Möt materialarna: "Skridskor som inte sitter perfekt utgör en skaderisk"
Materialaren Jan Spector har en hel kundvagn med nya hjälmar bredvid sig och trär med vana fingrar i hakremmarna i de smala springorna på hjälmsidorna. Fredrik Sundin, materialansvarig, kollar igenom och sorterar nya leveranser – varje lirare ska ha en ny uppsättning av det allra mesta och nu gäller det att grejerna som provats ut innan laget gick på semester har kommit och dessutom passar.
Det är lätt att tro att hockey enbart avgörs ute på isen men faktum är att bakom varje framgångsrik lirare står (minst) en väl förberedd, påpasslig och händig materialare. Det är nämligen materialarna som ser till att varje spelare har utrustningen som krävs och ordnar så att varje skridskopar har den optimala, individanpassade slipning som ägaren önskar.
När spelarna kommer till hallen måste allt sådant vara klart. Det innebär att materialarnas förberedelser börjar långt innan den första spelaren kliver in genom spelaringången och dessutom ofta fortsätter en bra stund efter att den sista liraren har lämnat byggnaden.
”Jag har jobbat på under sommaren så att allt ska vara klart när de kommer ”, konstaterar Fredrik Sundin samtidigt som han ställer undan ännu en kartong. ”Leveranserna kommer lite då och då, tio byxor här och tio byxor där, och så vidare. Men nu vi har fått 99 procent av grejerna som vi behöver. Ordrarna läggs in efter utprovningarna, som brukar ligga någonstans i april, så allt ska vara här i god tid.”
A-lagsspelarna får ny utrustning varje år, den gamla återvinns i högsta möjliga mån.
”Ja, vi skickar ned fjolårets hjälmar och byxor till A-juniorerna. A-lagsspelarna får allt nytt – två par handskar, två par skridskor, byxor, hjälm och de kroppsskydd som de vill ha.”
Hockeyspelare tenderar att vara ganska konservativa och byter ogärna ut sina kroppsskydd – hur funkar den biten här?
Jan och Sudden skrattar igenkännande:
”Så är det, speciellt när det gäller vissa skydd, som till exempel armbågsskydd, axelskydd och sådant”, bekräftar Jan.
”Ja, de brukar hålla på dem länge, tills de åker på en smäll på axeln till exempel och då är det inte lika roligt…”, konstaterar Sudden luttrat. ”Då ångrar de att de inte bytte tidigare.”
De båda materialarna står helt frågande inför motståndet mot nya grejer.
”De kör ju in nya skydd på någon vecka”, säger Sudden. ”Dessutom blir allt så mycket lättare nu för tiden. Jag förstår de gamla stofilerna som spelade på 80–90-talet som hade grejerna i typ tio år men dagens skydd är så mycket smidigare att byta ut. Ett axelskydd, till exempel, väger kanske 100 gram och skyddar ändå så mycket bättre än de gamla. Utvecklingen går ju framåt hela tiden.”
Hur kan spelare inte vilja ha de nyaste skydden i så fall?
”Ja, du, det får du gärna fråga dem om!” Sundin skrattar. ”Men vissa har jag fått pracka på både ny hjälm och nya kroppsskydd eftersom de gamla skydden håller på att ramla isär.”
Ett gäng spelare går förbi i den smala korridoren och Gustaf Thorell, som hört vad vi pratar om, ger svar på tal.
”Där har du en som hade armbågsskydd som var hopsydda på minst tre ställen", ler Sundin. "De såg mer ut som handledsskydd! Men nu har vi äntligen fått beställa ett nytt till honom.”
{!A}
Apropå det här med att sy och specialanpassa skydd – brukar spelarna själva knepa och knåpa med sånt?
”Nej, de kommer oftast till oss för att få hjälp med sådant”, säger Sudden. ”Det är Jannes specialitet. Det ska till exempel sys hängslen i byxorna och sånt. Själv har jag tummen mitt i handen, haha, så det här med att sy är inte min grej. Jag löser allt annat, som skridskoslipning, beställningar och de bitarna.”
”Det brukar främst vara målvakterna som vill modifiera sina grejer”, konstaterar Spector.
Och mycket riktigt sitter Henrik Lundberg inne i omklädningsrummet med sina målvaktsbyxor i knät. Medan ’Josh’ och Karl går en svettig match i pingis framför honom sprätter han i byxorna för att få nya fästpunkter insydda.
”Jag gillar inte att ha vanliga hängslen som sitter över axlarna”, förklarar han. ”Jag såg hur en annan spelare hade löst det med fästen i skydden på ryggen istället och det passar mig bättre. Jag håller på att förbereda för det nu så fixar Jan resten.”
Jag passar på att fråga spelarna Mikael ’Daggen’ Eriksson och Fredrik ’Högga’ Höggren var på skalan ’provar gärna’ till ’emot allt nytt’ de befinner sig.
”Väldigt emot!”, erkänner kapten Eriksson. ”Jag har haft mina axelskydd sedan jag var typ 17 och jag skulle aldrig byta ut dem. Skridskor och handskar är däremot inga problem, sånt behöver man ju byta men axelskydden stannar. Det är en jäkla skillnad på de nya och jag vet att det bara tar någon veckan innan man är inne i det men jag är bekväm med mina gamla.”
Högga är inte lika konservativ:
”Nä, jag försöker att byta ut skydden med jämna mellanrum. Det är inte jätteroligt men ett nödvändigt ont…”
”Så här är det, Högga gillar att testa allt nytt men efter ett tag vill han inte ha det utan går tillbaka till det gamla, haha, hävdar dock Daggen.
Höggren väljer att inte kommentera utan konstaterar istället:
”Just benskydd och axelskydd är inte roliga att byta. Varför? För att nya känns stela och gängliga”
Han får medhåll av forwardskollegan: ”Jag syr hellre fast de gamla grejerna!”, säger Daggen.
Materialarna måste förstås också ständigt ha koll på alla regler om allt från tillåtna mått till vilken utrustning som är obligatorisk. En ny regel för i år, som uppmärksammats i media, är att avsaknad av halsskydd inte längre ger utvisning. Det innebär dock inte, som det ibland har misstolkats, att halsskydd numera är valbart.
”Du måste fortfarande ha halsskydd”, förklarar Daggen, som i egenskap av aktiv domare är väl införstådd med sportens regelverk. ”Förut har man först varnats och sedan har laget tilldömts ett lagstraff. Numera får man en varning och ser de dig en gång till hjälm utan drabbas klubben av böter.”
”Regler ändras från år till år och det gäller att ha koll på det där. Men för mig är det ofattbart att någon väljer bort skydd som till exempel halsskydd eller öronskydd. Det är lika dumt som att sätta sig i bilen utan bälte.”, anser Fredrik Sundin.
Fredrik Höggren håller med:
”Ja, jag tycker bara att det är märkligt att inte använda det!”
”Det handlar nog om att det är obehagligt att ha något som sitter runt halsen”, tycker Daggen. ”Jag gillar det inte. Men om vi inte använder halsskyddet i någon situation, till exempel på träning, och blir skurna i halsen är det klubben som är ansvarig och åker dit på det.”
Vi beger oss tillbaka till materialarnas skrubb där Janne börjar bli färdig med monteringarna av hjälmspännena. De nya, kraftiga hjälmarna är inte bara glänsande och snygga. För att få bukt med hjärnskakningsproblematiken inom sporten satsar leverantören målmedvetet på att utveckla hjälmar som ska ge ett bättre skydd mot karriärdödaren.
”Våra nya hjälmar är av den senaste modellen, som har utvecklats för detta. Bland annat är hjälmen ställbar både framåt/bakåt och i sidled just för att sitta så bra som möjligt”, demonstrerar Sudden. Så här års körs också minst ett nytt par skridskor in – med risk för ömma fötter och skavsår.
”Visst blir det en del sånt men även skridskorna har blivit allt bättre och vi ser mindre sådant idag”, konstaterar Sudden. ”Idag har de flesta killarna ’PM-skridskor’ i och med att de har någon knöl eller sånt så att det inte ska bli sådana problem”, förklarar Sundin.
PM står för ’Personal made’ och betyder att skridskorna specialgörs exakt efter varje spelares unika fötter.
”De scannar av varje spelares fot och ser var knölarna sitter och gör skridskorna efter det. Det kostar någon tusenlapp extra per skridskopar men med tanke på det jobb vi sparar och de problem som det medför för spelarna om skridskorna inte sitter bra lägger jag gärna 50.000 extra på detta. Skridskor som inte sitter perfekt innebär dessutom en skaderisk med konvalescenstid som kan bli dyrköpt."
Brukar spelarna klara sig med sin ranson?
”Jag ser att risken för att behöva fler par handskar och skridskor minskar om man kör på två redan från start istället för att slita hårt på ett par i taget. Om grejerna får ’vila’ varannan gång och torka ordentligt håller de längre och känns fräschare. Jag brukar säga till spelarna att det är smart att använda båda paren med skridskor och handskar direkt nu under säsongsinledningen och sedan välja ett favoritpar som man kör under match och använda det andra paret till träning. Då har man alltid fräscha grejer till match.”
Janne, du som syr och fixar mycket med materialet – märker du några stora skillnader i kvalitet och utförande mellan när du började?
”Ja, det gör jag absolut. Jag har varit med i 12 år och materialet blir allt mer lättarbetat, väger mindre och blir bättre.”
Ser ni någon framtida materialareämne i truppen som gärna springer här och nyper i grejerna?
”Det vi haft men just nu är det ganska lugnt. Här vågar man inte nämna några namn men visst finns det de som är mer intresserade av vinklar och färger och sådana grejer på klubborna medan andra skiter i sånt och är nöjda om skridskorna hänger på deras plats när de kommer. Men överlag känns det som om allt fler släpper på det där, de är nöjda med och kör det de får. Sedan handlar det ju om ekonomi också, vi kan inte kasta grejer över dem hur som helst. Det gäller att hålla på det som gäller – om spelarna inte skulle lyssna på min rekommendation och därmed skulle behöva ett tredje par skulle vi gå en halv miljon back. ”
Jag misstänker att det är en anledning till att det är höga böter om man slår av sin klubba i affekt!
”Ja, klubborna är min dyraste utpost.” Sudden slår ut med handen mot en vägghylla med staplar av hockeyklubbor: ”Det ligger inte så många klubbor härinne just nu men det är ändå 150.000 kronor som vi ser framför oss.”
Med laget på plats och så gott som all utrustning levererad börjar materialarnas egen försäsong gå mot sitt slut. Nu är det dags för nästa fas.
”Allt är klart och i ordning”, konstaterar Sudden. ”Just nu gäller det bara att se till att alla spelare kommer ut på isen. Förhoppningsvis har jag fått till slipningen rätt också så att de inte åker runt som Bambi på hal is därute, haha.”
”Vi brukar kalla den här perioden för att ’komma in i grejerna’”, berättar Janne. ”Det brukar ta några dagar för spelarna och här ser jag verkligen en förbättring jämfört med ungefär tio år tillbaka. Det går mycket fortare idag. Grejerna är så bra och sitter bättre så det är få klagomål från spelarna numera. Förr fick vi hålla på mycket med att klämma ut skridskor och sådant.”
”PM fanns visserligen redan på den tiden men då var det inte så vanligt. Innan vi hade den fick vi försöka lösa sådana problem själv. Jag minns till exempel hur en av spelarna hade väldigt stora knölar och det gick bara inte att få i fötterna i skridskorna. Som nödlösning fick vi helt enkelt klippa hål i skridskorna.”
”Ja, och det funkar ju tills man får ett skott där…”, inskjuter Sudden och grimaserar vid blotta tanken.
Hockeyspelare har ofta knöliga fötter – tryckskador och gamla skavsår på fötter som i åratal varit instängda i hårt åtsittande skridskor blir till förhårdnader och ärrvävnad. Det ställer extra hårda krav på skridskorna.
”Foten måste sitta exakt rätt, som klistrad, i skridskon hela tiden”, slår Janne fast. ”Vickar foten det allra minsta i skridskon blir det skavsår, och så blir det fuktigt och så är problemen igång.”
Som sagt, det råder ingen tvekan om att rätt grejer och materialarna med både koll och handlag spelar en viktig roll för resultatet på isen.
