Snart 19-årige, lovande centerforwarden Oskar Bäck kom ny till klubben inför årets säsong. Han är fortfarande på pappret juniorspelare, med Hammarö HC som moderklubb och fyra säsonger i Färjestad BK:s juniorverksamhet bakom sig.

Men vi ska väl börja från början, Oskar. Hur kom det sig att det blev hockey för din del?

”Oj, det var nog farsan som tog med mig till hallen. Han spelade själv hockey i Skåre och jag började som liten i ’Hockeykul’.”

Kände du direkt att hockey var sporten för dig?

”Nej, inte direkt. Från början höll jag på med många sporter, men så fick man välja bort fler och fler. Jag spelade fotboll, hockey, bandy, pingis och simmade men till slut var det bara hockey och fotboll kvar och då valde jag hockey.”

Hm… Jag har inte mött många lirare som kombinerat hockey och simning. Det finns en fördom om att hockeyspelare inte gillar vatten i flytande form, men med tanke på din simning kanske vi kan avliva den här och nu?

”Haha, det är nog en fördom. Fast jag höll inte på så länge, det blev några småtävlingar när jag fortfarande var ganska liten. Favoritsimsätt? Nja, jag behärskade väl inte fjäril så bra utan låg mest och sprattlade.”

Med facit i hand, tror du att det var bra för din hockeyutveckling att du höll på med olika sporter under uppväxten?

”Ja, det tror jag absolut. Jag fick prova olika och kunde välja den sport jag tyckte var roligast.”

När ’Daggen’ (kapten Mikael Eriksson) delade ut olika utmärkelser till laget inför säsongen utnämnde han dig till lagets största talang. ’Jag är oerhört imponerad av det jag sett av honom hittills. Han är sjukt bra och jag trodde nog inte att han skulle vara så bra som han är redan nu. Han kommer att bli en klasspelare i NHL’, sa han då. Och han är inte ensam med att beskriva dig som just en stor talang och en spelare med potential att bli en av de stora. Men när kände du själv, för första gången, att du har talang?

”När jag var liten och började spela i Hammarö var inte ålderskullarna så breda så jag spelade ofta med äldre spelare. I början spelade jag bara för att det var kul men så, när jag blev uttagen till TV-pucken och landslaget började jag väl känna att det här är min grej, lite grann.”¨

Ja, och du har varit framgångsrik både när det gäller TV-pucken och landslagen. Om vi börjar med TV-pucken blev det ju guld för Värmland 14/15 när du var med.

”Det är nog en av de roligaste turneringar som jag har spelat, tror jag. Vi tog ju dessutom guldet på hemmaplan också. Det var första gången man fick spela i TV och bara det var ju skoj men väldigt ovant. Det var kameror och intervjuer och sånt och det hade man aldrig varit med förut och det tyckte man var sjukt coolt.”

Du har dessutom spelat landslagshockey från U16 och framåt hela vägen till JVM med juniorkronorna i julas. Kommer du ihåg första gången du blev uttagen till landslaget?

”Första gången var väl Elitcampen för U16 och jag minns inte riktigt hur jag fick besked om det, men först var vi på camperna och sedan tror jag att vi fick besked via mail eller ett brev."

"Men första gången jag fick dra på mig landslagströjan var galet mäktig! Det var Finnkamperna i Norrtälje och det var riktigt nervöst. Vanligtvis är jag ganska lättsam och inte särskilt nervös inför match men inför första landskampen var man tyst i omklädningsrummet, allt var bara [andas häftigt] och så spelade de nationalsången innan matchstart. Då kändes det verkligen att det var på riktigt!”

Men det gick ju bra för du har väl spelat i stort sett varje ungdoms- och juniorlandslag sedan dess! Har nervositeten avtagit något med åren?

”Jag har inte missat många landslagsturneringar och det är klart att det fortfarande är stort att få spela fyrnationsturneringarna men det är inte lika nervöst längre. Men de första matcherna i U18-VM och JVM var nog lite samma känsla igen. Då ainns det en extra spänning.”

Du har spelat med landslaget i Kanada, till exempel nu i det senaste JVM, och landet är känt för en stor, hängiven och tuff publik. Häftigt men också tufft för motståndarna med stundtals snudd på fanatiska hemmafans. Hur var den upplevelsen?

”Det är mäktigt att spela där – till och med när Kazakstan mötte Slovakien var det nästintill utsålt. Hockeyintresset är helt galet och det är riktigt kul. Den här gången mötte vi ju inte Kanada men det är inte lätt att möta dem. Trycket blir enormt. När vi mötte ett av Kanadas tre lag under U17-VM i Kanada i semifinalen då kunde man verkligen känna av det.”

Vilken spelare är den bästa du mött i landslagssammanhang?

”Det är nog Jack Hughes i USA, jag mötte honom senast nu under JVM och han fortsätter ta för sig. Han har draftår i år och han är en ruggigt skicklig spelare. Det ska bli spännande att följa hur det går för honom framöver.”

Ditt tips, när i sommarens draft tror du att han väljs?

”Jag tror att han går först.”

Med all den internationella erfarenhet som du har med dig undrar jag vilken syn på svenska spelare som du har mött? Förr pratades det ibland lite föraktfullt om ”Chicken Swedes”. Vad tycker du kännetecknar din generation svenska lirare, generellt, i jämförelse med spelare från andra länder? Finns det några skillnader?

”Vi är nog inte mer försiktiga än spelare från andra länder. Däremot lever det nog kvar lite att vi tänker mer på laget än vårt personliga resultat än kanske till exempel nordamerikaner.”

Du har haft en hel del framgång i landslagssammanhang: Brons i prestigefyllda Hlinka Memorial och i U18-VM och så, förstås, guldet i U17-VM 16/17.

”Guldet med U17 är nog mitt bästa hockeyminne. Vi kom ihop väldigt bra som grupp och hade så roligt tillsammans även utanför isen. Att få vinna den turneringen, något som jag tror bara 96:orna gjort förut, var väldigt kul.”

På ett personligt plan sticker U18-VM 16/17 ut eftersom du utsågs till `Top 3 Player on team´.

”Just då var det bara surt faktiskt, haha. Jag fick priset strax efter att vi hade förlorat semin mot USA, tror jag att det var, och matchen hade gått till overtime. Därför uppskattade jag det väl inte så mycket, man ska stå där och ta bild med priset och försöka se lite glad ut. Men i efterhand var det förstås häftigt att ha fått det, de andra var ju ett år äldre. Men jag hade hellre vunnit matchen och spelat för guld med laget.”

Har du sparat alla priser du fått genom åren?

”Ja, medaljer och småpokaler finns därhemma. Inte uppställda men i ett skåp. Det kan vara kul att ha dem som minne när man blir äldre och vill minnas det man har varit med om.”

När man har så mycket talang som du har, och det dessutom pratas om det hela tiden; hur mycket press upplever du att det sätter på dig ute på isen. Hur mycket tänker du på det själv?

”Nej, det är inget som jag tänker på själv. Det kanske skulle vara stressigare om det var motigt hela tiden, då kanske man skulle få griller i huvudet. Men just nu känner jag ingen stor press.”

Du draftades i somras av Dallas Stars, i tredje rundan och som spelare 75 totalt. Berätta om den processen!

”Det började med att jag fick en del samtal under säsongen. När första sms:et från den första klubben kom var det lite nervöst - ´Oj, vad ska jag svara och så är det på engelska, liksom…´. Det var lika nervöst första gången jag skulle prata med en klubb men när det blev fler och fler intervjuer blev man lite mer van och många ställer dessutom ungefär samma frågor. Så åkte jag över på combine-grejen i Buffalo (camp där spelare som är tillgängliga för draften bjuds in för att göra fystester och träffa klubbarna, min anm) och under de första dagarna var det nästan bara intervjuer hela tiden. Alla intervjuer hölls på engelska och var lite tufft, haha, men jag träffade i princip samtliga lag och man fick säga samma sak om och om igen.”

Vilka frågor ställer lagen?

”Alla börjar ungefär samma, med frågor om uppväxten, familjen och ens liv och sånt. Efter ett tag blir det lite mer utmanande frågor, till exempel vilka spelare man skulle vilja spela med, vilka styrkor och svagheter man har och så får man ranka grejer som till exempel familj/hockey/vänner och liknande.”

”Vi svenskar fick faktiskt inte riktigt lika tuffa frågor som en del amerikaner och kanadensare som jag pratat med fick. De blev verkligen grillade för att testa hur de skulle klara det. Kanske är klubbarna lite försiktigare med oss för att vi inte behärskar språket lika bra?”

När ni jämförde era frågor, verkar det som om du fick några särskilda frågor för att du är just svensk?

”De frågade väl en del om hur gärna man vill vinna och sånt men jag tror att de förstår att vi svenskar är lite mer ödmjuka. Nordamerikanerna fick mer frågor om det här med att köra solo kontra lagets bästa.”

Du valde att inte var på plats under draften.

”Nej, är det så gott som klart att man skulle gå i första rundan ska man förstås vara där men jag kände inte att det var något jag behövde göra. Jag tyckte att det var bättre att få vara hemma och få några lediga dagar under midsommar.”

”Jag låg hemma och följde draften på telefonen. Så ringde de direkt efteråt och bad mig att komma till den camp som de håller för nya spelare direkt efter draften. Det här var väl på fredagen eller lördagen och så drog campen igång på måndagen. Det var bara att packa, hämta hockeygrejerna och åka direkt. Allt gick i ett och det hann inte sjunka in ordentligt. Ena dagen satt man hemma och hade sommarledigt och helt plötsligt satt man där i Dallas och det var dags att gå på is. Men det var en häftig upplevelse att få vara där, allt är extremt proffsigt där borta och det blev en riktigt bra vecka.”

Du har inte skrivit på något NHL-kontrakt ännu men Dallas har rättigheterna till dig. Hur funkar det nu – håller ni kontakten på något sätt?

”Vi har en grupp och de skickar frågor och sådant ibland. Sedan ringer de och sms:ar för att kolla läget med mig lite då och då. Men just nu diskuterar vi ingen framtid eller så, det får komma senare.”

Det sportsliga förändras ju hela tiden i NHL beroende på generationsväxlingar och trader men Dallas känns som en trevlig stad att bo i, inte minst när det gäller klimatet?

”Ja, när jag var där mitt under sommaren var det så galet varmt att isen snabbt blev förstörd, haha, men staden verkar väldigt härlig och det skulle vara kul att få prova på att bo i den amerikanska södern.”

Drömde du om NHL när du var liten?

”Haha, det är klart att man låtsades att man tillhörde olika NHL-lag när man sprang omkring på gatan hemma och spelade. Om jag får chansen att spela i NHL tror jag att det kommer att vara samma mäktiga känsla som när jag drog på mig landslagsdräkten första gången!”

Du är fortfarande junior men valde inför den här säsongen att satsa på seniorhockey med BIK. Hur gick tankegångarna när du gjorde det valet?

”Jag funderade mycket fram och tillbaka. Jag hade gjort nästan tre säsonger i J20 och kände att det var dags att prova något nytt. Ett alternativ var att stanna i Färjestad och försöka ta en plats i A-laget, ett annat alternativ som jag övervägde ett tag var att åka över till Kanada och spela i OHL (junior-/collegeliga, min anm). Men jag insåg att jag ville spela seniorhockey och jag visste inte hur mycket istid det skulle bli i Färjestad. Jag vill och behöver spela mycket samtidigt som jag vill ta ett till kliv och BIK och Karlskoga ligger dessutom nära Karlstad. Jag hade börjat fundera på BIK redan innan det blev klart att Staffan (Lundh) skulle träna laget, men när det blev han kände jag att det också var ett plus. Han har ju haft mig under två år i Färjestad. Jag är jättenöjd med mitt beslut och hur det har blivit här. Jag får spela mycket, det är ett grymt gäng och vi har roligt ihop även utanför isen.”

Tycker du att övergången till seniorhockey och Hockeyallsvenskan blivit ungefär som du föreställt dig?

”Ja, jag hade nog inte så bra koll på allsvenskan och bestämde mig för att ta det som det kommer. Den största utmaningen med seniorhockey är att det är svårare att spela konstant bra. I juniorhockey är det mer upp och ned, här gäller det att försöka hålla formen hela säsongen mot tyngre och svårare motståndare. Det är klart att det är tuffare men man måste utmana sig själv för att kunna utvecklas.”

Hur skulle du vilja summera din egen säsong så här långt?

”Det gick väldigt bra i början av försäsongen. Sedan fick jag en skada på tummen och missade en del. Jag kom tillbaka precis i tid till seriepremiären mot AIK borta och tyckte att det gick bra i början. Sedan har det rullat på och gått bra för laget och även om man inte spelar jättebra känns det bra när laget vinner. Jag har inte känt att det går tungt någon gång.”

David Lilja och du är födda år 2000 och därmed yngst i truppen. David fyllde 19 nu i dagarna medan du får vänta nästan exakt en månad till på din födelsedag. Vilka förpliktelser följer med att vara lagets minsting?

”Ja, även om det inte skiljer många dagar blir jag tyvärr yngst och det innebär bland annat att jag sköter kaffeserveringen på bussen på bortaresorna. Gubbarna längst bak är väldigt på en om det där, haha.”

Har du koll på vem som ska ha mjölk och socker i kaffet?

”`Berra´ (Victor Berglind) ska ha mjölk, det har jag koll på, resten brukar dricka det svart, som tur är. Sedan får jag plocka fram damasker och tröjor sådant innan träning.”

Den här traditionen verkar finnas i alla hockeylag. En av baksidorna av att, som du gör, ofta spela med äldre spelare…

”Ja, att hamna sist i matkön är också jobbigt, när man är hungrig, haha. Men det är så det funkar inom hockeyn så det är bara att gilla läget.”

Finns det någon fördel med att vara yngst i laget?

”Ja, jag slipper vara lika stel som de andra är på morgonen, haha.”

Apropå det här med de yngre vs de äldre: `Daggen´påstår att du och de andra yngre lirarna har lite problem med punktligheten. Håller du med?

”Punktlig och punktlig, det är ett stort ord. Jag tycker att jag har bra ordning och är i tid på morgonen. Jag tror att `Daggen´ har fått det där lite om bakfoten!”

Vi får väl se om sista ordet är sagt när det gäller den biten. Vi lämnar den frågan och går vidare till de gemensamma frågorna: Beskriv dig själv som spelare!

”Jag är en tvåvägsspelare som gillar att passa framför att skjuta.”

Ja, du kan verkligen slå genialiska passningar – föds man med förmågan att hitta dem eller tränar man sig till den och i så fall hur?

”Jag har ingen aning, haha. Sedan jag varit liten har jag alltid föredragit att passa, det har jag nog bara fått med mig, tror jag.”

Din största styrka?

”Passningar och att skydda pucken.”

Något du vill bli bättre på?

”Att göra mål.”

Ditt personliga mål för säsongen?

”Att vi ska spela så länge som bara möjligt nu på våren.”

Om du inte hade spelat hockey…

”Svår fråga… Då hade jag hållit på med något där man måste röra sig mycket eller kanske något där man måste använda huvudet. Räkna, kanske. Jag ser mig själv som smart, haha. Jag hade ganska lätt för matte i skolan.”

När du vill koppla av från hockeyn och tänka på något helt annat än hockey…

”Då kollar jag gärna på någon tv-serie. Jag har ingen särskild favorit men `How I met your mother´ har jag sett en del av.”

Bästa minnet från hockeyn så här långt?

”U17-VM-guldet.”

I hockeydataspelet NHL18 och framåt finns allsvenskan med som liga. Vilken spelare skulle du spela som och varför?

”Jag äger inte något av spelen själv men jag har provat dem. Jag har inte spelat just allsvenskan men då skulle jag välja en av backarna i laget. Varför? Det är ju så mycket lättare att spela back och de behöver inte jobba lika hårt heller, haha!”

Oj, nu kommer du att hamna i trubbel…

”Japp. Ska jag välja en spelare kör jag som `Kingen´ (Henrik Larsson). Han är kung med pucken.”

Har du kollat din profil på spelet?

”Nej, det har jag inte gjort.”

Paradisstrand eller storstad?

”Jag väljer stranden.”

Mål eller assist?

”Assist.”

Om du ska impa på någon – flossa eller flexa?

Haha, då visar jag `biccarna´(kort för biceps, min anm)!”

Restaurang eller hemlagat?

”Restaurang.”

Skarpt läge: Lägger du helst den avgörande straffen eller täcker ett avgörande skott?

”Täcker skott så klart, haha!”