BIK-profilen: Carl Berglund
Forwarden Carl Berglund behöver nog ingen längre introduktion för BIK:s fans. Han är uppvuxen på Stråningstorp, sprang i Nobelhallen redan som liten parvel och har, förutom några år ibland annat Leksand, varit sin hemstad trogen. Han är bara 29 år gammal men är mitt uppe i sin tionde säsong i A-laget.
Att det blev hockey för unge Carl var knappast någon tillfällighet, även om det i början fanns annat som lockade mer i ishallen.
”Mina storebröder spelade ju hockey och pappa var tränare så när jag var liten var jag ju med här i ishallen hela tiden. Men jag var faktiskt mer intresserad av att köra ismaskin än att spela hockey, jag tyckte det var roligare", avslöjar han. "När det var match sprang jag under läktarna och lekte och när det var periodpaus stod jag och tittade på ismaskinen.”
”Men jag var tillbringade mycket tid här och så spelade alla kompisarna i kvarteret och i skolan, så det blev bara så att man började spela. Men det var ju fotboll och allt sånt också.”
Så gott som alla hockeyspelare som jag pratar med säger att de började spela hockey för att de hade syskon och/eller en pappa som spelade. Hur ’ärftlig’ är hockey egentligen?
”Så kan det nog vara, har man äldre syskon som spelar har man ju inget annat val än att följa med och då är det lätt att trilla dit, haha.”
Carl har totalt fem syskon, tre bröder och två systrar.
”Vi killar spelade hockey, tjejerna spelade fotboll och lite annat.”
Det har väl inte heller undgått någon att storebröderna är Daniel, numera sportjournalist, och Christian, 'pensionerad' med en lång och framgångsrik karriär med bland annat SM-guld med FBK och NHL-meriter på sitt långa CV. Lillebror Niklas spelar fortfarande.
”Min lillebror tränar nästan mest i familjen, han spelar i Kristinehamn, både med A-laget och veteranerna. Han spelar med tre lag, tror jag. Annars sysslar han mycket med musik och har gjort i många år.”
”Det var mycket spontanidrott. Vi var ett stort gäng, i kvarteret och runt om där vi bodde i Stråningstorp, som spelade landhockey och så hade vi en isplan uppe på Strå. Jakob Bengtzén var en av dem som var med, vi gick i samma klass. Våra föräldrar, ’89-föräldrarna’ var faktiskt också med och byggde den första uterinken här utanför, den hade naturis då och inget tak så det var ett riktigt projekt.”
För mig som kommer utifrån måste jag säga att hockeykulturen känns väldigt stark här i Karlskoga.
”Ja, även om kanske spontanidrotten tyvärr inte står sig lika stark, vare sig här eller i övriga Sverige, som den var när jag växte upp finns det verkligen hopp för hockeykulturen. Många föräldrar tar med sina ungar hit för att prova på hockey och hockeyintresset är stort.”
Får du som BIK-profil många kommentarer när du är ute på stan?
”Ja, det får man ju. Förra året var det kanske inte lika roligt, men det får man ta. Man förstår ju att folk har synpunkter, det är bara att lyssna och försöka prata med dem.”
Minns du någon särskild kommentar som du har fått, som sticker ut?
”Ja, jag vet inte om man ska berätta om dem här… Kanske den jag fick för några år sedan när vi hade spelat mot Leksand borta och förlorat. Leksand var ganska bra det året, vi hade gjort en helt okej match trots allt och dagen efter satt vi ute och åt lunch. Då var det någon som kom fram och frågade ’Sitter du här och skäms?!’. Men det är jättemycket positivt också, klubben har ju vuxit och gått framåt under de senaste åren och folket här i Karlskoga är mestadels väldigt positiva och tycker att det är roligt.”
”För några år sedan jobbade jag som vikarie i skolorna och det blev lite svårt att hålla i en lektion, haha", berättar han. "Det blev mycket hockeysnack. Men det får man bjuda på, det är verkligen kul att se hur intresserade barnen är och det är bra för återväxten. Man minns ju själv hur det var när man var liten, om det hade kommit in någon spelare från A-laget i klassrummet hade man nog haft svårt att räkna matte, haha.”
Vad undervisade du i för ämnen?
”Jag undervisade i lite allt möjligt – allt från spanska till träslöjd. Jag hoppade in där det behövdes. Favoritämne? Ja, jag gillade engelska när jag själv gick i skolan, och träslöjd är också kul för att det är lite mer praktiskt.”
Har du några funderingar på att bli lärare när det är dags att lägga skridskorna på hyllan?
”Pappa har ju varit lärare i hela sitt liv, min syster är lärare men… Nja, lite intresse fick jag väl när jag var vikarie men det är svårt att bestämma just nu. Men det skulle jag nog kunna tänka mig.”
För två år sedan blev Carl pappa till en tjej som heter Greta.
Har det påverkat dig som hockeyspelare?
”Ja, det skulle väl vara sömnen då, haha. Nej, men många säger att det blir enklare att ta en förlust efter att man fått barn men det vet jag inte om jag håller med om. På kvällen efter en förlust när man kommer hem sover hon ju oftast så det förändrar inget, men det är klart att man får så pass fullt upp i vardagen att man inte hinner gå där och älta och tänka lika mycket på hockeyn. Det finns annat som man behöver ta tag i och göra. Det vara lite jobbigare med roadtripsen numera, att man blir borta några dagar från familjen. Samtidigt finns det ju fördelar med hockeyn, även om vi tränar mycket och hårt får vi mer tid hemma.”
Kanske är det mer som person som man förändras av att bli förälder?
”Ja, det tror jag nog. Man har väl, ofrivilligt och omedvetet, mognat lite, haha.”
Hur skulle du vilja beskriva dig själv som spelare?
”Jag försöker ge och sprida energi till laget. Det kan man ju göra på olika sätt och mitt är att försöka få in en del tacklingar och att alltid jobba hårt. Jag har inte den förmånen att vara skicklig nog att förlita mig på den biten så jag måste se till att jobba desto hårdare. Box- och powerplay är viktigt i hockeyn nu för tiden och avgör många matcher. Eftersom jag är mindre skicklig offensivt har jag naturligt blivit en boxplayspelare, och mitt jobb där är ju att ge laget möjlighet att vinna matcher genom att göra rent hus i boxplay.”
Nu tycker jag att du är lite väl blygsam, BIK har varit väldigt framgångsrika i spel i numerärt underläge så här långt och har just nu ligans bästa boxplay!
”Än så länge ja, det är lång tid kvar! Men, visst, vi har väldigt bra självförtroende i boxplay, vi vet vad vi ska göra och spelar mycket i par så vi vet var vi har varandra och hur det funkar. Jag spelar tillsammans med ’Daggen’, det funkar jättebra, och backarna är grymma och starka framför målet. Sedan underlättar det våra målvakter har varit så bra.”
Det känns som om ni har en bra tillit till varandra.
”Ja, det är också viktig! Istället för att behöva jaga och rädda upp för varandra litar vi på varandra. Även om det naturligt är motståndarna, som är en man mer, som styr spelet kan man försöka påverka och styra dem till saker så mycket som möjligt och de sakerna funkar väldigt bra. Vi släppte in ett mål i boxplay häromdagen men vi ligger på en hög procent. Även om det, som sagt, är långt kvar har vi bra självförtroende.”
Du är nu mitt uppe i din tionde säsong i BIK:s A-lag. Bortsett från någon kortare utflykt, hur kommer det sig att du har blivit klubben trogen?
”Det känns verkligen som en förmån att man har fått vara här så länge. När man var liten och stod på läktaren drömde man ju om att få göra åtminstone en match här. Men sedan har det bara rullat på, jag trivs verkligen här hemma. Det är ju min hemstad!”
Du är fortfarande ung, nyss fyllda 29, men får väl ändå efter så här många år i klubben räknas till en av kulturbärarna. Hur tänker du kring den rollen?
”Man kan nog bara vara sig själv. Det är klart att vi måste värna om det man har och det som har gett oss framgång. Man minns ju hur det var när man kom upp själv med ’Cribbe’, ’Tobba’, ’Näsa’ och sedan Wessner, ’Tellan’ och de andra som kom sedan. Just nu är det väl ’Daggen’, ’Högga’ och jag som har hunnit vara här i några år och som har sett och lärt oss genom att spela med de äldre som har satt avtryck här och visat oss vad BIK står för. De har ju format oss.”
Hur skulle du vilja beskriva den här BIK-andan?
”Vi har en avslappnad stämning där vi bryr sig mycket om och tar hand om lagkamraterna. Det är det som får många som kommer hit att trivas och lyckas. Det är inte för inte som spelare som kanske kört fast lite får ett nytt avstamp här i BIK, gör en kanonsäsong och går vidare till SHL till exempel. De mår bra och får vara sig själva här och det är en stor del av att kunna spela sin bästa hockey. Hockeymässigt handlar det också om att vi tävlar och jobbar väldigt hårt, det går inte att gå på halvfart här. Vi tävlar varje dag!”
Apropå laget, i egenskap av lagkapten tilldelade Daggen dig utmärkelsen ’skummaste ritualen’. Han påstår att du har en del ritualer för dig inför matcherna, bland annat att skridskorna ska stå på ett speciellt sätt och hävdar också bestämt att du aldrig kommer att erkänna detta. Din kommentar?
”Ja, det är ju ett bra sätt att rädda upp sin teori, vad ska jag svara på det, haha.” Han skakar på huvudet. ”Visst, det är klart att man har grejer för sig innan match. Det har nog alla, men det är inga tvångstankar utan ett sätt att väcka skallen och ställa in sig på match. Jag går sist in på introt och så tar jag av mig nästan all utrustning i pauserna. Men det är för att jag blir svett och för att vila fötterna, men jag hinner precis få på mig grejerna igen innan vi ska ut, haha.”
Ytterligare en fråga som jag måste få ställa till dig som har varit med ett tag är den om sången ni sjunger efter seger: ’We have only each other!’ (Ett citat som för övrigt kan läsas på en vägg i Nobelhallens inre.) Hur kom den sången in i omklädningsrummet?
”Den kommer från Thermells gamla kompisgäng. Jag träffade Patrik Blomqvist, juniortränare i Färjestad numera, på min storebrors bröllop för några helger sedan och han frågade om vi fortfarande kör den. Han var spjutspetsen i gänget som kom på det. Det är ju Di Levas låt ’Vi har bara varandra’ som de har gjort en engelsk version på, och så tog Tobba med den hit. Jag tror att det är så det gick till. Vi kör den när vi tagit en trepoängare.”
Då avslutar vi med de gemensamma frågorna: Den som inte känner dig bör veta att…
”Jag är väldigt intresserad av matlagning och tycker att jag är ganska bra på att laga mat.”
Någon speciell mat eller något kök som du föredrar?
”Jag gillar det italienska, det kikar jag mycket på.”
Ditt personliga mål för säsongen?
”Jag fyllde ju 29 här för bara någon månad sedan och man måste hela tiden försöka bli bättre. Jag vill bli bättre för varje säsong.”
Om du inte hade spelat hockey…
”Jag har kompisar som har ett golvföretag så jag hade nog varit hos dem och slipat industrigolv.”
När du vill koppla av från hockeyn och tänka på något helt annat…
”Tv-spel. Det blir en del FIFA.”
Fotboll, alltså. Håller du på något speciellt fotbollslag?
”Ja, Arsenal. Jag har inte sett dem än men jag tänker ta tag i det framöver.”
Bästa minnet från hockeyn så här långt?
”Kvalet mot Rögle.”
I hockeydataspelet NHL18 och framåt finns allsvenskan med som liga. Vilken spelare skulle du spela som och varför?
”Ja, jag har ju NHL men jag har inte spelat som mig själv. Jag är för dålig för att spela med, haha!”
Har du kollat din profil?
”Nja, jag vet inte exakt vad jag har i skills. Men jag spelar främst som i NHL.”
Paradisstrand eller storstad?
”Storstad”
Mål eller assist?
”Mål.”
Om du ska impa på någon – flossa eller flexa?
Han skrattar gott. ”Jag kan inte flossa men jag vet inte om jag har så mycket att flexa med heller.”
Ni är ödmjuka här i laget, ni tränar så mycket men ingen vågar välja flexa!?
”Jag får väl ta flexa då, för flossa kan jag verkligen inte.”
Restaurang eller hemlagat?
”Hemlagat.”
Skarpt läge: Lägger du helst den avgörande straffen eller täcker ett avgörande skott?
”Jag lägger den avgörande straffen!”
