Möt #3 Stefan Milosevic: "Jag var starstruck hela första veckan!"
Publicerad:
Stefan Milosevic är laddad och redo för nästa steg i karriären och det är i Bofors som han vill ta det. Han berättar bl a om ett lite annorlunda väg- och positionsval samt en try-out som öppnade dörrarna.
Stefan Milosevics påskrift i våras är ett bevis på varför silly season är så kul – utom då möjligen för kommunikationsfolk som vill hålla ett ’tajt skepp’. Ryktet föregick honom nämligen då den planerade presentationen blev lite försenad och uppmärksamma supportrar hann se att Stefan Milosevic börjat följa BIK Karlskoga i våra sociala medier.
Stefan, som fyller 20 i december, har Partille som moderklubb men kommer närmast från Frölunda HC där han hunnit känna på SHL under de två senaste säsongerna. Vid sidan av det var han under den gångna säsongen kapten för Frölundas J20-lag där han noterades för hela 31 (2+29) poäng under 43 grundseriematcher i J20 Nationell. Han hade också bäst plus/minus av alla backarna i J20 Nationell södra. Kontraktet sträcker sig över de båda kommande säsongerna, det vill säga till och med 24/25.
”Stefan är en ung, välskolad och mycket lovande back som redan hunnit få erfarenhet från seniorhockey på högsta nivån. Han är ett intressant tillskott till vår nya backsida och en spelare som vi hoppas och tror ska kunna ta nästa steg hos oss!”, kommenterade Torsten Yngveson värvningen av den unge, lovande och reslige backen.
Sticker ut från normen
Statistik finns men bevisföringen vad gäller siffran är förvisso anekdotisk. Å andra sidan har jag intervjuat hundratals lirare genom åren och slutsatsen är att hockey sisådär nittionio gånger av hundra är en familjegrej.
När jag intervjuar spelare och frågar varför de en gång i tiden valde att spela hockey anger nämligen en rejäl majoritet att farsan, brorsan, morfar eller till och med större delen av släkten på båda sidor spelat. Hockeyspelare fostrar hockeyspelare och det ligger både något vackert och något oroväckande i det konstaterandet. Det sistnämnda dels för att vi behöver bli fler än vad som finns att tillgå i den befintliga hockeyfamiljen, dels för vi behöver få in nya människor med olika bakgrunder och fler erfarenheter in i hockeyns värld.
Här är Stefan en del av den där viktiga lilla gruppen, en ’enprocentare’.
”Ja, jag är den förste i familjen som spelar hockey”, berättar han. ”Det började med en lapp på dagis, ’kom och testa hockey i hockeyskolan’. Min bästa vän tyckte att det lät jätteintressant, men jag var inte så där jättepå från början. Men han fick i alla fall med mig även om det tog åtminstone något år innan jag fastnade helt. Jag ville faktiskt sluta några gånger men då sa pappa att ’nu har vi betalat avgiften, så du får fortsätta’.” Stefan skrattar gott åt minnet.
”Han tyckte att jag skulle ge det två år, tills jag hade vuxit ur utrustningen, och när vi väl kom dit tyckte jag förstås att hockey var skitkul och ville fortsätta.”
Valde tidigt backpositionen
Hockey är en speciell sport med tanke på att det tar ett tag att behärska skridskoåkningen och att man måste ha lite uthållighet och tålamod. En del tycker att det är jobbigt att det tar tid och gillar inte att prova på saker som man inte direkt bemästrar. Tror du att det var så för dig när du började eller är du en sådan som gärna kastar dig över utmaningar?
”Jag gillar när man ganska snabbt kan se resultat, att man blir bättre på det man gör. Jag var ju bara fem när jag började och då kunde man ganska direkt märka att man blev bättre på skridskorna - redan efter en vecka hade det hänt mycket. Och sedan kommer ju nästa utmaning i form av klubbtekniken, som inte heller är lätt. Men det var en bra ålder att börja i, alla i laget var ju nybörjare samtidigt.”
Även när det gäller val av position skiljer sig Stefan lite från den genomsnittlige liraren. De flesta barn vill vara anfallare, lockade av att få göra mål, men Stefan bestämde sig ganska tidigt för att han ville spela back.
”Det var faktiskt helt frivilligt! Ett tag spelade jag back i mitt ordinarie lag och center i ett lägre lag. Men jag valde att bli back eftersom man som back har mer puck och jag tycker att det är kul att få vara med och fördela spelet. Pappa förklarade skillnaderna mellan de olika positionerna och jag tyckte att back lät roligast. Jag provade förstås även på att vara forward - det gör man ju när man är liten - men det var positionen som back som passade mig bäst.”
Hans storlek – han var tidigt lång och mäter idag över 190 i strumplästen – var också en del av beslutet.
”Jag har alltid varit stor och den fördomen, att backar ska vara stora, passade ju också bra, haha. Min tränare sa det till mig att, ’om du är osäker på var du vill spela tycker jag att du ska börja som back, det passar dig som är stor’. När jag sedan blev äldre och det kom in mer taktiska detaljer, som till exempel det här med spelfördelning, blev backpositionen ännu roligare.”
Trivs bäst i lagsporter
Han provade även på andra sporter – och insåg snabbt att lagsport är hans grej.
”På förskolan var det bara hockey som gällde men när jag gick på lågstadiet började jag spela tennis. Men jag spelade bara i något år, mitt psyke höll inte för det! Lagsport passar mig bättre. När man stod där ensam på tennisplanen var det mentalt jobbigt – slog jag en boll i nät som jag borde ha slagit över blev jag väldigt sur."
"Men något år efter att jag slutat med tennisen började jag med basket och även om jag slutade också med den efter något år tycker jag än idag att det är en väldigt rolig sport. Farsan spelade mycket basket när han var yngre och vi två har spelat mycket tillsammans.”
Stefan är svensk och född i Ystad men båda hans föräldrar är serber som kom till Sverige i samband med kriget i forna Jugoslavien i början på 90-talet.
Har du märkt av det faktum att utlandsfödda eller svenskar med utlandsfödda föräldrar är i minoritet inom hockeyn?
”Ingen av mina föräldrar var intresserade av eller hade någon aning om vad hockey var innan jag började. Min pappa visste bara att det var en tuff, rolig sport och han tyckte att det var kul att jag ville testa. Det är klart att svenska föräldrar ofta har mer förkunskaper om sporten eftersom de ofta vuxit upp med det och jag lärde mig kanske mer själv än vad deras barn behövde göra.”
Numera är dock familjen Milosevic tämligen insatta i sporten.
”Mamma vågar inte kolla när jag spelar, hon blundar när jag är inne och så frågar hon efter bytet om ’jag gjorde bort mig?’, haha. Men pappa gillar hockey och ser alla matcher och min syster är också intresserad, även om hon själv valde att spela tennis.”
Seniordebut som 16-åring
De första skären tog alltså Stefan i moderklubben Partille HK men i tidiga tonåren gick han vidare till IF Mölndal Hockey.
”Ja, jag gick dit under mitt andra U16-år. Det är en känslig ålder där runt TV-pucken, och jag var redan då väldigt seriös med träningen. Mölndals J18-lag spelade en division högre (division 1) och när tränaren som jag hade i Partille och gillade väldigt mycket inte blev kvar bytte jag.”
Ett bra drag för den unge backen, skulle det visa sig. Han antogs till hockeygymnasiet där och bara 16 år gammal fick han säsongen 20/21 chansen att spela med Mölndals A-lag i division 2.
”Vi var väldigt få J20-spelare kvar i klubben efter att vi blivit degraderade och jag var ju fortfarande på J18-nivå åldersmässigt. En dag kom sportchefen och berättade att de fått en lucka efter att två backar fått division 1-erbjudanden. De valde då att ta upp mig, så det hände lite av en slump.”
Men Stefan tog chansen och hann under de åtta matcher han spelade med laget att göra både ett mål och en assist.
Hur nervöst var det att sitta med ’gubbarna’ i omklädningsrummet?
”Haha, i början var man inte stor i omklädningsrummet. Jag fick förstås den sämsta platsen, i hörnet, och jag sa inte så mycket. Men vi hade en bra tränare som fick mig att förstå vad som krävs så på isen var det bara att ta för sig och med det kom också mer och mer förtroende. Det var en väldigt nyttig upplevelse att ta med sig. Sedan avbröts tyvärr säsongen på grund av coronan så jag hann inte spela så många matcher.”
Snabba puckar med Frölunda!
Stefan, som alltså tillbringat HG-tiden med spel i J18 1 och J20 R, ådrog sig uppenbarligen viss uppmärksamhet inom göteborgshockeyn och säsongen efter (21/22) tog han ytterligare ett viktigt steg i karriären när han via try-out bereddes plats på Frölunda Hockeys hockeygymnasium.
”Jag kände en del killar tidigare, från TV-pucksuttagningen och via gemensamma vänner, så man hade stött på dem redan tidigare. Det är klart att man hade drömt om att komma in på deras hockeygymnasium i fem, sex år och så fick jag chansen att komma dit på try-out under en sommar. Det gällde att visa framfötterna och jag kände när jag kom dit att jag, fastän jag kom från en mindre klubb, ändå hängde med de andra killarna.”
Din resa dit är något annorlunda än den traditionella men tror du att det kan ha varit bra för din karriär att ha gått via en mindre klubb där du fick ett stort förtroende, blommade ut och tidigt fick spela på seniornivå?
”Ja, nu när jag ser tillbaka på det tror jag verkligen att det var en bra väg. Man får ju inte chansen att komma med i landslag och sånt där men på den tiden hade jag ändå inte varit en av de bästa i Frölunda. Nu fick jag i stället chansen att komma i kapp och förbi.”
Try-out:en gick, som nog de flesta redan förstått, bra.
”Haha, ja, try-outen gick bra, det kan man absolut säga. Jag började som extraback i J20 under försäsongen och gjorde det bra i flera matcher och även i den turnering som följde efter. På vägen hem från turneringen, när vi stannade för att käka, sa tränaren till mig att ’i morgon tränar du dubbelt’. Eftersom jag var extraback tänkte jag att jag skulle köra även med J18. Men då sa han att, ’nej, du ska träna med A-laget och ni samlas 9.15 i morgon’.”
Snabbt marscherat! Från try-out under sommaren till A-laget bara några månader senare.
”Ja, jag trodde inte att det var sant. Vi hade torskat samtliga tre matcherna under turneringen men efter vårt snack satt jag där på bussen helt jävla spänd. Det var en sjukt häftig känsla. Sedan fick man ju gå in i A-lagets omklädningsrum dagen efter och hälsa på Joel (Lundqvist) och alla de andra. Då var man inte kaxig, kan jag säga!”
”Men allt gick så snabbt – jag minns på morgonen när jag vaknade och skulle åka till ’Borgen’ och när jag knappade in koden till omklädningsrummet och dörren öppnades. Först stannade jag vid coachrummet, där alla coacherna och sportchefen satt, och hälsade på dem och så kom Joel fram. Jag var starstruck hela första veckan, haha!”
Kapten, SHL-mål och landslagsspel
Även en starstruck Stefan levererade. 16 matcher SHL-matcher och några i CHL blev det under den första säsongen och även hans första balja i högstaserien.
”Under de 16 matcherna hade jag speltid i kanske tre, fyra. Jag var mest med på bänken för att se och lära. Men i två av de matcher som jag fick spela var det som en av sex backar så det var skönt att man då fick chansen att trycka dit en puck. Sedan var det ett turskott, mitt livs skott, och det satt bra. Jodå, jag har pucken kvar. Självklart.”
Nu öppnades även dörren till juniorlandslagen.
”Det var verkligen en stor händelse! När man kom in till omklädningsrummet inför matchen och såg de gula tröjorna och fick höra nationalsången trodde man inte att det var sant. Det var magiskt!”
”Men hela den säsongen – med A-laget och där det även gick bra i J20 – var bra även om det i landslaget bara blev två samlingar på grund av pandemin. Jag var reserv under den första campen – och det var häftigt bara att veta att man fanns med på radarn. Och sedan, strax efter att vi åkt ur slutspelet, senare på våren fick jag ett sms där det stod ’Grattis till landslagsplatsen!’. Först förstod jag ingenting, men jag gick in och kollade och insåg att jag blivit uttagen. Det var väldigt coolt.”
Även den gångna säsongen tillbringades alltså i Frölunda med spel i både SHL och J20, där Stefan fick det ärofyllda uppdraget att bära kaptensbindeln i det senare.
”Jag hade aldrig varit kapten tidigare men jag hade ju varit med A-laget en del sedan tidigare och det var mitt sista juniorår så jag hade nog på känn att jag skulle få någon typ av ledarroll. Det var lite ovant i början, men det var samtidigt en bra lärdom och roligt att få prova på den biten.”
Vad tycker du är viktigt för ett bra ledarskap?
”Att man är rak och ärlig hela tiden, det är det viktigaste i allt.”
Vill utveckla offensiven
Hur skulle du vilja beskriva dig själv som spelare och då främst som back?
”Jag skulle vilja säga att jag som back är som bäst utan puck. Jag är bra på att få stopp på spelet och även på att sätta igång det snabbt med ett bra förstapass. Varje år försöker jag också ta nya steg offensivt och det känns bättre och bättre med puck.”
Ja, för du har varit produktiv även mot det tuffaste motståndet (J20 Nationell) under dina sena juniorår. 18 (2+16) poäng under grundserien 21/22 följdes upp av 2(0+2) poäng på tre slutspelsmatcher och förra säsongen noterades du får 31 (2+29) poäng under 43 matcher.
”Ja, När man läser om mig ser man bara att jag är en defensiv back men jag har ändå ett hyfsat poängsnitt. Så visst kan jag säga att jag är lite underskattad i spelet med puck, absolut, men jag vill alltid spela klart och ta spelet utan puck först – jag är ju trots allt back! Kommer sedan poängen är det alltid kul.”
Stefan har spelat i nummer 3 under de senaste säsongerna men faktum är att drömnumret är 12. Ett nummer han hann vara med och nosa på innan en viss hemvändare i mitten av maj kritade på sitt kontrakt med BIK Karlskoga.
”12 är det nummer jag haft sedan jag var liten och får jag välja fritt tar jag alltid det. Det kommer av att jag, först och främst, tycker att det är ett väldigt snyggt nummer. Men det är också Michael Jordans omvända nummer - man vill ju inte kopiera honom helt, haha. Sedan är jag född i månad 12, så det spelade nog också in. Jag hade 12 hela vägen tills det krockade i A-laget i Mölndal. Då fick jag välja mellan ett par nummer och 3 var ett av dem. Jag tyckte att den var snyggast, ett klassiskt backnummer."
"När jag sedan var på try-out i Frölunda hade jag min egen utrustning på mig och när ’matrisen’ såg att jag hade en trea på hjälmen utgick han ifrån att det var det nummer som jag ville ha. Därför hade jag 3 både i J20 och A-laget under båda säsongerna. Och nu när Thorell kom tillbaka var det bara att gå tillbaka till 3 igen, haha.”
Berätta hur hierarkin kring nummer funkar för den som eventuellt inte vet!
”Har man ett nummer som man är känd för i en klubb brukar man få den. Det fungerar på samma sätt i fotboll. Thorell har varit här längre så det är bara att gilla läget och det ska nog gå bra ändå. Jag är inte vidskeplig – klart att det är viktigt med nummer men det funkar väldigt bra med 3 för min del.”
En av flera i '190-klubben'
Hur ser du tillbaka på din första tid i klubben?
”Det har varit väldigt bra. Lägenheten är bra och jag har nära till affären, vilket passar mig bra då mat ju är viktigt, haha. Jag känner att allt jag behöver för att bli en bra hockeyspelare finns här i Karlskoga. Sedan tycker jag att killarna i laget är väldigt sjysta och tar hand om mig på ett bra sätt. Det är en väldigt positiv grupp där alla drar åt samma håll.”
Fystränare Thunberg var imponerad över dig när ni körde de första testerna – bland annat när det gäller bänkpress och tunga fyspass. Hur är formen, tycker du själv?
”Det känns väldigt bra, jag är stor och då är löpningen kanske lite jobbigare men jag tar mer i vikt, har mer muskler och blir då starkare. Jag har alltid varit ganska stark men nu har jag även förbättrat flåset och jag känner att jag hänger med bra.”
Stefan är en av flera lirare som mäter över 190 centimeter i årets lag - som är både längre och tyngre än fjolårets stomme. I '190-klubben' har han sällskap av de båda målvakterna Marcus Hellgren-Smed (190) och Samuel Jonsson (195), backkollegorna Måns Krämer (190), Alexander Leandersson (192) och Viktor Lang (192) samt anfallarna Albin Eriksson (195) och Jesper Kokkonen (190).
Du är bara 19 år gammal och kan växa några centimeter till. Många spelare som är långa vittnar om att det kan ta lite extra tid att få koll på koordinationen. Har du märkt av detta?
”Jag har inga problem med till exempel hopprep men jag känner mig inte helt färdig med kroppen än. Men jag fick nyligen ytterligare någon centimeter och allt har inte riktigt satt sig. Det tar nog lite längre tid, som du säger.”
Karlskoga var förstavalet
Vilka förväntningar har du inför säsongen?
”Först och främst att vi ska ha kul på vägen - det är det viktigaste för att man ska kunna prestera bra. Allt börjar ju i omklädningsrummet och där ska vi sätta vår identitet. Sedan ska vi förstås vinna så mycket som möjligt."
"För egen del vill jag komma in i det så snart som möjligt. Jag är ju senior på riktigt nu, och jag vill få möjlighet att spela på mina styrkor.”
Känner du att du har nytta av att du redan, trots att du fyller 20 först i vinter, har flera års erfarenhet av seniorhockey?
”Ja, det tror jag. Det är mycket mer strukturerat på seniornivå och så även i SHL jämfört med HockeyAllsvenskan, enligt vad jag hört. Så det här ska bli en riktigt intressant säsong.”
Varför valde du att spela i BIK Karlskoga?
”Först och främst har jag hört andra Frölundajuniorer snacka gott om BIK. Dessutom har jag själv sett hur andra unga spelare utvecklats bra här i klubben."
"När farsan och jag snackade inför säsongen om hur det skulle bli om jag inte tog plats i Frölunda, och vilka klubbar jag i så fall kunde tänka mig, sa jag själv redan då just Karlskoga. Det var väldigt kul att det visade sig vara ömsesidigt – när BIK hörde av sig och det stod klart att jag inte skulle spela i Frölunda var det inget svårt beslut för min del.”
Nu närmar vi oss: Ispremiär på torsdag!
Ispremiär 10/8
Du har väl redan antecknat i almanackan: Klockan 18.00 på torsdag äntrar Stefan och resten av laget isen för säsongens första officiella isträning. Vi presenterar då också säsongens hemma- och bortatröja. Häng med på skills-tävlingar och internmatch - och efteråt får alla barn som vill åka skridskor med laget. Nobelhallen öppnar redan 17.00 och givetvis är det gratis inträde för alla.
Läs mer och se hela programmet på hemsidan.
Medlemskap - medlemmar får mer!
Som medlem är du extra betydelsefull för oss och vi vill därför ge dig lite extra. Alla medlemmar (Stolta BIK:are 23/24 och Unga BIK:are 23/24) som visar sina medlemskort bjuds på glass under ispremiären.
Alla Unga BIK:are 23/24 får dessutom en liten överraskning som hämtas i BIK-shopen.
På hemsidan kan du läsa mer om övriga förmåner - som gör att du snabbt kan tjäna in din medlemsavgift - och teckna ditt medlemskap.
Träningsmatch 15/8
15/8 spelas säsongens första träningsmatch - ett högintressant möte med den norska storklubben Storhamar - Eskild Bakke Olsens och Simen Andrés Edvardsens moderklubb som så sent som i våras tog silver i det norska mästerskapet efter en tuff finalduell med Stavanger Oilers.
Bland övrigt motstånd ser vi ett dubbelmöte med Brynäs - som degraderades från SHL i våras - dito med nykomlingen Nybro från HockeyEttan samt en tidig kraftmätning med de storsatsande konkurrenterna AIK och Södertälje.
Vi vill tipsa om vårt förmånliga försäsongspaket där du får se samtliga fyra matcher till priset av tre. Det kostar 300 kronor och du köper det här. Vill du köpa styckbiljetter till våra fyra hemmamatcher gör du det här. Inträdet, 100 kronor, gäller alla platser och det är först till kvarn som gäller.
Köp Serie-/säsongskort senast 15/8
16/8 höjer vi priset på våra serie-/säsongskort med ca 20 %. Även lösbiljetterna blir dyrare i höst så passa på att köpa ditt kort senast 15/8 för att se matcherna till bästa tänkbara pris. Givetvis kan du välja att dela upp betalningen som det passar dig. Under ispremiären och den första träningsmatchen (Storhamar 15/8) kan du som önskar få hjälp med att beställa ditt kort. Annars beställer du det smidigast här.