Veckans BIK-profil, Henrik ’Kingen’ Larsson, behöver nog egentligen ingen utförligare introduktion. Innan han inför förra säsongen lämnade Karlskoga för spel i Brynäs hade han varit moderklubben BIK trogen i hela sin karriär. När det i slutet av november, några dagar efter att han fyllt 24 år, blev officiellt att han återvänder hem jublade både fansen och klubben. I skrivande stund har han gjort 17 poäng på 23 matcher, vilket innebär ett riktigt fint poängsnitt.
Klockan är strax före nio på fredagsmorgonen när vi sätter oss ned för vårt snack, och spelarna har droppat in en efter en inför dagens arbetspass. Ett fyspass följs av ett ispass – två för målvakterna just idag – och sedan väntar gemensam lunch för de flesta lirarna. Fredagar innebär dessutom fredagsfika och som på de flesta arbetsplatserna turas spelarna om att stå för sötebrödet. Idag knorras det lite bland spelarna då dagens fikaleverantör inte levererar enligt förväntningarna. I BIK är förväntningarna som bekant alltid höga, även när det gäller gofikat.
”Vi turas om att ha med fika och vi kan väl säga att det blandas och ger litegrann”, konstaterar Henrik.
Vem är bäst på fika i laget?
”De som bjuder på hembakat. 'Julle' brukar till exempel alltid ha med sig hembakat.”
Som han bakar själv?
”Tveksamt. Men hembakat är bäst, det ligger mycket kärlek bakom det!”
Vi lämnar fikat och går tillbaka lite i tiden. Hur kom det sig att det blev hockey för dig?
”Jag började vara här tidigt. Jag och brorsan började i skridskoskolan och jag fastnade direkt. Jag spelade fotboll i ´Sporten´ tills jag var 14, men då lades tyvärr laget ned. KSK är den bästa klubben i Karlskoga!”, slår han fast i en bisats. ”Efter det var det bara hockey för min del, och så lite golf på senare år.”
De flesta känner honom som poängproducerande back, men faktum är att han långt in i karriären främst höll till offensiv planhalva.
”Jag spelade faktiskt forward ända till J18. Jag spelade lite med 92/93 och då behövde de en back. Jag fick gå in och vikariera lite och det gick bra. På den vägen är det.”
Vad fick dig att fastna för backpositionen?
”Man får hålla mycket i pucken, fördela spelet och ta ett större ansvar. Det är nog den största grejen. Det var fantastiskt kul att spela forward också och under mina första år i A-laget, är jag inte hade någon fast plats, var det lite fram och tillbaka mellan positionerna efter vad som behövdes. Men till slut var det dags att sluta att vela och göra ett val.”
Vad har du med dig idag i ditt backspel från dina erfarenheter som forward?
”Jag tror att jag har fått med mig lite när det gäller puckhantering. Jag spelade mycket center och då fick man ju hålla mycket i pucken. Även idag följer jag med mycket i offensiven och håller i pucken.”
Jag kan tänka mig att du har nytta av det även i powerplayspelet…
”Ja, det också. Jag känner mig trygg med att hålla i pucken. Det är så jag vill och försöker spela.”
Du stannade kvar i BIK när det blev dags att börja hockeygymnasiet. Hur resonerade du?
”Det var inget snack om att åka någon annanstans, det var här jag ville vara. Det här är en fantastisk miljö att utvecklas i. Det var hur coolt som helst när jag sedan fick göra debut här med A-laget. Jag fick sitta med på bänken någon match medan jag fortfarande hade galler och sedan fick jag växa in i A-laget succesivt. Under de fem år som jag var här innan jag flyttade till Brynäs kändes det som om det hela tiden gick bättre och bättre.”
Säsongen 16/17, säsongen innan du gick till Brynäs, vann du backarnas assist- och poängliga.
”Mycket kommer av sig själv när man får självförtroende eftersom man vågar göra mer grejer. Sedan hade vi ett fantastiskt lag och det mesta klickade i. Vi vann många matcher och då går det ofta bra även för individerna. Poängen ramlade in, men poängskörden hade ökat lite för varje år under de här fem åren.”
Många spelare som kommer utifrån till BIK pratar om det här, att man får en bra chans att utvecklas här.
”Ja, när man blir värvad hit får man en plats att kriga för, fullt ut. Det är alltid konkurrens här och det är viktigt. Samtidigt får man får tid att utvecklas, att hitta rätt, och man får känna sig behövd och delaktig. Det växer man av.”
Jag har nog aldrig besökt ett omklädningsrum där det är så skarp kontrast mellan vinst och förlust! Har ni förlorat är det dödstyst, ingen pratar och man kan nästan ta på ilskan.
”Ja, jag vet. Då är det nästan lite begravningsstämning och det beror på att vi är så många vinnarskallar därinne. Sånt smittar, alla blir griniga så in i helvete.”
Finns det inte en risk att så många vinnarskallar, i frustrationen efter en jobbig förlust, ryker ihop?
”Det är klart att man kan hyscha lite åt varandra, men det beror ju på att man har starka känslor och jag tycker att det är viktigt att de finns. Finns det inte känslor är det inte många som bryr sig och då blir det inget bra.”
När man sedan kommer till hallen nästa dag och träffar er är det full fart framåt igen och glada miner…
”När det är så täta matcher som det är under säsong kan man inte gräva ned sig alltför mycket. Just där och då får det vara förjävligt och man får vara grinig samtidigt som man inte får älta alltför mycket. Det gäller att komma samman och tillsammans titta på det som man kan göra bättre.
Du spelade lite drygt en och en halv säsong i Brynäs innan du kom tillbaka hit i slutet av november. Berätta om tiden i Brynäs.
”Chansen till SHL-spel kom ju och det är eller var mitt sikte. Jag är jätteglad att tog chansen och flyttade till Brynäs eftersom jag lärde mig jättemycket. Att sedan inte hockeyn gick exakt som jag ville var skittråkigt men jag tar med mig mycket från allt annat. Jag hade en jättefin tid i klubben och trivdes väldigt bra. Men för min egen karriärs skull fick jag ta beslutet utifrån vad som var bäst för mig just då. Jag snackade med familjen och agenten och vi kom fram till att det var bättre för mig att flytta för att få speltid. Speltid är viktigt och jag är svinglad över att det löste sig med BIK.”
Hur fort gick den här processen att komma hem till BIK?
”Övergången gick väl på ett par veckor men själv jag hade tänkt på det ganska länge innan. Jag fick mindre och mindre speltid. Fröberg och jag hade hållit kontakten och hörts av lite sporadiskt under hela min tid i Gävle. Något sms då och då för att kolla läget och så… Sista veckorna förstod han nog att jag var lite sugen på att röra på mig.”
Du hade dessutom drabbats av en tuff skada…
”Ja, fyra matcher in på säsongen fick jag en puck i ansiktet och var väl borta i ungefär 6-8 veckor. Det var käkbenet som gick av.”
Aj, aj! Då var det sugrör som gällde ett bra tag, förstår jag?
”Ja, i början var det bara flytande föda så det var inte speciellt kul.”
Henrik gapar och visar en slags stabiliserande räls av ståltråd som löper över tänderna i underkäken.
”De satte på den här. Jag fick inte ha närkontakt på ungefär en månad och när jag fick börja spela igen fick jag spela med specialskydd fram till ganska nyligen. (Se bilden) Jag skulle egentligen ha tagit bort ståltråden nu också, men jag var tvungen att avboka tiden eftersom det var hos en käkkirurg i Gävle. Vi håller på att leta efter någon sådan som finns lite närmare.”
Hur gick det till när du blev skadad?
”Det var ett slagskott som träffade strax under örat så att käken sprack. Jag kände direkt att något var tokigt, när jag drog med tungan över tänderna hade de glidit isär. Det gjorde inte så farligt ont – jag blev nog bedövad av själva smällen och var mest chockad. Jag hade fått en puck som slagit av framtänderna och en tand i underkäken bara ungefär ett halvår tidigare, i slutet av förra säsongen, så det var två smällar under ganska kort tid.”
Hur var det att komma hem till BIK och Nobelhallen?
”Det var jäkligt kul, måste jag säga! Jag mötte Daggen, Calle och Högga det första jag gjorde när jag kom in här och jag kände direkt att jag var hemma, på något sätt. Allt bara föll på plats.”
Hur tycker du att det har gått sedan återkomsten?
”De första matcherna vann vi väl typ fem eller sex av sju och hade en uppåtgående form och allt flöt på. Det var jättekul att spela hockey igen, det var länge sedan jag hade 20 minuters speltid per match.”
Hur var den omställningen, att gå från begränsat med speltid till över 20 minuter på så kort tid?
”Det var lite ovant måste jag säga, haha. Så mycket hade jag inte spelat på ett och ett halvt år. Men jag tyckte att jag jobbade mig in i det bra. Jag hade ändå tränat på bra under hela tiden i Gävle så jag kände mig väl förberedd när det gäller den biten. Sedan tar det väl en liten stund att hitta tajming och sådana saker men det kom tillbaka ganska fort.”
Vad tror du, som ju nyligen kommit från spel i SHL, kommer att krävas av laget för att vara med och slåss om en plats i högstaligan i vår?
”Den stora skillnaden mellan serierna är framför allt att alla spelare i SHL är så skickliga.”
Spelet är väldigt disciplinerat och uppstyrt med få misstag.
”Ja, absolut. Det är inte många som faller ur ramen. Det gäller att få en bra struktur som man tror på och jobbar efter.”
Du kallas för ’Kingen’. Hur har du fått det smeknamnet?
”Det kommer från det här rimmet jag hade på en julklappsutdelning för många år sedan. Jag hade köpt en julklapp åt Andreas Ollikainen, som spelade här då, och skrev: ’Du tror att du är ingen men du är kingen’. Det var väl ett halvrisigt rim, tyckte många, men jag tyckte att det var grymt, haha. Men på den vägen är det, det följde med mig istället och jag blev kallad ’Kingen’.”
Vad fick han i julklapp?
”Han fick en kungakrona med trisslotter fasttejpade runtomkring. Tyvärr blev han inte miljonär.”
Vi går över till de gemensamma frågorna. Den som inte känner dig bör veta att…
”Oj… Vad bör de veta? Att jag är väldigt duktig på julklappsrim, haha.”
Beskriv dig själv som spelare!
”Kreativ och lugn.”
Vilken är din största styrka?
Henke funderar en stund.
Kanske ditt skott?
”Nja, det kan bli bättre. Jag skulle nog vilja säga att det är skridskoåkningen.”
Något du tränar lite extra och vill bli bättre på?
”Då skulle jag nog säga skottet.”
Ditt personliga mål för säsongen?
”Att bidra med det jag är bra på, svårare än så behöver det nog inte vara.”
Om du inte hade spelat hockey…
”Då hade jag spelat fotboll.”
När du vill koppla av från hockeyn och tänka på något helt annat…
”Då tar jag nog bara en biltur.”
Bilmärken är ett hett diskussionsämne här i laget. Vad har du för bil?
”Just nu har jag inte någon bil.”
Bästa minnet från hockeyn så här långt?
”När Calle smällde in det där målet mot AIK (I match tre i Play off till direktkvalet 20/3 2017) och vi gick vidare till SHL-kvalet mot Rögle. Det är ett riktigt fint hockeyminne!”
I hockeydataspelet NHL18 och framåt finns allsvenskan med som liga. Vilken spelare skulle du spela som och varför?
”Jag är dålig på tv-spel, jag har alldeles för mycket energi och blir rastlös och uttråkad. Men jag har faktiskt spelat lite hockeydataspel och jag skulle definitivt vara #23, Höggren. Varför? För att han är en maskin!”
Har du kollat din profil?
”Nej.”
Paradisstrand eller storstad?
”Paradisstrand.”
Mål eller assist?
”Assist.”
Om du ska impa på någon – flossa eller flexa?
”Jag flossar.”
Är du bra?
”Japp.”
Restaurang eller hemlagat?
”Hemlagat.”
Skarpt läge: Lägger du helst den avgörande straffen eller täcker ett avgörande skott?
”Jag lägger straffen.”
Du täckte du ett skott när du bröt käken. Blir man inte försiktig eller rent av lite rädd efter en sådan smäll?
”Nej, jag tror inte det. Inte i stridens hetta. Man vet ju att det kan hända så man får lära sig att täcka på ett annat sätt, om det är möjligt. Det var Oliver Bohm (Växjö Lakers) som sköt, han har ju spelat här tidigare, och han tyckte nog att det var jobbigt för han skrev till mig direkt efteråt och frågade hur det var med mig. Även Fröberg och Thermell skrev till mig efter matchen.”
Även om man är motståndare på isen bryr man sig om varandra efteråt.
”Så är det! Många som inte spelar hockey har nog svårt att förstå det där. På isen är det krig och det enda som räknas är att vinna. Men efter matchen är man polare.”
