BIK-profilen David Lilja

När vi sätter oss ned i början av februari för att göra profilsnacket med David har han just kommit hem från en femnationersturnering med U19-landslaget i Åbo, Finland. En turnering som Sverige vann, och där David noterades för ett mål och en assist på totalt fyra spelade matcher.

Välkommen hem, David! Berätta om turneringen!

”Tack så mycket! Det är förstås alltid kul att få åka iväg och representera Sverige. Det gick ganska bra, tyckte jag, en av de bästa turneringar som jag varit med på. Roligt att få göra mål och något ass också, jag är riktigt nöjd med resan.”

David har tidigare hunnit spela U17-VM (där det för övrigt blev guld) och tagit brons i den anrika Hlinka Memorial Cup (ibland kallad U-18 Junior World Cup) där världens bästa spelare under 18 deltar.

Hur funkar det här med landslagsuttagningar, hur får man besked om att man är uttagen?

”Jag brukar för det mesta få reda på det av någon vän som ligger steget före. Man får mail först och så post hem till brevlådan.”

Men vi ska väl backa bandet och ta det från start: Hur kom det sig att det blev hockey och BIK för dig?

”Jag är ju karlskoging så BIK var det solklara valet. Jag har krigat på här i klubben under hela mitt liv, haha, och har haft pappa som tränare nästan hela tiden när jag växte upp.

För den som till äventyrs inte vet är David son till Robert Lilja, numera huvudcoach för BIK:s J18-lag som i dagarna blev klara för 16-delsfinal i årets J18-SM. Det var dock inte helt säkert att det skulle bli hockey för unga David, trots allt.

”Nej, jag spelade fotboll ganska länge och stod och valde mellan de båda sporterna. Det blev hockey till slut eftersom jag kände att det var hockey som jag var bäst på. Jag fick prova på J18 rätt tidigt och fick Lars (Englund, klubbens junioransvarige och numera J20 coach) som tränare. Det var han som plockade upp mig i J18 och det är han som uteslutande tränade mig under junioråren. Pappa tränade J18 ett tag, för två år sedan tror jag, och då hade jag honom som tränare under en kort period.”

Hur var det att ha sin far som tränare? Hur skiljer man till exempel på de rollerna i båset?

”I början, när jag var yngre, var det helt okej. Sedan när jag kom lite längre upp var jag lite tveksam men pappa tycker ju att omklädningsrummet är det roligaste som finns, haha. Vi pratade en del om det innan jag fick honom som juniortränare men Lars var ju trots allt den som jag hade mest. Men kanske blir man lite argare på tränaren när det är ens egen pappa än på andra tränare, haha!”

Sa du ’pappa’ eller ’Robert’ i båset?

”Man får vara lite försiktig med det där. Jag har nog alltid sagt ’pappa’, tror jag, men det är nog egentligen inte något man ska göra, haha.”

Tyckte du någon gång att han var hårdare mot dig än mot dina lagkompisar?

”Ja, det så är det nog. Han visste ju vad jag kunde och kunde ställa högre krav på mig. Men han har alltid sett till att utmana mig och det har hjälpt mig mycket.”

Fanns det några som helst tankar på något annat hockeygymnasium än här i Karlskoga när det blev dags att ta det steget?

”Nej, BIK var förstahandsvalet. Jag ville framför allt slå mig in i A-laget, det har alltid varit tanken. Med facit i hand är jag väldigt nöjd med att jag valde BIK.”

Ja, för trots att du fortfarande på pappret är junior i ytterligare i en säsong har du redan ett A-lagskontrakt. Hur tänker du kring detta?

”De flesta som får A-lagskontrakt brukar ju vara sistaårsjuniorer men det gick bra när jag fick chansen att hoppa in i A-laget förra året och så fortsatte det att gå bra. Då bestämde jag mig för att försöka spela mig till ett A-lagskontrakt. Jag vill utmana mig mer och då känns seniorspel helt rätt och dessutom har det ju alltid varit en dröm att få spela i BIK:s A-lag.”

Varför är det, enligt din erfarenhet, bra att redan som junior få spela seniorhockey?

”Seniorhockeyn är en helt annan hockey än juniorhockeyn, skulle jag vilja säga. Juniorhockeyn går nog lika fort, sett till skridskoåkningen, men den stora skillnaden är disciplinen. I seniorhockeyn ligger alla rätt, det är så mycket svårare att göra saker med pucken här."

"För att få ett läge måste man alltid göra något extra. När man spelar juniorhockey får man många fler lägen under matcherna än med A-laget. För mig som är forward är nog det viktigaste att få möta dessa stora, starka backar som hela tiden ligger rätt. En juniorback är inte lika svår att hålla ifrån sig, men det blir betydligt svårare här för mig, som väger 82-83 kg, när det kommer en stor back på upp emot 100 kilo och trycker upp mig i sargen, haha.”

Vad gör man då, för att överlista bjässarna?

”Man får hitta på något för att försöka komma förbi honom, haha.”

I dessa hjärnskakningstider och med tanke på den moderna, snabba hockeyn, pratas det mycket om ansvar både hos tacklaren och den som tar emot tacklingen. Som forward på väg mot mål måste det vara svårt att både hinna med att skydda puck, söka passningar och att hinna se upp för tacklingar. Hur tänker du kring detta?

”Ja, det gäller att göra både ock. Man måste både kunna ha koll på pucken och veta var motståndaren befinner sig, annars kan det ju gå illa, det vet vi. Men det är nog det som kännetecknar de bästa spelarna, att man kan göra allt detta på en komplicerad nivå.”

Du har spelat med BIK i hela din karriär förutom ett kort inhopp i FBK:s J20-lag i J20 SuperElit tidigare i höstas. På totalt fyra matcher gjorde du ett mål och en assist. Hur kom det sig att du spelade med FBK?

”Ja, det var i början av säsongen när jag ofta var 13:e forward. De ville att jag skulle få några bra matcher och då fick jag vara med Färjestad under en helg. Det var stor skillnad att få spela lite juniorhockey där man fick en lite större roll, kunde göra lite mer grejer och hålla mer i pucken. Det var bra för självförtroendet.”

Du debuterade i A-laget redan som 16-åring. Minns du debuten?

”Ja, det var stort att få åka in här i hallen. Introt var nästan det roligaste av allt, haha. Jag åkte mest omkring och skrattade, faktiskt. Det är klart att jag var nervös innan matchen men när man väl kom ut var jag ganska lugn. Man har ju inga krav på sig, det var bara att gå ut att köra.”

En nackdel med att ha A-kontrakt redan så tidigt under karriären är att man blir en av de yngsta spelarna i truppen. Från att ha varit en av de äldsta när han spelat med jämnåriga är David nu näst yngst. Det innebär, som ni kunde läsa om i profilintervjun med ’minstingen’ Oskar Bäck, vissa förpliktelser.

”Ja, Oskar är någon månad yngre än mig, så några grejer slipper jag", konstaterar David nöjt. "Det är han som får dela ut kaffe till alla i bussen. Men det är oftast båda de två yngsta som har hand om sysslorna så jag och Bäck får göra det mesta. Vi har till exempel äran att få plocka in puckarna efter varje träning, om inte några av de andra killarna vill stanna kvar och skjuta lite extra.”

Jag vet ju att det är så här det funkar inom hockeyn, som en slags uppfostran. Men hur vet man vilka sysslor man förväntas göra? Brukar de vara ungefär desamma i alla lag?

”De är säkert ungefär lika. I början hade jag inte koll men då kommer de och säger till vad man ska göra.”

Och det är ingen idé att kaxa emot då?

”Åh, nej, absolut inte!” (Jag kan höra spår av lätt förfäran i Davids röst här.) Inte när man kommer upp som junior, haha. Det är bara att göra som de säger!”

I början av säsongen satte jag mig ned med lagkapten Mikael ’Daggen’ Eriksson och lät honom dela ut några mer eller mindre smickrande utmärkelser till sitt lag. Du fick en kollektiv utmärkelse, tillsammans med några av de andra yngre lirarna: att ni ’inte är så punktliga’… Kan det stämma?

”Haha, det kan nog stämma. Litegrann. Alltså, jag är ju väldigt morgontrött. Jag är nog alltid i tid men i sista laget, liksom. Men lite svårt med tider har jag nog, kanske.”

Har du alltid haft svårt med detta?

”Jag bor ju hemma fortfarande så mamma har en del koll på mig, haha.”

Du går fortfarande i skolan och ska dit direkt efter träningen. Hur får man ihop en hockeysatsning på seniornivå med gymnasiestudierna?

”Jag gick hela första året, medan jag spelade med juniorerna, och klarade allt. Men ifjol, när jag spelade med A-laget från start, blev det lite problem och jag missade mycket av skoldagen i och med att jag tränar med A-laget fram till 12-13.00 nästan varje dag. Lite struligt blev det, och jag fick ta bort några ämnen. Men jag går fortfarande kvar, de vet ju mina förutsättningar och jag får bra hjälp och jag kommer ta studenten i vår. Jag tänker att jag får fokusera på hockeyn nu, skolan finns kvar och jag kommer fokusera på den lite längre fram."

Har du något favoritämne i skolan?

”Ja, jag var bra på matte när jag var yngre men det har blivit svårare att hänga med nu när man missar så många lektioner. Numera är det nog svenskan, där har jag alltid haft bra betyg. Jag ska ha svenska nu idag, faktiskt. Vi ska börja skriva på en ny uppgift, en uppsats. Det ska bli kul.”

Jag tänkte att vi ska gå vidare med de gemensamma frågor som alla spelare i laget får. I den första vill jag att du ska beskriva dig själv som spelare!

”En tuff spelare som gillar att bidra offensivt.”

Din största styrka?

”Det är nog att se passningar, skulle jag vilja säga. Även att vara stark med och skydda pucken.”

Något som du vill bli bättre på?

”Jag skulle vilja förbättra mitt skott. Hur man jobbar med det? Haha, det är bara att skjuta så mycket som möjligt, haha. Jag skjuter mycket på isen men det blir en del skjutande på min skottramp hemma på sommaren.”

Vilket är ditt personliga mål för säsongen?

”Det är alltid att hjälpa laget att nå så långt som möjligt. Men personligen vill jag vara med och bidra och kanske också att få ta en större roll.”

Hur skulle du vilja summera lagets insats så här långt?

”Jag tycker att vi har ett riktigt bra lag i år och vi har presterat bra som helhet också. Vi har skickliga spelare såväl som en bra bredd och vi spelare vet våra roller. Jag tror att vi kan nå långt i vår!”

Vad kommer krävas för att få spela länge i vår?

"Nu gäller det att fortsätta träna på bra. Det kommer krävas ett stenhårt arbete. I många lag är det några som jobbar hårt, i vårt lag känns det verkligen som om alla vet vad som krävs och står bakom det.”

Vi sitter och talas vid på en ödslig sittplatsläktare i Nobelhallen. Nedanför oss, på isen, pågår målvaktsträningen för fullt och förutom målvakterna och målvaktstränaren Micael Björkbacka deltar några av utespelarna.

Hur bestäms vilka utespelare som ska delta i målvaktsträningen? Deltagarna brukar ju variera lite grann har jag sett?

”Man får skriva upp sig. Många gör det för att man vill få lite extraträning i spelet framför målet, men det kan också vara en bra uppvärmning inför den vanliga isträningen (som startar direkt efter, min anm).”

Brukar du vara med?

”Ja. Men om det är flera som skrivit upp oss brukar det vara jag som får kliva åt sidan, eftersom jag är yngst.”

Så pass, alltså. Vi går vidare: Om du inte hade spelat hockey..?

”Då hade jag nog spelat fotboll. Jag spelade på olika positioner. Jag började som forward som liten, sedan blev jag mittfältare och avslutade som mittback. Jag hade nog varit mittback om jag fortfarande spelat.”

Är du en av lagets fotbollsfanatiker?

”Jag är nog inte riktigt lika intresserad som en del andra. Det finns några riktiga fotbollsälskare men jag har inget speciellt lag som jag håller på.”

När du vill koppla av från hockeyn och tänka på något helt annat, vad gör du då?

”…då åker jag nog till morfars bubbelpool och slappar lite, haha. Jag är gärna med kompisar också. Sedan tycker jag mycket om att fiska, även om det är svårt att hinna med nu när hockeyn tar så mycket tid. Det blir inte så ofta just nu.”

Vilken är din största fångst?

”En stor torsk på 16 kilo. Jag och pappa var i Norge med några vänner och då åker man ju för att få upp sådana stora fiskar.”

Oj! 16 kilo fisk kan inte vara helt lätt att få upp?

”Nej, det var som att få en stock på kroken men det gick till slut.”

Bästa minnet från hockeyn så här långt?

”VM-guldet med U17-landslaget. Jadå, medaljen hänger därhemma.”

I hockeydataspelet NHL18 och framåt finns allsvenskan med som liga. Vilken spelare skulle du spela som och varför?

”Ja, det har jag faktiskt provat. Jag satte in mig själv på de flesta positionerna, haha. Jag var med i varenda femma och jag blev helt slut i spelet.”

Tyckte du att din spelarprofil stämde?

”Nej, de har satt alldeles för dåliga egenskaper sett till verkligenheten! Haha, nej, skämt åsido, är jag nöjd över att få vara med, faktiskt.”

Paradisstrand eller storstad?

”Paradisstrand alla dagar i veckan!”

Mål eller assist?

”Jag skulle nog säga assist. Jag är den typ av spelare som alltid gör mest assist. Fast i år har jag ju tre mål och noll assist så här långt, så det är lite speciellt.”

Om du ska impa på någon – flossa eller flexa?

”Jag får flexa. Jag lyckas aldrig få in den där takten.”

Restaurang eller hemlagat?

”Hemlagat. Det är mest mamma som lagar och hon gör många goda rätter så det är svårt att välja en favorit. Men Persikokyckling är väldigt god.”

Skarpt läge: Lägger du helst den avgörande straffen eller täcker ett avgörande skott?

”Jag lägger den avgörande straffen!”