Över en lång säsong tror jag att det kan bli väldigt framgångsrikt. Alla lag drabbas av skador, avstängningar och formdippar bland enskilda spelare. Det är ofrånkomligt. Har man då bredden där andra kan kliva fram är mycket vunnet.

Elaka tungor pratade om att BIK har ”två reservmålvakter” denna säsong. Henrik Lundberg har varit fullkomligt briljant. Otroligt tät målvakt som inte flaxar runt utan visar ett härligt lugn och bidrar med rejäl stabilitet till hela försvarslinjen. Eriksson-Ek har inte spelat lika mycket men har också han visat vilken enorm talang han besitter. Man får inte glömma att Olle bara är 19 år och målvakter har sin prime i betydligt högre ålder.

Tittar man på övriga laget finns det också massa positivt att lyfta fram. Mina personliga favoriter så här långt är Dennis Fröland, Gustaf Franzén och Jesper Kokkonen om vi pratar om de nya spelarna. Bland de andra är det svårt att inte nämna Gustaf Thorell (må han komma tillbaka snart!), Oliver Eklind och Viktor Lang. Men det viktigaste poängterandet är ändå att ingen direkt har fallit ur ramen. Carl Berglund och Mikael ”Daggen” Ericson har haft vissa utmaningar i fem mot fem-spelet men har i stället varit lysande i boxplay. Lagbygget ser onekligen intressant ut – helt klart.

Jag skrev en krönika för några veckor sedan om hur jobbigt det ska vara att komma till Nobelhallen med en enögd, gapande publik bland annat. Där tycker jag faktiskt att man kan dela ut ett icke godkänt betyg. Trots publiksiffror som varit helt ok är det verkligen alldeles för tyst i hallen! Vet inte om det beror på att matcherna inte legat på så många fredagar och lördagar kanske..? Hoppas på bättring där!

Nu gasar vi vidare. Supertuff bortamatch mot Oskarshamn härnäst. Undrar vem som kliver fram denna gång?

Larsåke Wåhlén

Krönikör