BIK-profilen: Gustaf Franzén

Gustaf Franzén, som i dagarna har fyllt 22 år, är ny i BIK Karlskoga för säsongen. Sin ungdom till trots har han hunnit med en hel del i karriären, bland annat U17-guld med landslaget, två SM-guld på juniorsidan med HV71, några år i den kanadensiska OHL-ligan samt två säsonger i Örebro.

Vi satte oss ned för att tala med ’Frasse’ om valet att skriva på för BIK och karriären så här långt men också för att lära känna honom lite bättre.

Välkommen till BIK, Gustaf Franzen. Hur känns det att vara här?

"Det känns helt otroligt, skitkul. Jag blev väldigt positivt överraskad av hur proffsigt allt är här och hur snabbt man kommer in gruppen. Det har bara varit positivt från dag ett."

Hur kom det sig att du bestämde dig för BIK?

"Först och främst har ju BIK ett väldigt gott rykte om att få fram unga spelare. Kollar man i SHL är det ju så sjukt många som har haft några säsonger i BIK och som fick sitt genombrott där. Sedan pratade jag lite med Arvid (Aronsson) och Rodrigo (Abols) och de hade bara bra saker att säga om BIK. Det kändes som ett ganska självklart val."

Frasse, som han brukar kallas, har Valdemarsvik som moderklubb. Ungdomsåren tillbringade han i Vita Hästen innan han valde HV71 inför hockeygymnasiet.

"Det stod mellan Linköping och HV. Kanske fanns det kvar lite agg från alla år som man mött Linköping med Valdemarsvik och fått storstryk, haha, men jag och en kompis var nere i Jönköping och kollade på sommaren innan och kände att deras hockeygymnasium är väldigt bra. Man var ju ganska ung då, bara 15, och en sak som avgjorde var nog att man ville flytta hemifrån och prova på något nytt. Jag hade spelat lite med Linköping redan och HV kändes spännade och fräscht."

Med facit i hand var det ett bra val. Redan under det andra året i HV71, som 17-åring, säsongen 13/14 fick han göra sin SHL-debut.

Minns du SHL-debuten?

"Jajamensan. Vi spelade mot Linköping och fick stryk med 5-1 eller något sådant. Men det var ändå grymt häftigt. Jag var ju så ung så jag gjorde nog inte så mycket skillnad där ute på isen, jag åkte mest runt och tänkte ’wow’, haha!"

Desto större avtryck blev det i juniorverksamheten.

”Ja, vi tog SM-guld två år i rad (12/13 och 13/14). J20-slutspelet handlar ju lite om att ha ’tur’ också, om ens A-lag åker ur SHL-slutspelet kan man få ned många spelare. I och med att A-laget hade en liten dipp då fick vi under båda åren ned väldigt bra spelare som till exempel William Karlsson, (Filip) Sandberg och Lawrence Pilut. Sedan var vi ett bra lag även innan de kom ned. Jag håller de där båda åren jättehögt, det var väldigt kul.”

Du har spelat dryga 50-talet juniorlandskamper från U16 och hela vägen upp till J20. Två gånger har du till exempel deltagit i Hlinka Gretzky Cup (årlig turnering för världens bästa spelare under 18 år). Berätta om den erfarenheten!

”Det finns inget större än att få dra på sig landslagströjan. Jag kommer ihåg första gången jag spelade i landslaget, jag tror att det var i en U16-turnering på Åland, och det är en upplevelse i sig bara att få vara med. Sedan lär man sig mycket också av att möta spelare från andra länder och andra typer av spel än man är van vid. Hockeyn ser ju lite olika ut i olika länder.”

Vilken spelare som du mött har gjort störst intryck på dig?

”Connor McDavid (Edmonton Oilers, som gick som etta i NHL-draften 2015, min anm). Honom har jag mött en del, kanske alltför många gånger, haha, i Kanada när jag var över där och spelade. Det är lite coolt ändå, att man kan säga att man spelat mot honom.”

Ett landslagsguld har det också blivit, med U17-landslaget säsongen 12/13. Turneringen gick av stapeln i Kanada, något som ytterligare bidrog till upplevelsen.

”Det är en prestigefylld turnering och så vitt jag vet var vi det första svenska laget som vann den turneringen. Även om Kanada det året hade delat upp sina spelare i två lag var det extra kul att få knäppa dem på näsan i just Kanada. Det var jättehäftigt och man fick en första känsla av hur stor hockeyn är där borta. Det var fullsatt på läktarna och den turneringen är absolut ett av mina allra bästa hockeyminnen.”

Var det den upplevelsen som fick dig att ta steget över Atlanten för att fortsätta din karriär i kanadensiska Kitchener Rangers i juniorligan OHL?

”Ja, det tror jag. Jag trivdes jättebra i HV och har inget ont att säga om klubben men jag fick en smak av hur det är att spela därborta, på liten rink där det går snabbare. Hockeyn blir roligare och det händer mer på en liten rink, tycker jag. Det är mer spel i ytterzonerna och mittzonen existerar knappt, det är bara nord-syd som gäller. Sedan är hockey en religion där borta, det är väldigt roligt.”

Till skillnad från många i ligan spelade Gustaf hockey på heltid. Men de spelare som är överåriga för high school förväntas ändå läsa någon kurs per säsong.

”Jag läste några kurser. Bland annat en ekonomikurs som jag är väldigt stolt över att jag fick godkänt i. Allt är ju på engelska och studierna där är en helt annan grej, måste jag säga. Här hemma kunde man zona ut ibland eftersom det var lätt att komma ikapp. Zonar man ut där borta, då har man ingen koll alls om vad de snackar om, haha! Så det håller jag högt, att jag fixade det. Men jag var ju främst där för att satsa på hockeyn, det var mitt fokus. Om man inte gick i skolan hade man fler hockeyträningar.”

Vad tar du främst med dig från tiden i Kanada?

”Hur man hanterar press, skulle jag nog säga. Vi hade 7500 på läktarna varje match, matcherna tv-sändes och det skrevs hela tiden om oss i vanlig media och i sociala medier. Om man då kommer från svensk juniorhockey blir det ett ganska stort steg. Man var van vid J20-hockey med främst föräldrar och kompisar på läktarna och så kommer man till en liga som är så upphajpad. De brukar kalla OHL för lilla NHL och det stämmer nog ganska bra. Det var som att leva proffslivet, allt runtomkring var så väldigt proffsigt. Det är en bra grund att ta med sig in i seniorhockeyn. ”

Efter två säsonger i Kanada vände du hem och skrev på för Örebro i SHL. Hur gick tankarna?

”Jag blev jätteglad när jag fick chansen att komma hem och spela i SHL. Första året i Kanada hade gått lite knackigt och även om andra året gick väldigt bra hade jag nog inte riktigt trott att jag skulle få ett SHL-kontrakt. Det hade varit en dröm sedan jag var liten att få spela i SHL så den chansen tog jag direkt.”

Med dina erfarenheter från SHL i ryggen, vad tror du främst krävs av ett allsvenskt lag för att ta steget upp till SHL?

”Först och främst gäller det att försöka få till en så jämn säsong som möjligt. Det är svårt att ligga på topp hela tiden, det lyckas inget lag med, men det gäller att dipparna inte får bli för stora när de kommer. Nästa steg är att formtoppa till slutet av säsongen. Om man lyckas gå hela vägen och får spela om en plats i SHL det en win-win för det allsvenska laget som kan spela mycket på den positiva känsla och den energi man har fått i laget genom att gå så långt. SHL-laget har det nog betydligt tuffare. De spelar med kniven på strupen och har all press på sig att vinna. Det måste man utnyttja.”

Vi avslutar med några snabba frågor om dig: Beskriv dig själv som spelare:

"Spelskicklig och hårt jobbande."

Något du vill bli bättre på, kanske som ett personliga mål för säsongen?

"Jag vill ta ett steg inom nästan allt. Det låter kanske lite tråkigt men så är det. Jag vill bli snabbare och starkare på pucken. Jag är inte den största spelaren och det är kanske den biten som inte riktigt funkade i SHL i fjol."

Den som inte känner dig bör veta att…

”…Jag vet inte om det är något man BÖR veta men jag gillar att spela tv-spel. FIFA och Call of Duty är favoritspelen.”

Om du inte hade spelat hockey…

”Då hade jag pluggat… Något inom försäljning, för jag gillar att snacka, haha.”

När jag vill koppla av från hockeyn och tänka på något helt annat…

”Då spelar jag tv-spel.”

Höjdpunkt i hockeykarriären så här långt?

”De två J20-SM-gulden.”

I hockeydataspelet NHL18 och framåt finns allsvenskan med som liga. Vilken spelare skulle du spela som och varför?

”Då spelar jag nog som mig själv, tror jag. Jag hade nog inte kunnat hålla mig från att spela mig själv i ett tv-spel, haha.”

Har du kollat ditt profilkort?

”Nej, jag har ingen aning om hur den ser ut. Jag har ju haft ett kort i NHL-spelet i några år nu i och med att OHL finns med också. Jag var inne och kollade min profil en gång när jag spelade i Kitchener, första gången jag var med. Då ville man förstås veta men precis allt var fel: jag var leftare, hade helskägg och var svarthårig. Det var inte ens jag! Det var nog det som skrämde bort mig, haha. ”

Paradisstrand eller storstad?

”Paradisstrand”

Mål eller assist? ”Mål.”

Om du ska impa på någon – flossa eller flexa? ”Haha, inget av dem om jag ska impa. Men det får väl bli flossa i så fall, flexa kan jag inte.”

Restaurang eller hemlagat?

”Hemlagat. Jag föredrar hemlagat, pulled pork-tacos är grymt. Jag köper köttet färdigt men fixar lite picklad rödlök och annat gott till.”

Skarpt läge: Lägger du helst den avgörande straffen eller täcker ett avgörande skott?

”Jag lägger den avgörande straffen, tror jag!”