Klockan är strax före ett på fredagseftermiddagen när de båda pubbussarna lämnar Karlskoga busstation. Med bara fyra dagar kvar till julafton pågår julförberedelserna omkring oss för fullt, och vi kör förbi en bil med en gran på taket. Men för alla förväntansfulla BIK:are på bussen är julbestyren tillfälligt pausade. Nu är det dags för säsongens största bortaresa, ’Mellandagsresan’. Den brukar, som namnet antyder, gå av stapeln i mellandagarna men i år passade fredagens bortamöte med AIK på ett vanligtvis kokande Hovet bäst.
{!C}
Fyra av bussresenärerna är välkända ansikten i Nobelhallen och i supporterkretsar – Gert Olsson är sedan många år en av dem som sköter introeffekterna, sonen Andreas Olsson är trumslagare i klacken, dottern Cecilia Spector-Olsson jobbar i restaurangen och barnens mamma, Annelie Gustavsson, arbetar i BIK-shopen. De är också starkt involverade i resorna och frequent flyers på bussarna, så att säga. En riktig BIK-familj med andra ord!
”Bofors är helt klart en familjegrej för oss”, konstaterar Gert och skrattar. ”Vi har tränat ungarna sedan tidig ålder. Sedan är det förstås även kul att så många av oss som jobbar i hallen följer med på de här resorna, det blir också en typ av familj där alla hälsar på varandra och har roligt ihop.”
Gerts och familjens kärlek till BIK Karlskoga, eller Bofors som välmeriterade supportrar fortfarande säger, går långt tillbaka i tiden. Han åkte tillsammans med likasinnade och i egen regi på bortaresor för att stötta klubben redan innan supporterklubben bildades 1998. Gert har många spännande minnen att dela med sig av, och bär en unik, matchanvänd och duktigt sliten tröja som han fått av klubben för länge sedan. Ovärderlig och kult idag, förstås, som en del av klubbens historia.
”Den tröjan har varit med om en hel del”, skrattar han. ”Klubben rensade ur ett förråd någon gång på nittiotalet och hittade några gamla tröjor från tidigt 80-tal som de frågade om vi ville ha. Det är jag väldigt glad för idag, tröjan betyder mycket för mig.”
{!B} Gert är född och uppvuxen i Kristinehamn och det var när KHT-exporten ’Högga’ kom till klubben för 17 säsonger sedan som han fick frågan att vara med och sköta introt nere på isen.
”Det har varit en rolig resa ända från början, från Bobcats med den här träskulpturen som krävde fem, sex gubbar för att ställa upp på isen till pyrotekniken med bomber och raketer som vi körde ett tag. Vi var där tidigt, redan vid 16.30, för att hinna fixa allt. ”
”Jag tror att jag bara har missat ett tiotal matcher under de här 17 åren. Jag har till och med gått när jag haft 39 graders feber. Man vill inte gärna missa en match. Suget efter nästa säsong börjar redan i juni, juli när man går och tänker på lagbygget och längtar efter att träningsmatcherna ska dra igång.”
Snart 20 år i föreningens tjänst innebär många goda minnen.
”Varje år innebär nya fantastiska minnen och det är så häftigt att få vara en del av BIK och se att det man gör betyder något för andra. Särskilt minns jag en gång när Näslund, som brukade vara kolsvart i ögonen och helt fokuserad innan match, tappade sin ena handske under introt och jag fiskade upp den och gav den till honom. Smajlet han gav mig då, det var en häftig känsla.”
Vad är då bäst med att åka på bortaresa?
”Gemenskapen. Det finns inget bättre än att få uppleva livehockey, och definitivt inget bättre än att få göra det i det här sällskapet!”
I videon kan du följa med på resan, timme för timme. Läs mer om kommande resor och hur du bokar på BIK Supports hemsida.
Vi spolar fram bandet några händelserika, härliga timmar. Matchen på Hovet är över och bussen är nu på väg hemåt mot Karlskoga igen. Ett desperat AIK, på jumboplats i tabellen, kämpade med näbbar och klor och gjorde inte på något sätt resan enkel för tabelltvåan BIK som dock till sist vann matchen med 1-0 efter ett powerplaymål av Jesper Kokkonen och säsongens första nolla av Henrik Lundberg.
Läktarmatchen var inte lika jämn – rapporterna från nära och kära som sett matchen hemma i tv-sofforna är eniga på den punkten.
Supporterresa fyra av totalt sju under grundserien är nu på väg mot sitt slut.
”Det beror lite på hur matcherna ligger hur många bussresor det blir per säsong”, berättar Liselotte Madsen som, tillsammans med sin pojkvän, BIK Supports ordförande Pähr Lindgren, är organisatören bakom resorna. ”Det är förstås enklare att få med sig folk till helgmatcherna, när det är smidigare med ledighet och sådana saker.”
När jag talar med henne närmar sig klockan midnatt och glada BIK:are firar fortfarande segern runt omkring oss genom allsång till allt från supporterlåtar till dansbandspärlor. Lise-lotte är trött men glad, det har varit en intensiv men på det stora hela väldigt lyckad resa.
Det är tydligt att resorna kräver mycket planering och en stor arbetsinsats från arrangörerna.
Inför resan tas bokningar emot, restaurangen ska fixas och allt som ska säljas på bussen ska köpas in, förberedas och lastas. Under uppresan går det sedan i ett – upphämtningar och stopp längs vägen ska koordineras, lotter ska säljas och dragningar ska hållas, nya medlemskap ska lösas och så förstås all administration av biljetter och de populära resekiten. Väl på plats ska det flyta på med restaurangen, hela gänget ska lotsas in på bortastå och när matchen väl är igång är Liselotte dessutom matchvärd. Sedan ska alla med på bussarna hem och släppas av på olika ställen och bussen ska lämnas hel och ren.
”Det är klart att det ligger en väldig massa planering bakom resorna”, erkänner hon. ”Mycket mer än många tror – inte minst en sån här dag när vi ska få iväg så många bussar. Vi har till exempel stått och brett och packat 130 resekit med frallor. Som tur var fick vi hjälp av Niklas och Cissi med detta, för det varit mycket att tänka på den här gången. Men det är så fantastiskt kul att göra det här och speciellt när man ser att människor blir nöjda och glada. Extra kul är det förstås när man får åka hemåt med en vinst i bagaget, som idag, då är man riktigt nöjd. Grymt bra jobbat av supportrarna också.”
{!A}
Till fredagens storresa fanns det två busslösningar att välja på – pubbussarna som lämnar Karlskoga lite tidigare för att stanna vid en pub för käk och ”matchvärmning” för klacken innan match och så familjebussen som går direkt till arenan.
”Jag har varit med och jobbat i BIK Support i snart fem år och det är verkligen skitkul. Bäst av allt är gemenskapen. Vi blir som en enda stor familj när vi är ute och åker, med olika generationer som har kul tillsammans. Vi märker det ju även på spelarna, att när klacken är större och skapar tryck går det bättre för dem.”
Efter matchen sjöng spelarna, som ni kan se på filmen, traditionsenligt tillsammans med klacken, både ’Stolta BIKare’ och ’Vi har bara varandra’. Ett häftigt, sammansvetsande ögonblick för både fans och lirare.
Vad är jobbigast med de här resorna?
”Det är hemresorna där det inte blivit seger, då känns det lite trögare", säger Liselotte. Men vi har en väldigt bra sammanhållning oavsett. Vi har roligt tillsammans.”
Favoritramsan är ’Blåvita BIK’, en av många av klackens egengjorda ramsor. Man vill inte gärna använda samma melodier eller upplägg som andra klubbars supportrar.
Vad gör du i morgon, Liselotte?
”I morgon? Då är jag nog helt slut, haha”, skrattar hon samtidigt som hon langar fram chips till några av resenärerna. ”Då ska jag bara slappna av!”
{!D}
Klockan 01.17 anländer så den sista pubbussen till Karlskoga. Den gör det till allsång till Black Jacks klassiska ”Inget stoppar oss nu”.
Episkt!
