BIK-profilen Henrik Lundberg
Henrik Lundberg föddes för nästan exakt 28 år sedan (14/1 1991) i Göteborg och tog sina första skär i moderklubben Lerums BK. Han tillbringade gymnasieåren i Frölunda, där han krönte juniortiden med ett JSM-guld med J20-laget våren 2011 och då även noterades för seriens lägsta GAA (insläppta mål).
”Det var fantastiskt. Även om det var längesedan får jag fortfarande lite gåshud nu när du nämner det", minns Henrik när vi sitter i Nobelhallens inre en fredag efter träningen. "Vi hade ett suveränt lag – Jonas Johnsson och Stephan Lundh tränade oss och så fick vi lite hjälp av skickliga spelare som John Klingberg, Sebastian Kollberg, Oliver Bohm med flera. För mig var det extra kul eftersom jag hade varit bakom Robin Lehner i två år och sedan bakom Sebastian Idoff, men nu fick chansen att avsluta på ett så fantastiskt sätt.”
Vad tar du med dig från din juniortid i Frölunda?
”Det var fantastiskt roliga år. Vi hade väldigt många bra hockeyspelare och idrottsmän över lag på skolan och det var en jäkligt rolig miljö att vara i. Frölunda satsar mycket på ungdomarna, jag vet att när jag var där lade man inte många miljoner under en spelarbudget för en hockeyallsvensk klubb på medelnivå på sin juniorverksamhet.”
”Jag har aldrig varit en sådan som tänker tillbaka särskilt mycket men, förutom vännerna som jag fortfarande har kvar, har jag har säkert fått med mig en hel del småsaker från olika målvaktstränare och från olika situationer. Framför allt handlar det nog om att det var hård träning och höga krav men jag lärde mig också vikten av att ha tålamod. Jag var ofta back up bakom väldigt många målvakter fram till mitt sista år då det lossnade lite för mig.”
Henke, som han kallas, har en något annorlunda hockeybakgrund. Till skillnad från många av sina lagkamrater kommer han nämligen inte från någon hockeyspelande familj.
”Jag vet inte riktigt hur det kom sig att jag började spela hockey. Förmodligen hade jag sett det på tv eller något sådant. Jag började när jag var tre och ett halvt år, jag skulle bara till hallen. Det var helt självvalt, ingen i familjen spelade. Men jag fastnade direkt, det har varit hockey till hundra procent sedan dess.”
Blev du målvakt direkt eller provade du på olika positioner?
”Jag har alltid varit målvakt - jag har nog spelat max fem matcher som utespelare, om jag kommer ihåg rätt. När man var riktigt liten var man ju tvungen att skifta men jag minns att jag stod ute på parkeringen utanför ishallen innan träningarna och väntade på coachen för att vara den första som frågade om jag fick stå i mål, haha.”
Vad var det med målvaktspositionen som lockade så mycket, tror du?
”Jag tror att det var grejerna. De var riktigt fräcka, tyckte jag.”
Just det här med målvaktens utrustning fascinerar nog många, så även mig. Den har förändrats en del över tid, inte minst när det gäller storlek och tyngd, och den kostar mycket pengar. Hur viktig är utrustningen för dig som målvakt och hur funkar det när det är dags att byta ut något?
”Utrustningen är nog lika viktig för alla, oavsett om man är målvakt eller utespelare. Känslan är viktig. Olika märken passar olika bra, en del tar längre tid att vänja sig vid. Vi kör oftast med två uppsättningar per säsong och byter vid jul ungefär. I år har jag bara haft en uppsättning och tycker att den fortfarande funkar bra, men jag vet att det finns NHL-målvakter som byter typ varje vecka. Det finns också målvakter som spelar hela säsongen med en uppsättning.”
På vilket sätt blir skydden sämre?
”Benskydden blir mjuka, det blir inte samma styvhet och då blir balansen en annan. De blir lite säckigare, kan man säga.”
Skyddar de sämre?
”Själva skyddseffekten är likadan men de reflekterar inte lika bra.”
Storleken på målvakternas skydd har diskuterats en del under de senaste åren. Under många år gick utvecklingen mot allt större skydd men för att öka antalet mål inom sporten har man under dina år som aktiv gjort olika insatser för att minska skydden. Har du märkt av detta?
”Ja, det har jag. Jag hade ett par Vaughn [benskydd] som var 12 tum breda, numera är de 11 tum [ca 2,5 cm smalare]. Det är väldigt stor skillnad på dem. Jag var väl 15-16 när skydden blev mindre. Men nu är jag van och jag har faktiskt inget emot mindre skydd. Jag känner mig rörligare med smalare benskydd.”
Dagens målvakter ska ju vara rörliga och följsamma och snabbt kunna ta sig upp från sittande. Utrustningen väger en del också – även om moderna skydd är betydligt lättare än de gamla brukar man prata om drygt tio kilo. Vet du vad din utrustning väger?
”Bra fråga, jag vet faktiskt inte. Men vi kör anpassad specialträning för detta. Vi kör en del ’enbenssaker’, kan man säga, som enbensböj och utfallssteg. Vi tränar också mycket bål för att orka hålla oss upprätta hela tiden. Sedan kör jag själv mycket ljumskar och höfter.”
Här i BIK kör ni även enskild målvaktsträning på is. Berätta mer om den!
”Vi kör en till två gånger i veckan. Vad vi gör beror på vad som behövs just då, till exempel utifrån hur det har känts på senaste matchen eller vad Micke (målvaktstränaren Micael Björkbacka, min anm) har tänkt.”
Statistiken har ju blivit allt viktigare i den moderna hockeyn och begrepp som Corsi och liknande är numera en självklar del av matchanalyserna. Vad betyder statistiken för dig som målvakt?
”Jag tittar på insläppta mål per match och då framför allt för laget. Under de två, tre senaste säsongerna har jag faktiskt kollat väldigt lite på statistiken under säsongen. Vi har haft någon avstämning vid jul bara.”
Vilka för- och nackdelar ser du med statistik?
”Man kan få en ungefärlig bild av hur det har gått, men samtidigt är den bilden ganska smal. Det beror lite på vilket lag som du har spelat i, vilka chanser du har fått emot dig och om du har spelat på hemma- eller bortaplan och så vidare. Det är så mycket som spelar in och räddningsprocenten ger en väldigt liten bild av de chanser som faktiskt kommit under matchen.
Att vinna är förstås en stor drivkraft för alla idrottare. Men finns det något mer som gör att du lämnar isen nöjd efter en match?
”En bra prestation där jag har haft koll på allt. Det är väldigt tillfredsställande att känna att det är jag som styr.”
Det sägs ibland att man måste vara väldigt speciell för att bli målvakt. Har du hört det påståendet förut?
”Ja, det har jag fått höra och jag tror att det är en myt. Jag tror inte att man är speciell från början, däremot tror jag att man blir lite annorlunda i tankesättet efter alla år som man har stått i mål. Det gör nog att man uppfattas som lite speciell.”
Intressant! Hur och varför förändras man?
”Det är andra förutsättningar än för utespelarna, till exempel konsekvenserna när man gör ett misstag.”
Det måste vara tufft under täta matcher när man kanske gjort en rad kvalificerade räddningar för att sedan tvingas se en fladderpuck retfullt slinka in. Hur hanterar man den här orättvisan på bästa sätt ute på isen?
”Det är klart att det är synd men det är bara att gå vidare. Man kan ju inte göra något åt det. Det är samma sak som när man blir utlånad, man får göra det bästa av det. Samtidigt är det inte fel att känna sig lite frustrerad eller arg, det visar ju att man vill och försöker. Men oavsett om man släppt in en puck eller har gjort något bra måste man släppa det snabbt och gå vidare för att vara redo när nästa skott kommer.”
Efter junioråren i Frölunda blev det en säsong i division 1 med Kallinge/Ronneby innan Henrik säsongen 12/13 kom till Örebro, som då spelade i Hockeyallsvenskan.
”Under mitt första år i Örebro blev jag utlånad till Arlanda Wings (division 1) för att få speltid. Det var meningen att jag skulle stanna där hela året men så fick en målvakt sparken i Örebro vid jul och jag fick chansen. Det var fantastiskt roligt att få vara i den där bubblan, en dag i taget, när man inte visste om man skulle vara kvar där nästa dag eller inte.”
Roligt? Många skulle nog inte tycka att det var så kul utan snarare jobbigt att inte veta…
”Ja, men det innebar samtidigt att man var på väg någonstans uppåt. Det var nästa steg, en chans att få göra något jag ville och fortfarande vill.”
Örebro kvalade upp till SHL den här säsongen. Vad tar du med dig av den erfarenheten?
”Framför allt vetskapen om att det går att göra den resan. Man vet också att det kommer att kräva mycket, inte minst ett stort fokus. Man måste också ha tålamod. Det är viktigt att bygga upp sig själv och prestationen över hela säsongen istället för att sikta på varje enskild match. Ett långsiktigt mål, alltså.”
Vad kommer att krävas av BIK för att vara med och slåss om en plats i SHL?
”Vi måste vara stabila och ha det där tålamodet. Vi ska lita på att vi inte behöver göra så många mål utan istället ska se till att släppa till färre chanser. Ju längre säsongen går, desto mindre chanser blir det och mot slutet kommer det att handla om några enstaka chanser. Man måste spela tight och ha det lite tråkigt ibland men lita på att chanserna kommer.”
Du kom till BIK inför den här säsongen via spel i bland andra allsvenska Vita Hästen och Västerås samt i dåvarande SHL-klubben Karlskrona. Hur skulle du vilja beskriva vägen till BIK?
”Den har väl gått lite upp och ned. Spelmässigt helt okej, men på det personliga planet hade man väl velat ha lite mer trygghet, kanske. Det har slitit lite att flytta runt, kan jag känna så här i efterhand. Men det är som det är, man krigar på och får rätta sig efter de beslut som tas.”
Även här är ju målvakten lite extra utsatt eftersom det finns färre platser att kriga om.
”Ja, man vill ju gärna spela mycket och det är viktigt när man väljer klubb.”
Berätta om dina första intryck av BIK när du kom hit!
”Det var väldigt nytt, ett helt annat sätt än jag var van vid! I början tyckte jag att grabbarna var lite kaxiga, de var överallt hela tiden, haha, och jag undrade om man kan göra så här? Men så visade de att de presterar på isen och att de är duktiga på att ta hand om varandra. Jag hade en bild under den första månaden men den har ändrats till något väldigt positivt!”
Vem stack ut mest, tyckte du?
”Kapten Daggen, förstås. Han syns och hörs hela tiden, haha.”
Jag uppfattar dig som en ganska lugn och eftertänksam person. Känner du igen dig i den analysen?
”Ja, det gör jag. Både jag och min tjej har läst ’Omgiven av idioter’ och båda tycker att jag är blå, haha.”
För den som händelsevis inte känner till den uppmärksammade och omdebatterade boken av Thomas Eriksson som kategoriserar människor i olika färger efter personlighet kan jag meddela att en blå person (väldigt förenklat) beskrivs som en ’som inte gör så mycket väsen av sig, men han har ruggig koll på vad som pågår omkring honom. /…/ I bakgrunden analyserar han: sorterar, utvärderar, bedömer’.
Om vi ska se tillbaka på säsongen så här långt: Hur skulle du vilja beskriva den? Vad har varit bäst och vad har varit svårast?
”Det har gått bra så här långt, tycker jag. Det bästa tycker jag har varit att vi har släppt till ganska få chanser och att vi som lag inte haft några djupare dalar utan har spelat relativt stabilt. Det tuffaste har nog varit att min tjej bor kvar i Göteborg. Även om vi åker en del fram och tillbaka blir det mycket tid själv häruppe.”
Vad gör du för att fördriva tiden när du är ensam?
”Jag åker ofta hit en sväng på eftermiddagen och kör lite rörlighetsträning. På kvällen kollar jag kanske på någon hockeymatch eller spelar tv-spel.”
Det pågår ständigt en tävlan inom laget, oavsett vad ni håller på med. På träningarna tävlar det vita och det blå laget om vilka som gör flest mål. Var kommer ni målvakter in i den ekvationen?
”Haha, ja, vi blir lite ensamma i den biten också. Man kan få byta lag under träningen så vi kan hamna med olika spelare beroende på vad vi gör för övningar. Men vi tar pucken bara, det är vår grej.”
Känns det skönt att kunna delta på ett annat sätt i tävlingarna som pågår utanför isen, i andra sporter där ni tävlar på samma villkor?
”Ja, det är skönt. Jag är med och spelar padel, till exempel. Jag är en tävlingsmänniska, även om det kanske inte märks utåt. Tankarna jag har är ganska tävlingsinriktade, haha. Jag blir väldigt fokuserad och när det går överstyr skäller jag på andra och sånt.”
Funkar sällskapsspel?
”Numera går det ganska bra men för fem, sju år sedan hade jag blivit ganska sur ganska länge, haha.”
Vad är värst att förlora i, förutom hockey?
”Oj… Det skulle nog vara en diskussion där man vet att man har rätt men så visar det sig att man ändå inte har rätt. Då har jag ganska svårt att ta det, faktiskt, haha.”
Inför säsongen delade Daggen ut en del utmärkelser till laget. Vet du vilken utmärkelse du fick?
”Ja, jag fick klädutmärkelsen. Dressman.”
Ja, han sa att du var lagets bäst klädda men att du hade en ’Dressmanstil’. Din kommentar till detta?
”Ja, han kan ju aldrig säga en positiv kommentar utan att lägga till en liten negativ kommentar. Han kan inte bara ge, han måste ta lite också, haha.”
Hur skulle du själv vilja beskriva din klädstil?
”Jag håller nog på att ändra lite. Innan var jag lite mer dressad, nu tycker jag att det är kul med lite snyggt sportmode: sneakers och en lite snyggare tjocktröja.”
Det finns ju en fördom om att hockeyspelare generellt inte är särskilt välklädda utan går i flipflops och bakvända kepsar…
”Nej, jag är nog inte särskilt mycket hockeyspelare egentligen. Förutom på isen, då, vill säga, haha!”
Vi avslutar som vanligt med de gemensamma frågorna: Den som inte känner dig bör veta att…
”Jag är snäll, innerst inne.”
Beskriv dig själv som spelare!
”Stabil och positionssäker.”
Din största styrka som spelare?
”Positionsspelet och att jag kan fokusera extremt när det behövs.”
Något du vill bli bättre på?
”Jag jobbar lite på att styra undan returer och sådant men också på att våga lita lite mer på mitt spel. Om jag skulle skriva en bok om målvaktsspel skulle jag nog kunna nämna något olika från varje målvaktstränare, om hur de säger att man ska spela. Men det är viktigt att jag hittar mitt spel, vad som passar och känns bra för mig.”
En sekvens som jag tycker är ganska svår för målvakter generellt är spelet bakom målet.
”För mig har det varit ett bra hjälpmedel för att bli bra med klubban. Det ger självförtroende att jag vet att jag kan slå en bra passning. Men visst kommer motspelarna fort, haha, det gäller att ha koll.”
Har du gjort någon assist eller kanske till och med något mål någon gång i din karriär?
”Någon passningsassist har det nog blivit men det var länge sedan. Vi får nog gå tillbaka ända till Frölunda-tiden i så fall. Sedan kan man ju få en assist när någon har lagt pucken i tom kasse direkt efter en räddning.”
Vilket är ditt personliga mål för säsongen?
”Jag ser gärna att BIK har släppt in näst minst mål i serien. Få insläppta ger oss en bra chans att vinna och då är vi förmodligen topp två.”
Om du inte hade spelat hockey?
”Jag hade nog gärna jobbat med något inom ekonomi men jag vet inte riktigt vad… Kanske civilekonom. Jag är ganska ordentlig, det ska vara ordning och reda. Jag hade nog trivts bra med att studera och la en del tid på det också. Jag har några högskolepoäng efter att jag pluggade medan jag var i Örebro. Jag läste ekonomi och logistik."
Hur funkade det att kombinera högre studier med elitsatsning på hockey?
”Ganska bra, faktiskt. Jag läste kurser på distans och på kvarts- eller halvfart. Jag läste hemma eller på bussen en till två timmar per dag. Det kanske blev lite mycket mot slutet av säsongen när man hade lite mindre kraft kvar.”
När du vill koppla av från hockeyn och tänka på något helt annat…
”…då ser jag nog gärna en film eller spelar lite dataspel. Jag gillar filmer där man får tänka lite, gärna thrillers med verklighetsanknytning.”
Bästa minnet från hockeyn så här långt?
”Det var när vi gick upp med Örebro, det var häftigt att stå inför 30-40 000 på torget i Örebro. Samtidigt var det ju trist för BIK. Det är lite speciellt det där, med rivaliteten mellan klubbarna och man undrade ju om man skulle få höra något när man kom. Men ingen har sagt något.”
I hockeydataspelet NHL18 och framåt finns ju allsvenskan med som liga. Vilken spelare skulle du spela som och varför? Jag kan nämna att flera utespelare har nämnt att de vill prova på att stå i mål.
”Jodå, jag har provat att vara målvakt och jag vill INTE vara det. Det är skittråkigt att stå där bak hela tiden och inte ha något att göra, haha. Det är jättesvårt, dessutom. Jag skulle nog spela som Franzén, spela ut lite puckar och vara lite skön.”
Har du kollat din spelarprofil?
”Nej.”
Paradisstrand eller storstad?
”Den är svår… Barcelona har ju lite av båda, haha.”
Smart val! Mål eller assist?
”Då vill jag ju helst göra mål. Jag vet att Gistedt gjorde mål när han spelade här i BIK! (Det stämmer: Joel Gistedt satte viktiga 4-2 i tom kasse borta mot Vita Hästen i november 2014.)
Om du ska impa på någon – flossar eller flexar du?
”Jag flexar. Om jag flossar impar jag inte så mycket, haha!”
Restaurang eller hemlagat?
”Hemlagat. Grillad entrecote är en favorit.”
Den sista frågan är tänkt till utespelare (Skarpt läge: Lägger du helst den avgörande straffen eller täcker ett avgörande skott?) Vi ändrar den därför till att följande: Straffar ska avgöra matchen – hur resonerar du när det är dags?
”Man måste vara bestämd och kunna tagga på. Det gäller att ha tålamod och se vad utespelaren tänker göra.”
Vilken spelare i laget tycker du är svårast att överlista när det kommer till straffar?
”Jag har lite problem med Foppa. Han… …nej, jag ska inte avslöja vad han gör, men han är bra!”
