-28
På tisdagsförmiddagens morgonvärmning var han äntligen tillbaka efter en spännande sommar och på kvällen slog han till direkt när han gjorde ett av målen i BIK:s bortaseger över SSK. Vi pratar med Nikola om sommarens äventyr, varför han valde BIK och om att tjat verkligen kan löna sig.

Vilken återkomst det blev! Snabba ryck, dessutom. Nikola hann nätt och jämt landa i Karlskoga efter landslagslägret innan det bar iväg på hans första träningsmatch med BIK. Direkt efter morgonvärmningen, medan bussen lastades inför avresan till Södertälje, fick vi ett snack med honom. Några timmar senare bockade han av säsongens första mål i BIK-tröjan när han gjorde 2-0 på snyggt pass från Tor Immo. Matchen slutade för övrigt med 5-0-seger till ett BIK som såg betydligt piggare och fräschare ut nu när man hunnit smälta förra veckans stenhårda träningsläger.

Snart nittonårige forwarden Nikola Pasic är inget nytt ansikte för BIK-fansen. I vintras tillbringade han några intensiva dagar i Karlskoga när han lånats ut av Linköping. Två matcher hann han spela innan han kallades tillbaka.

Vad minns du från ditt första möte med BIK?

”Framför allt att jag kände mig väldigt välkommen och så tyckte jag också att omklädningsrummet och anläggningen överlag har bra klass. Det var väl det första intrycket jag fick. Sedan gillade jag hur de spelade.”

Hur kom det sig att du lånades ut till BIK i vintras?

”Min agent ringde när jag var hemma i Gislaved och frågade om jag ville bli utlånad till Karlskoga i två matcher.”

Hur mycket visste du om BIK innan du kom hit?

”Jag hade inte mött dem förut och visste inte mycket alls faktiskt. Men jag ville gärna få prova på att spela i Hockeyallsvenskan så jag sa ja.”

Det gick riktigt bra för dig också även om laget befann sig i en liten svacka. Fröberg hade gärna haft dig kvar. Hur minns du de två första matcherna?

”Jag minns att vi torskade första och vann andra. Framför allt minns jag att vi spelade en rolig hockey och att det var ett härligt gäng. Men Linköping bestämde ju och de ville ha mig tillbaka, så det var bara att acceptera och köra efter det.”

Väl tillbaka i Linköping var du med och tog silver med J20-laget i våras.

”Ja, vi hade ett bra lag och när A-laget sedan åkte ut tidigt fick vi ned ännu fler bra spelare. Vi hade en riktigt fin möjlighet att gå hela vägen, vi var ett gôtt gäng och spelade jättebra ända fram till finalen. Där spelade vi inte alls bra, det var mycket slarv och Modo utnyttjade våra misstag. Jättetrist att det bara blev silver, men välförtjänt guld till Modo.”

Vilka erfarenheter tar du med dig från junioråren nu när du på allvar går in i seniorhockeyn?

”Jag vill fortsätta att använda min fart och utmana och förhoppningsvis utveckla de bitarna vidare här.”

Vi ska ta och backa bandet lite och titta på din karriär från början: Du började spela i Gislaveds SK i hemstaden Gislaved. Var det självklart att det skulle bli hockey?

”Jag bodde nära ishallen och hängde där jättemycket. Jag tjatade på mina föräldrar att jag skulle få börja spela och i början var det nej, nej och nej, haha. Men jag tjatade och till slut gav de med sig så jag började spela när jag var sju.”

”Jag har ingen i familjen som spelar eller har spelat och jag vet inte riktigt varför jag fastnade för hockey. Jag fastnade bara, helt enkelt. I början var jag back, sedan blev jag center och numera är jag forward, så jag har spelat överallt.”

Höll du på med några andra sporter?

”Jajamensan – fotboll, innebandy och så provade jag väl karate någon gång. Men det var ganska självklart att välja hockeyn när det blev dags eftersom jag var bäst på det.”

Det var tur att unge Nikola stod på sig om att han skulle börja spela hockey. Han visade tidigt talang och stod bland annat för 11 (4+7) poäng på lika många matcher under sin första TV-puckenturnering säsongen 14/15 och 8 (3+5) poäng på 6 matcher med Smålands TV-puck-lag säsongen efter.

Du fick också prova på seniorhockey tidigt - redan som 14-åring debuterade du för Gislaveds A-lag i division 2 och säsongen efter spelade du division 3-hockey för GSK-hockey.

”Jag minns att jag var ganska nervös inför första matchen men i övrigt minns jag inte så mycket. Självklart var det stort att få komma upp och vara med där som 14-åring även om det inte var på så hög nivå.”

Hur var det att möta vuxna män när du var så ung – det måste ha varit en rejäl storleksskillnad!

”Ja, det var lite skillnad men man får vara snabb, haha.”

Du gick hockeygymnasiet i Linköping där det, förutom silvret i våras, blev ett brons med J18 säsongen 16/17. Där hann du också SHL-debutera med A-laget och har spelat totalt 18 (1+1) matcher med Linköping i SHL. Minns du debuten?

”Ja, första matchen som jag fick spela i var mot Brynäs borta. Jag tror att jag hade ett byte och då var jag inne på ett bakåt…”

Nu så här i efterhand kan han le lite åt minnet. Dessutom finns det förstås även mer angenäma minnen, som till exempel när han gjorde sitt första och hittills enda SHL-mål:

”Det kom borta mot Skellefteå. Jag stod bredvid målet när en back åker ut med pucken och passade mig till öppet mål. Jag har kvar pucken.”

Det har blivit ett antal juniorlandskaper för Nikola genom åren, både i U17, U18 och U19 och nu under sommaren med U20.

”Det är ju otroligt kul att bli uttagen till Landslaget, det är ju något man alltid drömt om sedan man var liten", konstaterar Nikola.

Han har för övrigt en riktigt händelserik sommar bakom sig. Den började med studentfirande i våras, och bara det är förstås en stor händelse för de flesta, men det slutade inte där – Nikola draftades av New Jersey Devils i sjunde rundan och som nummer 189 totalt.

”Jag var hemma i Gislaved tillsammans med kompisarna och tittade på tv:n. Det var otroligt kul och spännande!"

"Agenten ringde innan vi hann se det på tv:n så jag var i telefon med honom när jag hörde kompisarna skrika. Sedan ringde klubbens europascout, Niklas Evertsson, och gratulerade mig och hälsade mig välkommen.”

Detta kom att bli uppstarten på en tämligen hektisk hockeysommar för Nikola.

”Ja, ett par veckor senare åkte jag till USA för vara med på New Jerseys utvecklingscamp och när jag landat i USA såg jag att (Tomas) Montén har ringt. Han ville ha med mig till U20-träningslägret som också gick i USA, fast några veckor senare."

"Så det blev ’dev-camp’ i Prudential Center en vecka, hem en vecka och sedan tillbaka till USA med U20-landslaget i två veckor i Plymouth, Michigan. Landslagssamlingen bestod av en veckas träningsläger och sedan en vecka med träningsmatcher mot USA och sedan en träningsturnering med USA, Finland och Kanada.”

Du är sistaårsjunior. Hur tänker du kring JVM i vinter – kommer BIK att få klara sig utan dig under jul och nyår?

”Det är klart att JVM är ett mål man har för den här säsongen. Jag ska försöka så gott jag kan att komma med så får vi se hur långt det räcker. Det är nytt läger i november så får vi se hur det går där…”

Hur upplevde du New Jerseys utvecklingscamp? Var det så där stentufft som man ibland hör talas om, med tanke på alla talanger som vill visa upp sig?

”Nej, det var det faktiskt inte. Det handlade mer om att de vill visa en hur det funkar, de visade oss runt och pratade om vad som krävs för att bli en NHL-spelare. Jag tyckte inte att det var särskilt hårt på det sättet utan fokuserade mer på de taktiska och mentala bitarna. Det kändes riktigt bra, tyckte jag.”

Nu är du tillbaka i BIK och den här gången inte på lån utan med kontrakt. Hur resonerade du när du valde BIK inför den här säsongen?

”Det kändes bra när jag var här senast så det var ett enkelt val. Sedan vill jag spela seniorhockey hela tiden istället för att pendla mellan senior- och juniorhockey.”

Vad sa New Jersey om ditt val?

”Det var ju klart innan de draftade mig men de vill att jag ska spela mycket så de tycker att det är bra att jag spelar här.”

Du kom hem till Karlskoga igen under tisdagen. I och med att du har varit iväg på både utvecklingscamp och landslagsläger har du missat en del tid med laget i sommar. Märker du av det på något sätt?

”Visst är det lite nytt men jag tycker att jag kommer in i det mer och mer. Det kommer bli bra!”

Vilka mål ser du för BIK inför säsongen?

”Att ta oss så högt som möjligt och vara med och slåss om en SHL-plats.”

Nu börjar de kliva på bussen här utanför så vi får raskt gå vidare till de gemensamma frågorna: Beskriv dig själv som spelare!

”En teknisk spelare som gillar fart.”

Din största styrka?

”Farten.”

Något som du vill bli bättre på?

”Skott.”

Ditt personliga mål för säsongen?

”JVM och att försöka gå upp med BIK.”

Berätta något om dig som få vet!

”Oj… Jag är bra på fotboll och där är jag mittfältare.”

Okänd talang?

Lång eftertanke där förslag som 'sjunga' ("Det kan jag INTE") och 'golf' ("Det är han inte bra på", konstaterar lagkamrat) avvisas.

”Jag är bra på tv-spel”, konstaterar han till slut.

Något som du drar dig för…

”..att dansa!”

Om du inte hade spelat hockey..?

”Då hade jag spelat fotboll.”

När du vill koppla av från hockeyn och tänka på något helt annat..?

”Då kollar jag gärna på serier. Just nu är det La Casa (de Papel) som gäller.”

Bästa minnet från hockeyn så här långt?

”Bronset i U18-VM.”

I hockeydataspelet NHL18 och framåt finns allsvenskan med som liga. Vilken spelare skulle du spela som och varför?

”Mig själv. Varför? Det är ju en cool grej som man drömde om när man var yngre.”

Paradisstrand eller storstad?

”Paradisstrand.”

Onödig fråga - i New Jersey får man ju både fina stränder och storstad…

”Jajamensan, haha.”

Mål eller assist?

”Mål.”

Om du ska impa på någon – flossar eller flexar du?

”Jag flexar.”

Restaurang eller hemlagat?

”Mammas hemlagade!”

Vilken är favoriträtten?

”Allt, haha!”

Skarpt läge: Lägger du helst den avgörande straffen eller täcker ett avgörande skott?

”Jag tar straffen.”

Skribent Marie Angle